Men jag antar att han blir skyldig mig en HEL del kvällar senare. Än så länge har han hunnit ha tv-spelskväll med polare och gått på två matcher. Jojo.
Igår kväll firade vi sista kvällen på neo med grekisk sallad och kyckling. Vi bestämde dubbeldejt med grannparet (som jag gav skallran till) i allrummet med våra plastvagnar och mumsade loss tillsammans.
De är verkligen gudasnälla och övertrevliga. Vi satt och fjöntade oss med att visa bilder på varandras BÄBISAR och skvallra om de andra paren i rummen ... hehe. Barnsköterskan som jobbade kvällen blev helt överlycklig över att vi fixade mysmiddag och kunde inte betona nog hur trevligt hon tyckte det var. Och det var det verkligen. Vi bytte nummer och bestämde att vi ska ses i parken i sommar med oungarna när de också är utskrivna. I morse gick vi in om och sa hejdå. Kändes jobbigt att de måste stanna kvar. Men SNART får de komma hem *hoppas hoppas hoppas* Verkligen underbara människor som jag önskar allt gott.
Plutten satt överraskande bra i bilstolen. (Med en halvnervös mamma bredvid som var tvungen att klämma lite på minihanden då och då under tiden farsan var inne och hämtade ut hans vitaminer på Apoteket.)
Äntligen hemma :-)
Nu sitter vi och myser i soffan, mamma och son. Erika och Uffe var inne och hälsade på i lördags och gav BÄSTASTE presenten ever. Erre hade SYTT ett helt "bo" till Wilmer!! Som en liten skruttsäng. Den har han legat i sen vi kom hem och han verkar stormtrivas. Sån sjukt bra idé, blev verkligen rörd.
Alla har ideligen kommenterat vilka fina vänner och familjer vi måste ha som ger oss så mycket fint och genomtänkt. Det är verkligen en otrolig känsla att folk bryr sig så mycket om vår lycka och vår Wilmer. Jag har sagt det förr men (jag är ett tjatigt helvete så;) jag säger det igen - vi är verkligen lyckligt lottade som har ER i våra liv :-)
Ooo jag vill se "boet"!!! Tyvärr vågar jag inte komma och hälsa på än på ett tag... känns riktigt jobbigt. Det verkar som att vi har RS-virus här hemma, definitivt inget bra för småttisar. Hugo har 39 grader för femte dagen nu och ingen ljusning syns... Alfred verkar så gott som frisk, skönt det iaf. Ha det så underbart där hemma nu! kram
SvaraRaderadet är inte lätt att vara tillsammans med en fotbollsidiot. Fråga min man. Här hemma är det ombytta roller. Det är JAG som MÅSTE gå på match. Min dotter, Freja, var med på sin första match Fast nu är det utsorterat, organiserat och städat. Men det tog lite längre tid än vad jag hade planerat haha(sista hemmamatchen på Malmö Stadion) 2008, då satt hon i sin bärsjal på min mage... haha behöver jag ens säga att hon idag, 2½ år gammal går omkring här hemma och sjunger "malmö ff, malmö, malmö ff" "sm-guld" och " Johan Dahlin" haha jag har drillat henne väl. Och känner jag Pierre rätt så kommer lilla Wilmer också få en bra uppfostran.
SvaraRaderaMen det är surt när mannen försvinner hemifrån när man precis kommit hem. Men det är samtidigt rätt skönt. snart kommer du vilja att han ska gå hemifrån så att du får ensamtid.
Ta hand om er!
Jag ska fortsätta läsa i din blogg. Jag harju 9 veckor kvar innan min plutt tittar ut... så jag har ju en massa tid att ta kål på, och jag gillar sättet du skriver på, och du kanske har rätt... jag är kanske ännu tråkigare än dig, HAHA men jag är höggravid och trött ;)