Härmapa

Bara för att Susanna skrev och frågade om traktorbodyn var på rea här nere så var jag TVUNGEN att köpa den. Varför gör man (läs; jag) sånt? Jag såg den och tänkte direkt "Ooooh det var den där S skrev om. DEN SKA JAG HA!" Okej, nu råkar den vara väldigt fin också men ändå. Så, ja, den är på rea här nere, 50 pix fick jag ge. Härmis som jag är. (För jag antar att det var den du ville ha ... annars måste jag lämna tillbaka den ;-)

VARFÖR

ser jag ut som en freak´n hamster i huvudet!?! Jefla BULLkinder. SKIT också. Jag trodde liksom att jag gick NER i vikt men tydligen INTE.

Jag intalar mig själv att det inte aaalls har med den vita saken i våfflan och dess gelikar att göra utan snarare är en allergisk reaktion framkallad av dagens intensiva exponering av min delikata hud i solens stekande hetta.

Typ.

Sen ber jag min sambo att ta en bild av W och mig "som jag kan ha som profilbild på FB". Hur fhan P kunde höra "som gör att jag ser ut som ett svettigt osminkat troll som kidnappat W och sprungit genom en regnskur" vet jag fan inte. Men så blev bilden iaf. Att jag dessutom FRÅGAR efteråt om bilden blev BRA och får svaret JA, DET TYCKER JAG, gör mig lite rädd. Hur tycker P att jag ser ut egentligen? Om det alltså är en BRA bild på mig?? Jag vet inte?

Jag sätter mig i soffan, lägger över bilderna medan jag väntar spänt på att ÄNTLIGEN få se en sådär vacker mor och son-bild där vi är sådär somriga och fina och får se DETTA; en förskräckt W och en svettig, plufsig och sådär mhmhmh(tänk äckligt gubbskrockande ljud)-nöjd rufsig människa.

Alltså ursäkta min överdrivna reaktion men jag var verkligen HELT övertygad om att detta var typ bästa och finaste bilden EVER. Crap.

Nu lever jag faaarligt nära gränsen att P aldrig någonsin kommer att ta en bild på mig igen, jag inser det, men jag måste även visa upp denna bild. Som alltså sparas och räknas som OK.



Kodakmoment indeed.

Hej

Ps: JA jag inser att jag nästan intagit den lila/röda ansiktsfärg som W fick när han vaccinerades. Solen underskattades således även detta år. Otippat. Eh.

Stick

Och eftersom W blev tre månader igår fick vi ta första vaccinationen idag. Den gör man oavsett hur gammal han "egentligen" är. Han fick även skydd mot Hepatit B med i coctailen eftersom han är 1/4 grek, då får man tydligen det. W blev lilaröd i ansiktet och skrek som en stucken gris. Hamnade lite på repeat sådär som han gör ibland: WAAAH WAAAH WAAAH WAAH WAAAH. Men det gick över ganska fort igen. I övrigt har han varit på solskenshumör idag. Gosigaste oungen. Skrattat och smilat åt sin gamla morsa.

Dock är han lite hängigare än vanligt. Lugn och dåsig. Stackars liten ... Men vi har köpt Alvedon om han skulle bli sämre. Hoppas INTE.

Nerbäddad med skallra och napp. Och så låg han orörlig vilket nog aldrig hänt för. Little mr HATAR nämligen allt vad täcke heter. Har knappt touchat madrassen förrän han börjar fota ner täcket i en oigenkännlig hög i fotändan.

Jag MÅSTE spela in hur han jollrar snart. Ligger som en sprattelgubbe och viftar för allt vad han är värd medan han piper ut diverse ljud och skrattar. För det är ni ju SÅÅÅ intresserade av. Jo. Japp. Hej.

Fisk och äckel

Igår fyllde W tre månader. Det firade vi med att lämna bort honom hela dagen. Schyrre liksom. Jag tänkte inte rikigt på det när jag planerade in överraskningsdag för P. För inte kunde han ju bara få en vikbräda inte. Nix. jag bestämde redan i förra veckan med mamma och pappa att jag skulle lura honom att han behövdes. Jag sa att han skulle hjälpa pappa att bära och sånt jobbigt. Dock var det ju bara bluff och båg. När vi om fram hade nämligen pappa förberett metspö och kastspö samt grävt upp mask och tömt båten(/ekan) på vatten. Mina föräldrar bor precis vid Kävlingeån och har dessutom en liten båt förtöjd nere hos grannen. Eftersom vi är uppväxta med detta glömmer man ofta bort det men så när jag satt och försökte tänka ut ngt kul och ickeavancerat kom jag på att P gillar att fiska. Så vi lämnade oungen till mamma, drog på gummistövlarna och traskade ner till ån.

