Wilmers story

Så här är det va; vi är fr.o.m. i eftermiddags flyttade till ett HELT eget rum inne på neonatalavdelningen på SUS. Wilmer ligger i en värmebädd som håller 35.5 grader och förser honom med lagom mycket värme. Anledningen till detta är att han inte hunnit skapa sig tillräckligt mycket underhudsfett (eftersom han missat 7 veckor av näring i magen) och behöver äta upp sig. Vi tar tempen i armhålan på honom med jämna mellanrum för att se om han fortfarande behöver värmebädden.
Han har tre elektroder på sitt bröst som sitter kopplade till en monitor där man kan följa hans syresättning, puls och ehm ... något annat som jag har glömt. Dessutom har han en liten mätare kopplad till sin fot som man själv skiftar (från höger till vänster fot och vice versa) varje gång man byter blöja ungefär. Denna spänner man fast med ett kardborreband.

Dock kan vi koppla bort honom från allt detta om vi vill byta blöja eller ha honom på bröstet när han får mat. Då trycker man bara bort monitorn och kopplar loss honom. Vi kan även ta med hela sängen om vi ska iväg och äta i dagrummet eller dylikt. Då kopplar man loss en liten monitor som sitter på den stora och kör iväg. På neonatal jobbar personal som har uppsikt över Wilmers värden och kommer om man larmar (trycker) efter dem eller om monitorn börjar tjuta pga lös elektrod, eller om ngt värde skulle sjunka/öka drastiskt.
Wilmer har även en sond genom näsan som vi kan spruta in min bröstmjölk i. Han äter var tredje timme och ligger nu på 23 ml per måltid. Skulle min mjölk (urk, det lät skabbigt) inte räcka tillsätter personalen övriga milliliter i ersättning istället. Jag pumpar (via en elektronisk pump) i ca 10 minuter. Mjölken jag får ut märker jag med datum, klockslag och mitt namn och sätter in i en kyl där hyllorna är numrerade efter rummen vi bor i. När det sedan närmar sig matning trycker vi efter personal som hämtar rätt mängd mjölk från kylen och sätter i ett vattenbad. Sen tar vi en plastspruta och suger upp, kopplar den till sonden och sprutar runt 1-2 ml i minuten. Vrje matning avslutas med att man sprutar in någon ml luft i sonden så att han fått ner allt.
Personalen gör alltid ett test innan sonden där de suger upp lite mat ur magsäcken för att se om hans matsmältning fungerar som den ska. De sprutar ut dropparna på ett papper som ska bli rosa/lila.

Wilmer har klarat det galant, äter vad han ska, ökar i vikt (födelsevikt: 1825 g, två dagar senare: 1740 g, igår 1764 g) och har börjat intressera sig lite smått för vad morsan har att erbjuda. Han är dock LITEN, det är inte meningen att han ska kunna suga själv ännu. Personalen glömmer t.o.m. själv bort det ibland eftersom han klarar sig så bra. Vissa saker måste få ta tid och kan inte påskyndas. Han måste få växa så han kan hålla värmen och orka äta själv. Det är i stort sett det enda som saknas vår kille. Vi vet alltså inte när vi får åka hem.Det är det ingen som vet. Men helt enkelt när han har växt tillräckligt, kan hålla värmen och äta själv.

I övrigt är han en liten snubbe på 43 cm som inte gillar att byta blöja, när man petar för mycket på honom eller att ligga under filt/täcke. Går fem sekunder sedan har han armen eller foten utanför filten igen. Han skriker som en upprörd fågel- eller kattunge när han är arg. Mammas och pappas katt började morra och titta ut genom fönstret när den hörde honom genom telefonen. Han tittar plirande med sina fågeloungeögon och är mycket "med" när man tar upp honom. Han har börjat uppskatta tröstnapp och ligger gärna och suttar efter ett "horribelt" blöjbyte. Han kissar och bajsar som han ska och SOVER SOVER SOVER heeela tiden.

Det var nog allt om mr. W. Ni får gärna fråga om ni undrar något men det är inte säkert att jag kan svara :-)

Liten som sina föräldrar :-)

I sitt lilla bo