Vad hände med ...

magen (och sminket)?

Sådär 7 dagar senare är det inte mycket kvar att skryta med.

En lite mer uttänjd navel och en lite degigare mjukismage är allt som skvallrar om att den haft en inneboende. Kanske en av de få fördelarna med att föda i v. 33+1. Någon jävla fördel ska det ju faktiskt vara.

Under veckan har även denna lilla sak tillkommit.

I ett av de andra familjerummen bor ett par som haft det jävligt tufft. De har varit inlagda sedan den 5:e januari då deras son kom ut i v. 24. Han hade bf två dagar efter Wilmer egentligen.

Han har dock klarat sig fint och passerade igår äntligen 2 kgs-strecket.

Vi trodde att det var en lycklig historia, för det var allt de berättade först ... men det visade sig sedan att deras son var tvilling och att han syskon kom ut redan i v. 22 utan att klara sig. Moderkakan hade dessutom växt fast och tog 24 timmar att få ut. Snacka om att ha haft det tufft. Det minsta jag kunde göra var att bidra med en liten 2 kgs-present till lillen.

Pjär var glad som en speleman på Sjöbo marknad när vi skulle lämna över presenten. Stod och stampade i 5 min innan vi skulle gå (rummet ligger alltså knappa 10 m bort). Han har verkligen fastnat för det här paret och blir tårögd bara han tänker på deras historia. De verkade iaf bli JÄTTEglada och stod och visade upp skallran för sina vänner som hälsade på sen :-)

Håller för övrigt på med förlossningsberättelsen. Den tar en freakin evighet att skriva. Men jag försöker iaf. Den kommer. Håll ut ;-) Nu ska snubben ha käk. Later!