Det är verkligen ngt speciellt med att ro ut på ån. Ett helt annat lugn. Givetvis fick jag mest fisk också. Dock bara någon mört och några aborrar. P försökte meta gädda med mört också men han tog mest bara död på dem tyckte jag.

Godaste baguetten från Malmö catering

Jag vart rysligt snygg och rysligt bra på att dra upp aborrar.

Storfångsten

P såg först ut att vara van vid årorna men ...

sen gick det sådär ...

Dock varade inte lugnet så länge för min del eftersom jag bestämt med Leif och Lotta att de skulle komma hem till oss 16.30 för att passa W. Jag hade nämligen köpt biljetter tilll Baksmällan 2 och kollat upp enda ok restaurangen som var öppen. Detta kunde jag dock inte berätta för P ju så jag fick fejka magont och sura lite för att vi skulle åka hem snabbt. Dock fick jag till slut stressont i magen på riktigt när P glömde sina solisar och fick springa in igen samt en skylt om köbildning dök upp på motorvägen. Gaaah. Men vi hann i tid :-) Filmen var halvkul men liiite to much för min smak. Seriös äckelvarning. En mysig dag allt som allt.

VIK-tigt (ok, lame)

Här hittar ni vikbrädan för er som är intresserade, haha. (Och nu kan ni även se exakt hur snål jag var, MEN det tillkom frakt och jag köpte faktiskt blommor också!)

Dock kom den i en överstor kartong så ska ni smyga med den, se till att födelsedagsbarnet inte är hemma...  :-)

Louise i kiosken

Ja men godmorgon!

Jag är trött som sig bör. Dock inte pga drickat utan mer pga hemkomsten mitt i natten, matning och sen upp igen för matning 7 zzzzz. Men trefligt var det. Som fan. Längesedan jag skrattade såå mycket. Erikas blivande man Uffe och hans kompisar berättade om varenda särling som fanns på Österlen under deras uppväxt. Bl.a berättades det om Louise i kiosken som någon ljugit ihop hade dött i fetma när det några år senare visade sig att hon bara flyttat 5 km till Tomelilla. Han som första dagen D med familj flyttat till nytt hus stod mitt i deras damm med magväska, idrottsshorts och dubbla jeansjackor. Han som hade skånerekord i 100 m på 12,2 men på 2 år gick upp 40 kg bara för att hans morsa började jobba tidigt så de inte hann äta frukost och lämnade honom vid kiosken varje morgon där han klämde en microburgare, ett Raider och en 50 cl cola på burk. VARJE dag i 2 ÅR. "Från att ha sprungit 100 meter på 12,2 kunde han fan knappt röra sig 100 m 2 år senare". Idag har han tydligen bara stumpar till tänder kvar för att han druckit så pass mkt cola.
Historia på historia återberättades, vid ett tillfälle skrattade Erre så mkt att hon fick kaffe i näsan och fick gå ut och typ ulka på baksidan. Det kan ha varit då det konstaterades följande från en av gästerna: "Alltså fy fan, tänk om tjejerna hade varit som killar (när det gäller att säga ja till sex) - då hade det funnits 157 miljarder människor. Alla pantofflor och allt ris hade tagit slut, det hade bara funnits basilika och ogräs kvar." Hahahaha. Så jävla klockrent.

Det blev även lite frågesport och tävlingar. Jag vann tyvärr inte men lyckades dock bli nummer ett i typ den creddigaste grenen - luftgevärsskytte.

Så jefla grymt!

Goooott var det minsann :-)

Jag var väldigt glad över min flarra rosé trots att jag typ bara drack 2 glas. Jag blir DÖDStrött av att dricka nuförtiden. Undrar hur helgens fest kommer att sluta? Hmmm

Klädmässigt var väl inte midsommar direkt någon hit. Jag trodde regnet skulle ösa och orkade dessutom inte dra på mig ngt somrig och nyinköpt för en gångs skull. Det fick bli det som (nästan) passade i garderoben. Men lika glad var jag för det :-)

(detta inlägg blev posterat liiiite senare än det påbörjades, därav min hälsningsfras)

Haha

En sån här fick P alltså av mig i present :-) Grymt!



