Ett snabbinlägg får det bli eftersom jag snart ska få besök av fina Jenny! :-)
Idag har jag iaf varit ute i friheten!! Tji hooooo. Efter att ha tagit natt- och morgonskiftet (var vaken till 00.00-sondningen, sondade och pumpade kl 3, sondade igen kl 6 medan han låg vid bröstet och gjorde ungefär allt annat än sög, plus bytte diverse blöjor därimellan såklart och sondade och hade honom vid bröstet kl 9, då han lyckades skita på både mitt täcke och min kudde?!) kände jag att jag bara MÅSTE komma härifrån. Så vid 13-tiden (efter att ha pumpat) tog jag bilen och körde hem.
Satan i gatan vad skönt det var! Nästan TRE hela timmar för mig själv fick jag. Jag hann öppna post, lämna tvätt, ta nya kläder, packa med yatzy, kort och block (så att vi kan föra protokoll över alla bajsblöjor, amningsförsök, temper osv osv) och bara strosa runt och komma ihåg att vi har en HEL lägenhet på 84 kvm och inte ett överknökat rum på 12 kvm.
Sen gick jag en låångsam runda på stan då jag gick runt och ömsom log och ömsom blev ledsen över att jag var mamma. Log för att det är så sjukt mäktigt och lite ledsen blev jag när jag såg alla andra mammor köra runt med sina STORA bebisar. Men det var nog mest amningshormonerna som spökade.
Tänkte iaf att jag skulle UNNA mig ngt riktigt najs. Både för att jag fick tillbaka (lite) på skatten samt att jag klämt ut en liten Wilmer. Efter många om och men slutade hela kalaset på ... dam dam dam ... 89:-, bestående av en finstickad halsduk på Lindex REA (50:-) och en stor take away latte från KAHLS (29:-). Varför blir det alltid så när man ska unna sig?
Jag har även sagt till Pjäran att jag faktiskt inte känner ngt behov av en s.k. "förlossningsgåva". Varpå han svarade; "Vad är det för något?", hahaha. Så, ja, det var nog för det bästa.
Känner mig bara enormt tacksam över att han stöttat mig så bra under hela graviditeten och peppat och varit positiv fastän jag varit en negativ pestråtta många gånger. Att han dessutom var en KLIPPA under förlossningen (så pass att barnmorskorna inte helt oväntat ville anställa honom på studs) när jag var skitskraj och ville springa hem, är värt mer än allt i hela världen.
Men en 30-årspresent slipper han fan inte undan ... ;-)
Återkommer senare. Kram till alla fina läsare :-)
hahaha ja, en fölossninggåva kan ställa till det om man ens skulle uttrycka sig fel. Du minns väl ramaskriet det blev på min blogg när jag skrev att jag skulle köpa mig en egen present eftersom mattias nog ändå inte skulle ge mig något. O herregud. Det slipper jag gärna igen. Skönt du kom ifrån lite och hittade dig en fin halsduk och en god kaffe! hihi.
SvaraRaderaStor kram! :)
Det låter ju alldeles ljuvligt! Ni får inte glömma att ta hand om er själva också.
SvaraRaderaÅh, det där lät helt underbart! Det är nog både det viktigaste och svåraste när man får barn; att ta hand om sig själv. Kram
SvaraRaderaNär du berättar om allt ni/du e med om kastas jag tillbaka till vårt för snart ett år sen! På gott o ont men älskar att läsa om er o härliga Wilmer:)
SvaraRaderaKommer så väl ihåg när jag tog min tur från neonatal på egen hand.....shit vad jag grät!
Så konstigt att komma ut för man känner sig så felplacerad o något fattas en:)
Gick på Twilfit o skulle handla amningsbehå helt rödgråten....dit har jag inte gått sedan dess . Rädd för att hon ska känna igen mig...hihi!
KRAM ANNA