Pirrigt

Morning.

Sitter och äter det första av många mål som den här dagen kommer att kräva. Det är ärligt HELT sinnessjukt hur hungrig man kan vara. Från att bli mätt på ett knäckebröd och sugen på frukt och sallader i 3 månader vet nu hungern inga som helst gränser. Kan äta ett rejält mål med mat och vara hungrig inom en kvart igen ... och inte är det frukt jag är sugen på ... om vi säger så. Fattar inte riktigt var detta ska sluta. Eller ja, på BB förhoppningsvis.

Imorse var iaf riktigt mys. Så skönt nu när oungen är för tjuck för att få in rejäla kickar och man bara känner något "rulla" förbi. Han låg och åmade sig lite försiktigt i morse. Det är nog det mysigaste med hela den här graviditeten (som jag som bekant inte är jätteförtjust i), morgonstunderna när man ligger halvvaken och känner honom så nära och så mycket. Greppar för ett ögonblick att det verkligen ligger en liten person där inne. Längtar riktigt mycket till ultraljudet den 30:e nu. Då blir det 15 veckor sedan vi såg honom sist. I nästan 4 månader har vi väntat. Och, ja, jag fattar att man inte kan se så mycket. Men vill mest bara kolla så att alla armar och ben sitter kvar, hur stor han uppskattas vara och ja, se en glimt iaf. Sen dröjer det max 2 månader innan vi får se honom igen. Ooh, blir helt pirrig när jag tänker på det :-)