EN

RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR önskar Wilmer (och vi andra tu) er fina bloggläsare, hehehe.

I år går färden ner till fina Erre i Ystad, precis som förra året och året dessförinnan.

Jag ska få dricka!! P har lovat att köra, glädjen är stor! :-) /Alkis-Soffan

Lite bättre väder sist dock...



Fyndat

har jag gjort på REA också förresten. 280:- för 7 bodies och en pyjamas känns helt OK. Gytt. De övre är från Lindex och de nedre från H&M.

Om

ni mot all förmodan glömt hur W ser ut kommer här en bild från i måndags. Rund och go liten barbapappa.

Det är ju verkligen tur

att jag klippte mitt hår. Det måste ju verkligen ha varit jobbigt att ha så där långt och lättlockat hår kontra kort fulfrilla med kökssaxhack i nacken. Smart val. Faktiskt.

Crap.

Asså

Jag har ju förresten glömt att lägga ut bild på tallrikshyllan! HERREGUD så spännande kanske ni tänker nu. Eller inte (i vanlig ordning). Jag hänger med en (på söndag) 3 månader gammal snubbe hela dagarna okej? Jag får väl snart börja ljuga ihop potentiellt coola saker jag gjort. I dag hoppade jag och Wilmer bungyjump. Eller Wilmer ringde och var på svartklubb igår så jag hängde på och jäääääälar vad fett vi hade. Typ sånt. Ni kommer inte ens märka vilket som är sanning eller lögn. I mitt coola liv. Yes. No. Maybe?
Shit asså, nu måste jag dra, W vill att vi drar ut. Han har redan öppnat en flaska bubbel. Laateeer.

Ekorren längst till höger gör mig lite fnissig. Moget.

Speciell dag

Idag är ingen vanlig dag för idag är bästaste sambons (och pappans) födelsedag, hurra hurra hurra!!!

W och jag gick in och sjöng en liten truddelutt med frukostbricka, blommor och paket i morse. Mackorna fixade jag vid matningen 04.30 ... jodåsåatte. W insisterade på att ha sin sjömansmössa på sig och allt. Jag ba: Tagga ner, han fyller faktiskt bara 34. Och han ba: Hello, på din födelsedag hade jag ju fan kostym och allt. Och jag ba: Nörd. Dessutom sov han sig igenom hela gratulationen med mössan över ögonen. Lönt.

W, den snåljåpen, gav ett 5-pack strumpor och jag (om möjligt ännu snålare/fattigare) förgyllde hans dag med en ... VIKBRÄDA. Hahaha. P är lite halvpedant av sig (även om han aldrig skulle erkänna det) och gick helt upp i varv när han såg Sheldon i The big bang theory stå och vika sina t-shirts med en sådan i ett avsnitt för någon månad sedan. Jag lade uttalandet på minnet och lusläste nätet för att få tag på en. han verkade bli uppriktigt glad och slet genast åt sig en tröja för att testa imorse. Resultatet blev grymt. Succé.

Strumphistorien var ju också lite småkul. När jag vaknade upp för andra morgonmatningen vid 9-snåret i tisdags hade jag ett suddigt minne av att P stått och viftat med ett par vita ankelsockor och förmedlat att han ville ha sådana i present innan han gick till jobbet. Jag och W begav oss således till H&M och inhandlade ett 5-pack. På kvällen frågade jag sedan P, för att vara på den säkra sidan, om han sagt att han ville ha strumpor i present till mig samma morgon. P gav mig då en "är du helt dum i huvudet"-blick och klämde ur sig: "Strumpor!??? Eh, NÄ, varför skulle jag vilja ha det, jag har ju hur många som helst!" Jag sjönk lite längre ner i stolen medan jag funderade över hur jag skulle mörka att jag varit så jävla blåst att jag gått och köpt strumpor för att jag DRÖMDE att han önskade sig det.
Sen går det ca 30 sek av tystnad varpå mannen i fråga utbrister: "JOJO, ankelstrumpor ja!" Man bara va? Vem fan var det som sov egentligen??? Hur kan man glömma ngt sådant så pass kraftigt att man ger personen som frågar världens "dum i skallen"-blick?? Shiiit.

