Filmer

Haha, glömde förresten berätta om "visningen" på jobb. Två av killarna som bodde där när jag slutade jobba var fortfarande kvar. (Ok, för att man ska förstå det roliga måste jag förklara att jag jobbar med ensamkommande flyktingungdomar som kommer till vårt boende som första anhalt i Sverige). De var väldigt intresserade av W och frågade artigt:

-Vad heter han?
-Wilmer
-Filmer????
-Ja, DVD-Filmer, *gravallvarlig*

Haha, oooh vad jag älskar att skämta med dem. Så jefla goa grabbar, de garvade gott, haha.

På väg ut slank jag inom äldreboendet där en av våra gamla killar sommarjobbar. Han bodde hos oss ett helt år så han har en lite speciell plats i hjärtat, tyvärr var han ute på lunch och jag vågade inte stanna kvar då jag möttes av 20 par plirande ögon som strålade ut "BEEEEBIIIIS!!". Det fick räcka med en hälsning och en snurr med vagnen så att gamlingarna åtminstone fick en glimt av W :-)