Idag fixade vi pass till snubben. Det var ett projekt vill jag lova. Eller det var väl helt okej, bara det att det var 25 nummer före vår tur. Iiiinte helt lätt att hålla oungen nöjd så länge nej. Vi kämpade på tappert med rundturer, flygturer, hoppturer, matning, leksaker och blöjbyte. Problemet var ju att han var så satans trött. Ingen hit att sätta en sovande unge i barnstolen framför kameran. Dessutom kom det fram en tant med skägg som tydligen hade stalkat oss en halvtimme redan enligt Pierre. "
Hon satt och verkligen stirrade ut W och smilade bara han typ rörde sig". Så fort hon var klar med sitt pass stegade hon rakt fram och skulle gulla med den övertrötta sonen. Yes. Sen skulle hon berätta sitt livs historia också om sin sjuke man, sina barnbarn och hur hutlöst dyrt det var att skaffa pass. Mhm mhm mhm.
Rör dig då könummerjävel. Men alltså hon var ju hur snäll som helst, lite dålig timing bara.
Numret innan vår tur satt W i min famn och borrade in sig i min tröja, gnuggade sig i ögonen och försökte sova. Dock kunde vi skaka liv i stackarn och fick äntligen en halvlyckad bild innan han kunde stoppas ner i vagnen och somna innan han touchade kudden. Shit. Var fasligt nära en övertröttsattack och jag var mer än lovligt svettig när vi lättade parerade ut från väntrummet.
Glad blivande passägare
På vägen hem gick vi in om Noble House och hälsade på Jens. Väl där dök även
Bengt Göransson upp och uttalade sig om W:s framtida karriär. Bengan är tydligen född åtta veckor för tidigt och var därmed bombsäker på att även W ska bli journalist. Vi protesterade inte.
Ja och sen hände det en massa annat också men nu är jag såinihelveteslöjligt trött. Sov gott. Imorgon är det tisdag. Har jag hört. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar