Läskig penna

Igår inhandlades även två olika pennor. Eller den ena var beställd sedan tidigare via Let´s deal men kom inte förrän igår. En tandblekningspenna för 99:- ... vette fan om den funkar bara men det lär vi väl få reda på så småningom.
Sen tog jag tag i ett köp jag tänkt göra länge, nämligen en penna/tub från Panduro. Fick nys om att de har volymfärg som fungerar utmärkt som halkskydd under strumpor. Trist att behöva slänga alla strumpor som saknar halkskydd samt trist att bara köpa (enfärgade) strumpor med halkskydd. Tuben kostar runt 30-lappen om jag inte missminner mig och går alltså att hitta på Panduro. Dock påpekade expediten att man möjligtvis måste göra om proceduren efter ett par tvättar, beroende på hur snabbt de växer ur strumporna. Läste även att man inte ska torktumla plagg som man applicerat på heller ... hmm. Får väl se hur det går med det ...

Rolig var iaf min kära sambos reaktion när jag visade upp min tandblekningspenna. Han blev väääldigt tyst. Sen frågade han vad det var. Och därefter skrattade han liite för högt och lättat och avslöjade att han trodde att det var ett GRAVIDITETSTEST, hahahhaha. Sen blev jag nervös. Bara av tanken på att förpackningen nästan såg ut som ett grav.test. Sen lade jag undan pennan, hahaha.

SJUKT!!

Faaaan det är SÅ sjukt att hitta bilder från första tiden med W. Skulle spara bilden på suiten och bläddrade runt för att hitta den och hittade de här bilderna. Från i maj. När han nästan var en och en halv månad. Jag vet att jag är tjatig men jag kan verkligen inte FÖRSTÅ att han var SÅ liten. Känns som en dröm. Knappt ens det.

Vad hände?

Och sen hittade jag en bild till er som börjar ifrågasätta om han överhuvudtaget har varit mindre hårfager ...

EH ... skallig OCH tjock augusti 2011. En riktig mysfarbror, hehe.

Tjuck och shopaholic

*Muttrar lite* Jao, ni kanske undrar hur det går med dendära viktnedgången? Står jäääävligt still kan jag be att få meddela. MEN jag kör på. Äter hederlig husmanskost samt har gottedag 1 gng i veckan. Plus att jag då power walkar minst 3 mil i veckan och nu har dragit upp gymträningen till 2gg/veckan. Hoppas faktiskt på 3 ggr den här veckan.
Nåja, inga resultat på vågen men däremot kan jag nu springa 2 km utan att dö som uppvärmning iaf. Så fort den där lilla solen behagar att gå ner vid 18-18.30, börjar utomhusjoggingen.
För er som tycker det är lika med döden och kolera att springa kan jag informera om att det gjorde jag med, de första 28 åren av mitt liv iaf. MEN sen så bara sprang jag liksom. Faktiskt på julafton för 3 år sedan, 5 km rakt av i minusgrader bland isfläckar. Sen började jag springa nästan dagligen och det var sjukt najs. Bara gör det. Mesa inte.

Ok, sidospår. Jag är inne i ett shopaholicstimm igen by the way. Den där Molo-sidan på fejjan startade en ny grupp och avslutade den gamla i början av året och jag sket i att gå med. Tänkte att det var onödigt. Igår ringdes det dock ett samtal till syrran för att "fixa in mig"(!?) igen och ja nu sitter jag här 125:- fattigare. Men det var det värt. Inbillar jag mig. En Molo suit rikare iaf.

Yes please!

Overall

inhandlades idag. Har spanat in rean på KappAhl tidigare utan resultat men upptäckte i veckan hyfsade overaller nedsatta till 200:-. Fanns i blå/röd och grå/grön. Eftersom det känns som om sonen kommer knäcka (gång)koden inom kort så var det lika bra. Kylan har ju även nått Skåne nu och det känns inte helt ok att köra runt med honom i endast jacka längre. Vi slog till på en grå/grön och GIVETVIS behövdes två matchande mössor till ... Sen vart det ju självklart lika bra att slå till på en Star Wars body från Lindex samt tights och tröja från Åhléns halva reapriset-rea. Plus en mössa till ... Suck. Overallinköpet firades iaf med söndagspromenad ner om Västra hamnen samt en liten gungstund i parken.

Just

som vi tänkte att det inte kommer att hända ... så händer det.


