Jaha

då vet vi vart barnakuten ligger också ... W kom upp i 39,4 i feber i gårkväll, fick frossa och kramper och allt. Väldigt obehagligt. Han bara låg och darrade och var helt borta. Vi ringde upplysningen och de tyckte, efter viss överläggning, att vi skulle åka in. Det gjorde vi. Inga köer för en gångs skull men däremot en dryg sköterska, as always. Jag kan ta att de är känslokalla och lite avtrubbade men varför i helvete måste de vara så SATANS dryga?
Först fick vi dryga kommentarer för att upplysningen inte tyckte att vi skulle ge honom Alvedon förrän vi kollat upp honom.

"Jaså, de tyckte dem? Mmhmmm. Ja det kan man ju tycka" *fnyser*
"Jaha, vad det fel eller?"
"Mjaa, det förstår jag inte varför de sa", tittar skeptiskt på oss.
"Jo eftersom han hade magkramper tyckte dem det"
"MM, nä."

Jaha!?! Men DÅ så. Drygjävel. Sen ställde han sig väldigt skeptisk till om vi överhuvudtaget varit inlagda på Neonatal. Tydligen fanns det inga anteckningar om det. Det verkade som om DET också var vårt fel. Dock hittade han dem senare, så klart.

Jaja, det kunde iaf varit jag som smittat honom, vi fick Alvedon och order om att åka hem och avvakta. Om han fortfarande hade feber nu till lunch ska vi åka in igen. Nu har han 38,1 så det är ju inte omöjligt att vi får åka in igen. Det värsta är att man själv mår så satans skitt också, orkar knappt gå upp ur sängen och dessutom vågar man ju knappt ta i honom för man är rädd att göra det värre. Underbar avslutning på Pierres semester. Jag som skulle få så mycket gjort nu. Dubbel-fan.