I övrigt var det väääldigt svårt att sova i natt, dels pga av regnet som forsade ner men även pga av ett litet flickebarn kom till jorden (ni som vet vem det är kan ju hålla locket på ett tag till tills de gått ut med det officiellt). Jag blev alldeles till mig, tårar i ögonen och ett stygn av AVUNDSJUKA svepte över mig. Whut? Jag blev avis på någon som födde barn. Shit vad minnet spelar en spratt. Den där brännande känslan som påminner om att få hela underredet uppeldat är tydligen som bortblåst. Att jag låg och sprattlade som en fisk när smärtan blev för stor kommer jag heller inte riktigt ihåg. Idiotminne. Men fantastiskt roligt och underbart. Det är verkligen speciellt att se vänner och bekanta få barn efter att man själv gått igenom samma sak. En riktigt mysig känsla.
Men iaf, det sms:ades iaf en hel del fram och tillbaka fram tills klockan nästan var 2 på natten. Skönt nog fick vi även, äntligen, svar från våra vänner på neo som jag skrev om tidigare. Han hade bara bytt jobb och fått ny mobil så att han knappt använde sin gamla. Lillpågen vägde iaf 3,9 kg och de var helt utskrivna från neo sedan en vecka tillbaka, underbart! Har varit riktigt orolig.

Nu ska jag försöka hetsvirka klart skallran som jag planerat att ge i present till de nyblivna föräldrarna. När slemproppen gick igår kväll fick jag ett ryck och virkade halva "kroppen" iaf. Vi får väl se hur pass mkt W tillåter mig att virka idag...

Hare fint!

Neo

var vi på idag för läkarkontroll. Det gick strålande bra! Wilmer vägde 4590 g och var på sitt allra bästa humör. Han bjöd t.o.m läkaren på lite leenden. Hon tyckte att allt var så bra som det bara kunde vara och att han verkade vara en synnerligen nöjd, glad och välmående grabb. Hon tyckte inte att han skelade överhuvudtaget och att remissen till ögonläkaren var onödig. Men men, det skadar ju aldrig :-) Eftersom W sover extremt mycket nuförtiden passade jag på att fråga om det också. Hon menade på att han förmodligen var inne i en harmonisk period då allt bara klaffar och då passar de gärna på att sova lite extra. Med andra ord var det bara positivt :-) Hon trodde även att kvällskoliken skulle avta helt snart, nu när han kan kontrollera sin kropp lite bättre och är lättare att distrahera. Angående svarsleende så sa hon att de inte brukar fråga om det förrän de är 48 veckor gamla. W är ju bara 45 veckor så hon tyckte att det bara var att tacka och ta emot. Sen önskade hon oss en fin sommar och sa att vi inte behövde träffas mer. Underbart! HELT underbart.
Jag är så GLAD över vår fina son. Nu fattar jag äntligen vad alla dillar om. Inte för att jag inte uppskattade att vara mamma tidigare men det hjälper onekligen oerhört mycket att få lite leenden och glada miner. Istället för arga blickar och illtjut. Det kommer säkerligen att bli tråkiga perioder senare också men nu passar jag bara på att NJUTA. :-)

Herregud

så underbart det är! Att ha ett leende, skrattande barn. Det är ju helt fantastiskt. Lätt värt alla illvrål, skallningar och nyp. Han är UNDERBAR när han är glad. Det hade jag aldrig kunnat ana. Jag trodde faktiskt att det var kört ett tag, att han aldrig skulle bli glad. Nu är han det hela tiden. Flera gånger om dagen. Skrattar åt sin mobil, tjuter glatt när man sjunger för honom, flinar med sin tandlösa mun när man pratar med honom. Det är helt sjukt, jag lever i chock. Allt har hänt på en vecka. Från en ilsken surfis till en sprallig gladfis. Underbart.

Idag har varit en mycket bra dag dessutom. Lillen och jag tog en långrunda på stan. 4.5 timmar var vi ute och spatserade. Det blev lite matning på Espresso house under lugna former och allt. Han sov som en stock genom hela eskapaden. Över 15.000 steg stannade stegräknaren på idag, dessutom gjorde jag mina 50 armhävningar som jag inbillar mig att jag ska göra varje dag + 2 km på cykeln och en timme på gymmet. När jag kom hem hade P fixat middag som stod och väntade. Kan det bli mycket bättre? Jag tror fantamej inte det.