Han börjar minsann KRYPA så smått. Ålat har han ju gjort i tre månader och vi var beredda på att det så skulle bli tills han började gå. MEN maybe not.


I övrigt har det varit en riktig slappedag med besök hos P:s mormor, bad på simhallen och häng i Oxie. Nu är det mycket engagerad godnattsaga för hela slanten ...

Mysfisen

Not so much to say idag heller.

Dagens bästa:

Pensionärsgänget som skulle ut och gå stavgång. Uppspelta och fnissiga stod de i samlad trupp på en kulle med stavarna i högsta hugg.

Dagens sämsta:

Att sonen vaknade 4.15. Joy!

Ni ser; rafflande.

Idag är det dock även sonens tiomånadersdag. Det firas såklart med pompa och ståt ... eller psykbryt och gråt. Jeje, visste ju att det goda humöret skulle sina så småningom.

Jo men han väger ju iaf som sagt 9,0 kg och mäter 74 cm. Vilket ju egentligen är ganska fantastiskt. Han har alltså, trots att han var 16% mindre (för sin vecka) och född 7 veckor för tidigt, knappat in och ligger nu precis mitt på kurvan för en 10-månaders kiddo. Jefligt duktig son och ganska duktig matmaskin (=moi) också. Jag är stolt. Och vågar skita i att få dåligt samvete för alla där ute som kämpar på med att få sina kids att komma upp i vikt. Jag VET att det inte har något med förälderns matarskills att göra men lite stöddig får man väl vara ändå. Just saying.

Haha, trodde ni verkligen ...? Seriöst ...?

GIVETVIS slipper ni inte undan en bildkavalkad på the midget.

Här kan man iaf ana att det inte är ett totalt genomsnällt barn vi talar om...

Han har blivit en riktig mysfis på sistone.
Ligger och myser på filtar och täcken och allra helst mjukismoroten i bakgrunden.

Meh! Gå och lägg dig då.

Dagen

bestod av PW, vunnen kamp om eftermiddagsvilan (efter 40 min) besök av svärföräldrarna och sist men inte minst fika med finaste Jenny och Kotten i Lund.








Självklart fick Kotten ha en liten v.27-present, som alla foster borde få, eh. Nej men Wilmerleinen tjötade så fasligt om att vi skulle ge en liten gåva till blivande polaren, och så fick det bli. En riktigt fin pojkmage hade hon fått, underbar! W:s goda humör fortsätter FÖRUTOM när det kommer till dagsvilorna. Fucking hell vad man får kämpa. "Skit i det då", kanske ni tänker nu men NEJ så lätt ska vi inte ha det. Skiter man i vilan så har man en tjutande liten alkis. Skulle man iaf kunna tro. Trillar HELA tiden och gnäll-lipar non stop. Ungen måste vila, helt klart. De senaste dagarna har det slutat i tårar för båda parter men idag gick det hyfsat smärtfritt. Fick bara sitta därinne i 10 min och sen gå in i 4 omgångar till. Piece of cake. Eh. Man måste seriöst vara själsligt bunden till Dalai Lama för att palla sånt här. Skulle, by the way, vara oerhört intressant att se honom sköta vilostunderna här hemma...


Devil in disguise ...

10 mån kontroll

10 mån kontroll idag minsann. Exakt 9 kg tung och 74 cm lång. Följer kurvorna exemplariskt bla bla bla. Vår vanliga kontakt var hemma med sjuka barn så det var rätt trist, bara in och ut i princip. Plus häng hos doktorn då. Men man hannn ju inte fråga något eller snacka skit. Känner mig lite snuvad faktiskt, nu när man bara går dit varannan månad.

Överlag en riktigt B:ig dag.

Later.

PS

Näe, usch, en utav de få ggr jag känner att jag måste lägga till ett ps.

Ps: Käka rövhål i Sydafrika handlar alltså om att Carro och Per visade bilder från deras semestertripp till Sydafrika OCH vid ett tillfälle satt de på en restaurang där de själv fick välja vilken del av grisen (eller var det kanske oxen?) de ville äta och hur de ville ha den tillagad. Sen skämtade Carro om att hon ville ha a piece of ass och Malle kontrade på knagglig engelska "I would like the ass hole of the pig". Till saken hör att vi givetvis INTE hade pimplat x antal glas vin. Typ...

Käka rövhål i Sydafrika och annat viktigt

Jao, ännu en helg lider mot sitt slut. Vi kan väl börja med Före/Efter-bilder på sonens trollhår.

