Så, nu har vi varit hos nya kiropraktorn. Var halvnervös inför besöket eftersom vi skulle ta oss dit själv. Tycker inte det är fair att P ska missa en massa jobbtid och köra runt oss. Klart att det gör ont som f-n men jag är ju inte direkt döende. Men iaf, helt okänd adress, förmiddagstid, bussfärd dit, ingen som kunde ta W och nackspärr. Guldläge. Men allt gick så klart skitbra. Jag är ju trots allt 30 år (även om det inte alltid märks). Var där 30 min för tidigt t.o.m så vi fick promenera runt lite, i ett försök att söva W inför besöket. Det gick bra. Tills vi kom in i väntrummet. Då vaknade en viss fis, såklart. Men han höll god min och satt pillade med Nasse och glodde storögt under tiden. Lite smågnäll mot slutet men annars grym.
Någon annan som också var grym var kiropraktorn. Gick ju till hon den andra för tredje gången igår. Snillet försökte knäcka min nacke, vilket resulterade i smärta utöver denna värld. Fick seriöst ligga med händerna för ansiktet och bara andas i typ 5 min för att inte ta till lipen. Jag har haft njursten och fött barn så jag har väl en viss aning om hur smärta känns och det här gjorde ONT. Vill jag lova. Sen började hon prata om att röntga mig och kanske försöka med akupunktur. Skulle inte tro det va. Idiot. Sista gången jag gick dit.
Nya snubben var skitbra. Inget daltande utan snabbt och fokuserat. Knäckte ryggen på mig och masserade djupt i knutorna på skuldra och axel med liniment. Sen sa han att det här skulle ordna upp sig och att jag redan nu skulle märka skillnad om någon dag. Innan han knäckte bad han mig sträcka ut armarna åt sidorna och höja dem. Det gick halvvägs innan det gjorde skitont. Efteråt bad han mig göra samma sak och då kunde jag höja dem hela vägen upp utan problem. Bara det var värt 200:- LÄTT. På måndag är det dags för återbesök. Ser så SJUKT fram emot att bli av med den här skiten. Blir ju ett ganska ansträngt förhållande när jag försöker hålla tyst medan P hanterar W. Jag är inte så bra på att hålla tyst. Alls. Eh. Knappt drygt när ett invalido sitter och berättar vad man ska göra i detalj heller men till mitt försvar är det inte helt lätt att hålla tyst när P frågar en skrikande unge för fjärde gången vad det är med honom när han inte ätit på närmare fyra timmar. Man bara;
GISSA!!!! Nä, han är grym Pjäran och det har varit två dryyyga veckor. För båda parter.
Jag är iaf djupt tacksam att W är inne i "gladast i stan"-fasen just nu. Han är verkligen så glad typ HELA TIDEN (förutom när han är trött och hungrig). På bussen hem satt han bara och garvade och tjöt hela resan. Vi har fått in grymma rutiner för tillfället och oftast sover han 12 timmar/natt non stop. Jag har förbjudit vilor efter två här hemma. Eller han brukar somna runt två och efter den långluren får han inte vila mer innan läggdags. Det är väl drygaste delen av dagen när man måste underhålla honom som fan för att han inte ska trötta ihop innan 18. Men det brukar funka.
Aptiten är det inte heller fel på direkt. 230 ml ersättning/välling till frulle sen en timmes vila ungefär 1,5 port gröt efter det, nästa mål har kommit upp i en hel burk 5-6 mån barnmat och någon sked frukt sen kör vi 230 välling/ersättning igen efter eftermiddagsvilan och sist 1,5 port gröt innan läggdags. Är det mycket oroligt brukar det bli ca 150 ml ersättning till. Allt det här beror ju på vad man gör om dagarna. Det är ex HELT omöjligt att köra bil en längre sträcka utan att han somnar så är han borta så förstår jag SJÄLVKLART att det inte går att hålla på rutinerna. Det är våra rutiner här hemma bara :-)
Ungen är iaf en ren FRÖJD att ha att göra med nu. Det känns liksom som att man äntligen bröjat lära känna honom och fattar hur han funkar, for now. Jag ska VERKLIGEN försöka minnas detta sen. När luftslottet rämnar ...