Pavlova

I lördags blev det nya favoriten pavlova till dessert igen. Så enkelt och så gott. Jag använde receptet som finns i senaste numret av Buffé den här gången. Väldigt enkelt och med en msk kakao i också så blev den absolut lika god som förra helgens chokladpavlova (från Leilas "A piece of cake")

Receptet kan ni få här:

3 äggvitor
2 dl socker
1 krm ättikssprit
1 dl mandelflarn

Sätt ugnen på 100 C. Vispa äggvitor, 1 dl socker och ättiksspriten med elvisp tills du kan vända på skålen helt utan att det rinner ut. Vänd försiktigt i resten av sockret och mandelspånen (+ 1 msk kakao om ni vill ha lite chokladsmak). Bred ut till en cirkel med diameter på ca 25 cm på plåt med bakplåtspapper. Gör en liten fördjupning i mitten. Grädda 1,5 timmar mitt i ugnen.
Sen är det bara att vispa lite grädde löst och klicka på samt dekorera med färska bär. Supergott!

Lördagens kaka :-)

Måndag

Haj haj. Idag är det måndag igen minsann men vad gör väl det när ungen sov 8 timmar(!!!!!) i natt. Herregud vad skönt. Vi hann titta på en film i lugn och ro OCH sova 5.5 timmar innan det var dags för nästa matning. Bada is tha SHIT.
Idag var det även dags för BVC + läkarundersökning. Han är numera 55.5 cm och väger 4,5 kg eller ja, 4465 kg och då hade han inte ätit på 3 timmar, sist hade han ätit precis innan så jag antar att han ligger över 4,5. Vi ska till Neonatal på onsdag för läkarkontroll också så då får vi la se vad vågen stannar på :-)

Undersökningen gick väl bra förutom att läkaren tyckte att W skelar. Inget vi har märkt av så jag är lite skeptisk till det hela, men antar att han vet bäst och kanske menar han inte samma sak som vi när vi tänker på att skela. Han skickade iaf remiss till ögonkliniken för närmare titt så vi får väl en kallelse så småningom. Det är ju bra att de kollar upp det ordentligt iaf. Och som sagt får vi se vad neoläkaren säger på onsdag... :-) I övrigt såg allt perfekt ut och hans kurvor kunde inte varit bättre enligt M och läkaren.

Helgen som gick var fullspäckad men mysig. Lördagen började med frukostfika med IP sen begav jag mig till Sinnesro spa för behandlingen (läs här under) jag fick i födelsedagspresent av Pierres familj. Det var ... UNDERBART. Jag var så avslappnad att jag aldrig varit med om ngt liknande. Rekommenderas varmt för trötta småbarnsföräldrar och alla andra som stressat järnet. Jag somnade flera ggr ... mmm.
Efter behandlingen var det dags att sätta fart igen för då stod grillning med gäster på schemat. IP , Josef, Carro och Per kom över på lite parmiddag och skitsnack. Det var riktigt najs även om en viss W hade en del skrik i kroppen som ville ut. Kanske avskräckte vi dem enda barnlösa paren till att vänta några år till ... hehe. Gött var det iaf.

På söndagen stack P till Tyskland för att handla dricka till vår fest och jag och W stack till systersonen/kusinen Alfred som fyllde hela 4 år i helgen. Av oss fick han Chewbacca-nyckelring, Star Wars figur i lego, Star Wars målarbok, Spidermanklistermärken och en Batmanklocka. Han verkade rätt nöjd även om Star Wars tv-spelet han fått tidigare av sina föräldrar lockade mest.

W kurade ihop sig och mös hos syrran

Det bjöds på läskig MONSTERtårta. A berättade även att om man frågade först så kunde man få lov att äta ögonen. Tackar.

Lillbrorsan fick en larv som mamma och jag hittade i leksaksaffären innan i veckan. Den verkade uppskattas :-)

(bilderna snodda från syrrans facebook)

Idag är det dags för:

Inte helt fel ... :-)

Vilken tur

... att pappa kom hem igen och busade lite. Faktiskt så pass mycket att ett litet skratt kom ut :-D

Hehehe, stackars barn :-S

Men det var rätt roligt ändå, hihi :-)

Glada miner

bjöds det på idag igen :-)

Osså lite lek i gymmet :-)