Trollhår

Inget trollhår. Bara lampcheck.

Igår var vi iaf hos Per och Carro på ruskigt god middagsbjudning med thaigryta och morotskaka. Lillknodden hängde också på, trots flera erbjudande om passning av Camilla. Kände att han varit bortlämnad ganska mycket och att det skulle bli mysigt att ta med honom, så han hängde på. Gick skitbra. Lite knorrande vid läggdags men sov sedan gott i sin vagn inne i sovrummet från 20.00 och framåt.
Haha, han har blivit sådär "blyg" nu också så det första han gjorde nästan var att lägga sig platt på vardagsrumsgolvet och spelade "död". Såg sjukt kul ut.

Jag försökte klämma på mig en klänning men i slutändan blev det ändå klädbyte. Inget minus på vågen ännu men jag tycker faktiskt att jag känner mig lättare och den icke så klädsamma putmagen har gjort reträtt.

 

Only åtta kg to go ... suck. Fantastiskt fina och glatt poserande bilder, I knåw.





Gårdagens middag var iaf förträffligt treflig. I vanlig ordning flippade våra kommentarer ur och det diskuterades bl.a. att käka rövhål i Sydafrika, frierier som blåste bort, Heidi-peruker och Malles fantastiska flipp när hon med uppspärrade ögon började sniffa på Josef och frågade om IP bränt hål i jackan tills värden Per fick avbryta sitt pågående samtal och inflika att värmeljuset framför Malle hade slocknat ... strax innan hon ringde 112 ;-) Hahahaha. Jao, hög nivå som vanligt med andra ord.

Alla tycker, såklart, att det är JÄTTEkul när jag fotar ... Här går Pers iPad varm runt bordet.

Sist vi var på fest i Lund försökte Jimmi desperat dra med sig Pierre på efterfest i Gunnesbo varpå jag motsatte mig och ifrågasatte charmen i att ta en taxi från Lund till Gunnesbo, sitta där i en timme och gagga och sen åka vidare till Malmö när klockan redan var runt 2. Just då var Jimmi INTE särskilt glad på mig men vid nästa tillfälle erkände han motvilligt att vi nog var rätt smarta som åkte hem ändå. När Malle sen fyllde i att Jimmi i själva verket avslutat kvällen tårögd framför datorskärmen där ett bildspel på dottern Nellie gått på repeat, kändes det absolut helrätt att skippa efterfesten, hahaha. Sorry Jimmi ;-)

Tack för en trevlig kväll go vänner och tack för en glad son Gud.

Hehe

idag har vi klippt W. Eller Pierre gjorde det med rakapparaten. Egentligen var tanken att det skulle bli kortare på sidorna och bak meeeen av reaktionen på rakapparaten att döma var det inte ens lönt. Jag säkrade givetvis genom att Pierre fick lova att gå till BVC med honom på tisdag om det blev fult. Nu blev det ju dock bara "polisongerna" ja alltså trollhåret som hängde över öronen. Om det blev rakt? Nej. Om det blev snyggt? Mja, jag anar en viss förbättring. Bildbevis kommer kanske senare. Tips: klipp inte era barn själv, det är fan inte värt det... - Posted using BlogPress from my iPhone

Everybody likes the baby

Så är det verkligen. Jag och glytten var hos ögonläkaren idag för ännu en undersökning av hans ögon. Läkaren på tremånaderskontrollen gjorde en notis om att han skelade och den har följt oss sedan dess. Ett besök när han var tre månader, ett när han var sex och nu ytterligare ett när han är nio månader. Vid varje tillfälle har det konstaterats att han är så liten och att det är svårt att se något. A fan, men då kanske ni skulle kunna, jag vet inte, VÄNTA? Skitsamma idag fick vi iaf så äntligen klartecken (efter kontroll av skärpan, läkarundersökning, pupillvidgande droppar, ytterligare pupillvidgande droppar 5 min senare och sist ett avslutande besök hos läkaren 40 min efter det), vi behöver inte gå dit igen. Skönt!

Wilmer var iaf en riktigt trooper som försökte hålla humöret upp genom hela den 1,5 timmen vi var där. Han, precis som övriga barn i den åldern skulle jag tro, charmade allt och alla. Han fnissade och skrattade och gömde sig i min famn. Där var två äldre barn som var där med sina mammor och de kunde inte få nog av honom. En flicka på 2-3 år som om och om igen inbjöd honom att sitta bredvid henne, drog fram stolar och byggde soffor och allt. Sen var där en äldre pojke (ca 3-4 år) som till slut låg och kröp med honom på golvet, körde bilar på honom och gav honom leksaker ur lådan. När vi var inne och fick ögondroppar omgång 2 så skrek och grät W ganska högt. När vi kom ut i väntrummet igen stod pojken storögd och undrade varför han "gråte"? Så sött.
Mammorna var också hur trevliga som helst och undrade (klassikern) om han alltid var så. Jag tog tillfället i akt att svara: JA utan att tillägga "sedan 5 dagar tillbaka". Kändes gött. Hörde t.o.m. sköterskan och en annan läkare (som fick sig ett leende när vi gick genom korridoren) diskutera hur glad och söt han var, haha.

Jaja, till slut tog faktiskt det goda humöret slut efter fjärde omgången i väntrummet och ett smörgåsrån kom till sin fulla rätt. Han däckade som en sten i vagnen när vi gick och sover fortfarande (1,5 timmar senare). Tydligen kommer hans pupiller att vara utvidgade resten av dagen dock ...

Håll i hatten

Lyckades även fånga racerföraren här hemma. Hehe, svårt att hänga med ...

YEZ!

Äntligen har tragglandet gett resultat ... eller ja, iaf typ 75% av gångerna man frågar. Fan, känns som ALLT har lossnat den här veckan. Tror tandvärken tog sjukt mycket fokus och gjorde att han inte kunde koncentrera sig innan. Ännu en kick as-dag. Jag suger åt mig som en svamp. Glad-Wilmer is tha shit.

(Eeeh, detta är dessutom försök nr två eftersom första klippet även innehåller ett vääääldigt skånskt och larvigt "Jaaaaaaaaoouu!!! Dooouktig!!" Fan man låter ju som ett retard.)

Om att vara glad för det lilla

Kan tyckas något onödigt att testa porttelefonen 6 jävla ggr när ungen vilar. Jaja, ingen skada skedd (förutom smärre hjärtattacker vid varje tillfälle) samt en fungerande telefon. Yeay! - Posted using BlogPress from my iPhone

Must have

Really don´t need it but really must have it ...

Vårnyheter från H&M.

Tips!

För fasen jag glömde ju berätta vilken film vi såg. Det blev Sherlock Holmes och även om de tio första minuterna av filmen var superkassa så ångrar jag verkligen inte valet. Mycket sevärd, snygg och rolig. Robban är GRYM.

Den har faktiskt fått 7.7 på IMDb och Pierre tyckte också att den var riktigt bra.

Något som dock var kass rakt igenom var "Texas Longhorn" som öppnat ganska nyligen i Malmö. Inte ett dugg prisvärt, snävt utbud och skittrist upplägg. Förväntade mig mycket mer. BU! Tipset är m.a.o. att INTE gå dit.

Jag måste bara

passa på att berätta (än en gång) vilken FRÖJD det är att vara mamma till Wilmer den här veckan. Det är som ett annat barn. Först nu inser man vilken jobbig period det har varit. Man blev liksom van vid att höra gnäll och gråt om dagarna, fattade inte att det var tänderna fortfarande fastän de brutit igenom. NU fattar jag för det är verkligen en helt otrolig skillnad. Känner mig enormt lättad som förälder, var lite orolig att gnället/gråten/irritationen/rastlösheten var hans personlighet, att han bara var sån.
Svaret fanns dock i blöjan ... EXAKT samma dag som "tandbajset" (vilket jag inte fattade förrän efteråt att det var) försvann så fick jag världens gosigaste och gladaste son. Inte ens en käftsmäll från bordet kunde sänka humöret idag.
Jag vet att det kommer nya tänder och humörförändringar men TACK för att jag fick min son tillbaka för stunden. Vi har bara suttit och garvat alla tre ikväll. Skrattat och skrattat och skrattat. Det var inte igår, vill jag lova.