Mögdag

Idag har jag varit på efterkontroll/återbesök hos min bm. Pierres syster Camilla tog W så att jag kunde komma iväg på tu man hand. W tyckte att han skulle fortsätta vara vaken efter 3-matningen i natt så det var ... kul. När Camilla hämtade honom strax efter 10 hade jag explosionsartad huvudvärk som satte sig över bihålorna och ett synfält som var allt annat än ok. Men jag jag körde ju, såklart, dit ändå. Hann in om Lidl och köpte en läsk och ett kexchoklad som första krubb sedan 18-tiden igår. Allt för att få energi och huvudvärken att försvinna.
Besöket gick iaf bra. Vi gjorde ingen undersökning eftersom jag inte tyckte att det var nödvändigt samt att min veckolånga vän kom på besök samma morgon. Den gjorde återvisit för första gången redan förra månaden och sedan dess har jag haft horribla mardrömmar om att jag varit på tjocken igen. Så jag ville VERKLIGEN inte missa dagens besök. Eftersom blotta ordet spiral får mig att rysa valde jag att fortsätta med mina gamla hederliga p-piller igen (eftersom jag slutat amma slapp jag minipiller, gutt!) och kunde dessutom börja redan idag. Otroligt skönt. Vi gick igenom förlossningen och jag visste ju redan allt sedan innan så det var mest gammal skåpmat. Blodtrycket låg på 105/60 så det var också helt ok. Vi avslutade med att boka in tid för cellprov i slutet av augusti också. Det kändes bra.
På väg ut träffade jag söta, höggravida Marzena som bara har 5 dagar kvar till bf. Så spännande! Hon var såklart trött och svullen i sommarhettan, stackaren. Fin var hon iaf och vid ett väldigt vagt ögonblick kände jag mig lite avis på hennes stora fina mage.
Sen körde jag hem medan jag fantiserade om att hinna lägga mig i sängen och vila innan W återlämnades. Tydligen fantiserade jag så pass mycket i kombination med min sprängande huvudvärk att jag lyckades repa bilen mot en pelare i parkeringshuset när jag skulle parera in familjebilen. Och det var såklart droppen som fick bägaren att rinna över. Ingen sömn + ingen mat + mens + repad bil = KATASTROF!! Jag hann inte ens komma upp i lägenheten innan jag storbölade av sällan skådade mått. Jag bölade i en hel timme innan jag kunde somna. Vilket gjorde än mer under för huvudvärken. Var nära att jag spydde till slut men efter att ha talat med en lugn och icke-arg sambo och klämt i mig två Alvedon samt samlat alla jävla zen-krafter jag bär inom mig kunde jag somna in. 1, 5 timmar sov jag och vaknade med nya perspektiv och utan önskan att hänga mig i lampsladden för att jag repat bilen.
Därefter blev dagen ganska bra ändå. En sovande W återlämnades och matades under lugna former. Sedan begav vi oss till apoteket där W blev synad i sömmarna av recepttanten:
- "ÅÅÅÅh så SÖÖÖT han är".
-"Mmm. Men han ska inte få några syskon", sa jag glatt och viftade med mina p-piller, hehe.
Sen gick vi och handlade lite sallad och var inne i Fair trade-butiken där han inspekterades ännu en gång av TVÅ tanter som ojade och hade sig. "-Kan vi inte väcka honom??", undrade de skämtsamt. "NEJ, det kan ni INTE", svarade jag lite för barskt till tanterna som drog sig undan lite förnärmat. Hehe.
Sen kom fina Lina och åt Buffalo wings och grekisk sallad och snackade skit och klämde på skruttungen. Några försiktiga leenden fick vi allt till slut. Mycket trevligt var det att gaffla av sig lite och vacker var hon som en dag :-)
Nu ska jag hoppa i säng, W har somnat efter kvällens skrikmaraton och sover förhoppningsvis en fyra timmar till. Pliiis.

Later

Sterilisera flaska

Tydligen finns det vissa MAM-flaskanvändare som missat att man kan sterilisera dem i micron. Tack vare min sambos förkärlek till bruksanvisningar har vi sluppit koka flaskor iaf :-)

Det är väldigt enkelt. Efter matningen sköljer man bara ur flaskan noggrant och monterar sönder den. Sen trycker man tillbaka den vita gummiringen i bottendelen på flaskan igen och fyller den med vatten precis upp till kanten på gummiringen.

Nu har jag inte fyllt i ngt vatten för den var redan steriliserad. Men ni fattar.

Lossa nappen så att den sitter löst i nappringen.

Sätt napp + ring i den vattenfyllda botten.

Skruva på mellandelen.

Och sätt locket löst ovanpå. Sen är det bara in i micron på 750 c i 3 minuter. Var bara försiktiga när ni tar ut flaskan. ASvarm. Trust me, I know.

Häll ut vattnet. Skruva isär. Torka på hushållspapper. 

Finito