Tandläkaren

Det blev ett lyckat besök. Bara blåmärken enligt tandläkaren och inget som överhuvudtaget kommer att påverka eller behöver anmälas (om vi nu inte absolut vill). Roligast var såklart leksakerna i väntrummet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En SÅN dag

Dagen började helt ok men sket sig ganska snabbt. Ett olyckligt fall med blodig utgång har resulterat i samtal till sjukvårdsupplysningen, akuttandläkaren samt den lokala tandläkarmottagningen. Strängen under läppen har gått av (därav blodet) och jag tror mig ana blåsvarta märken på tandköttet i överkäken. Tror det kommer bli en tjusig fläskläpp med... Han verkar iaf vara vid gott mod, inget kräk, ingen dåsighet och en hel del skratt bara några minuter efter fallet. Höll honom uppe i 20-30 min extra trots att det var sovdags redan innan fallet, bäst att kolla läget först. Nu sover han gott och jag har tittat till honom i två omgångar redan. 11.45 blir det så premiärbesök hos tandläkaren för att bedöma ev. skador och få underlag till anmälan som måste göras till försäkringsbolaget. Inte riktigt vad jag tänkt mig när jag vaknade men det är väl sånt som händer. En sak är iaf säker - plastläragåbilen har gjort sitt för ett bra tag fram över. Även om den är rolig åker den upp på hyllan nu, tills Mr. Fläskläpp kan gå ordentligt iaf... - Posted using BlogPress from my iPhone

Taggad

inför MFF:s första träning. T.o.m. MFF-nappen lokaliserades. Vad gör man inte för sin sambo?

Intressant att jag var HELT emot att Pierre skulle ta med honom på matcher och dylikt när jag var gravid. Min standardfras var; "Den dagen han själv kan svara ja på om han vill följa med eller ej kan du få ta med honom". Nu låter det lite annorlunda:

P: -Jag tänkte ta med Wilmer på ...
S: -Ja, det låter bra.
P: - ... Mff-träningen.
S: -Låter kanon.

Får väl se om han är lika glad när han kommer hem . Eller rättare sagt; om Pierre är det ...

Idag inhandlades även ett par nya byxor/tights från Lindex (finns i cerise/orange också) samt strumpor med halkskydd. Ett måste här hemma.

Själv ska jag bege mig mot Lund för fika med tjejorna minsann. Haj!

Snart så ...

Nu börjar det hända grejer här hemma. Har stått rätt still ett tag nu. Han har totalvägrat gåvagnen och satte sig ner efter bara ett steg för att istället pilla på hjulen. Men nu minsann kryper (ålar) han självmant bort till vagnen och går genom hela vardagsrummet medan han skrattar. Vi köpte ju en begagnad vagn och tyvärr gick inte ena hjulet att spänna ordentligt för att få ok motstånd så idag löste vi det på egen hand ... och det gick ju fint. I brist på telefonkataloger.

Idag

är Wilmer en riktig dröm. Liiite onödigt att vakna 5.50 kan tyckas men han har kompenserat med underbart humör. Idag kunde vi tom lämna öppna förskolan SIST av alla utan psykbryt eller sura miner. Han dansade under sångstunden och skrattade och lekte tom lite vid de andra barnen. Lovely. Sen förekom visserligen små avstickare till kontoret och köket men överlag det mest lyckade besöket ever.


Gladaste pannkakskillen i stan.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Tydligen

Jaha, jag fick tydligen inte ha kvar inlägget jag skrev precis. Enligt Pierre hade jag skrivit att han sagt att jag var tjock och ful. Det gjorde jag inte. Jag skrev ordagrannt vad han sa (en kommentar som yttrades vid helt fel tidpunkt) och la lite skämtsamt till min egen slutsats som avslutning. Men det kan tydligen kvitta. Att våga lita på att ni är individer och själv kan bedöma texten är uteslutet. Jag, personligen, skulle tro att de flesta män hade ryckt på axlarna och sagt "äh, det var väl inget" och de flesta kvinnor hållt med om att det var klumpigt men samtidigt konstaterat att "de fattar inte sånt". Eller så hade ni tyckt att Pierre var dum i huvudet som sa att jag var tjock och ful. (Vilket han inte gjorde och jag heller inte skrev att han gjorde.)

Skön söndagstämning överlag här hemma.

Söndag

Och idag blev det brunch i goda vänners lag här hemma.


Bullar, pålägg, kokta ägg, äggröra, bacon, fruktsallad och pannkakor. Satt fint i kistan.


Inte så smickrande bild för någon ... men det verkade omtyckt iaf, hehe. I övrigt har motionsplanerna följts även denna vecka. 3.2 mil power walk, en omgång på cross trainern och ett mkt lyckat pass på gymmet precis. Håller på att kicka igång joggingen så smått och det gick riktigt bra faktiskt. Sen körde jag igenom hela kroppen med maskinerna och drog på med 60 situps också. Kändes riktigt skönt efteråt. Nu har jag lite ensamtid, nytränad, nyduschad och mätt efter gårdagens rester. Kan det bli mkt bättre? Nej jag tror nog inte det. See ya!

Grekisk afton

blir det här hemma ikväll. Syrran med familj blir äntligen bjudna på moussaka. Efter typ ett års tjat...





- Posted using BlogPress from my iPhone

Sakletarn

med sitt senaste fynd ...


Gott och framför allt fräscht.

Babbel

Eftersom det verkar vara HELT jefla omöjligt att svara på era kommentarer angående det dopade barnet ;-) får jag väl skriva här dårå.

Först och främst; kul att ni gillar bloggen! Varför fattar jag fan inte, ibland slår det mig hur sjukt tråkiga inlägg det blir men jaja, gött ju. Och visst bor jag i Malmö, mitt bland alla mördare och tjyvar, hehe.
I övrigt ville jag också gärna få det till att han var 19 månader, hehe. Nej, men det blev väl bara lite smått chockartat att träffa en niomånaders som var så långt före W. Har inte varit på öppna förskolan på nästan 2 månader och träffat jämngamla (utifrån födelsedatum och inte bf). Sen var han nog lite utöver det vanliga, det förstod jag också men det var ändå lite "OJ"-känsla. Blir väl lite extra nojig eftersom vi sagt att han fr.o.m. 10-mån kontrollen (den 24:e denna månad) ska räknas som fullvärdig 10-månadersbebis. Min BVC-kontakt och jag, då alltså.
Det var iaf skönt att få höra lite av era autentiska exempel på olika utvecklingstakt. Blir ju gärna lite abstrakt med den gamla vanliga harangen "det är så individuellt". Känner bara lite press ibland att man liksom ska "träna" med dem eller något. Tiden går ju så fort och man hinner inte riktigt med i vad han "förväntas" kunna göra, särskilt eftersom han är prematur och man inte riktigt har någon "mall" att gå efter. Men skitsamma. Har ju också läst mycket om att när barnen är inne i olika utvecklingsfaser så kan de andra delarna bli "hämmade" för stunden. Om det ex. koncentreras mycket på att gå och stå kan barn som tidigare kunnat säga flera ord helt plötsligt bli tysta eftersom de fokuserar så intensivt på motoriken i just den perioden. W har ju trots allt kunnat åla sedan han var 6 månader och börjat resa sig när han var 7 så sen är han iaf inte på den fronten.

Wilmer är väääldigt fokuserad på att ta sig runt och dra och slita och pilla och öppna och hänga och stänga och gå längs med väggen och fan vet allt just nu. Lirka upp dörren till toaletten (om den inte är helt stängd) och ta sig in och pilla på ALLT samt att öppna och stänga skåp och lådor och plocka ut böcker ur hyllan är roligast just nu. När jag hade honom i gåstolen och lät honom springa fritt medan jag förberedde middag kom han in i köket och tuggade på ngt. Jodå, mitt ena ÖRHÄNGE med fjäder i som jag fick av Pierre innan jul. Knappt livsfarligt och knappt förstört. En tackar.
Det är helt omöjligt att vara ensam nu. Han måste övervakas hela tiden. Får ta in honom på toaletten om jag ska dit om så bara för en minut. Vågar inte låta honom vara oövervakad. Under den minuten hann han trumma på papperskorgen, nästan välta hela handdukshyllan, försöka åla in i duschen, tömma hela toalettpapperssamlaren och gnaga på den (fresh), försöka slicka på toalettborsten och börja dra ut papper ur toalettpappershållaren. Utöver detta har han ju blivit helt omöjligt att lägga om dagarna. De stunder han garanterat sover är om man knatar iväg med vagnen. Men - hur ofta pallar man det liksom?? Man skulle kunna sammanfatta det som en intensiv period. Pierre insisterar dagligen på att han har ADHD. Jag ser det mer som att han är driven och lite utav en rastlös själ. Jag ÖNSKAR bara att han inte var så infernaliskt missnöjd med allt hela tiden. Tycker att man gör ALLT för att han ska vara nöjd och ändå bara sura miner tillbaka. Men det är väl bara en sån period.

Igen... ;-)

Sjukt peppad

På PW idag ...


elleeeer INTE. Jävla mögväder. Haj.