Tips ... och gammalt groll?

Min syster tipsade mig om den här sidan. Ser trevligt och inte särskilt hutlöst ut. Ååh, ibland blir jag liite sur för att vi inte kunde ta nyfödingfoton. De är så fina. Men han fick ju knappt ens träffa folk på två månader. Inte gå in i lokaler där mycket folk vistades ens. Som vi sprang och undvek affärer. Det var en ganska ensam tid, man fick alltid gå själv eftersom P fick sitta hemma med W eller stå utanför med barnvagnen. Vi fick inte ens gå på gågatan om det var mycket folk. I tre månader skulle vi hålla på så egentligen. Men det gjorde vi inte. Orka palla liksom. Man blev ju lite halvknäpp bara på den tiden. Först fick ingen träffa honom, sen fick man knappt gå på stan med honom och absolut inte ta in honom i affärer. Det är otroligt skönt att han klarat sig utan feber och infektioner så här länge iaf. Igår räknades han som en tremånadersbebis, rent utvecklingsmässigt :-)
Det kan ju vara lite förvirrande kring allt det här med faktiskt ålder och korrigerad ålder och kurvor och mög. MEN om de föds innan v.37 får de en korrigerad ålder på BVC som utgår från beräknat födelsedatum som då alltså var den 12:e maj i Wilmers fall. På BVC följer de sin korrigerade kurva men man kan även få en tjuvkik på den faktiska ålderskurvan om man vill. W har precis börjat komma liite över medelviktkurvan på den korrigerade kurvan. Med andra ord väger han liiite över medel för en tremånadersbebis. Vilket är väldigt bra med tanke på att han vägde 2,8 kg på sin beräknade födelsedag, dvs 0,7 kg under medel. Han har käkat upp sig bra, snorungen, och det är vi väldigt glada för.
Jag vet att många även vill poängtera att han ÄR 4,5 månader, lite som för att upplysa oss så att vi inte går runt och glömmer. Det gör vi verkligen inte och vi hade mer än gärna räknat honom som så gammal gällande utveckling och allt annat. Men så ÄR det ju inte. Åldersglappet brukar ha rättat till sig när det är 1 år gamla och det är ett tag till. Vi försöker inte göra oss till eller försöker verka viktiga när vi tillägger att han är för tidigt född. Jag hade gärna sluppit det helt. Jag hade gärna sluppit kommentarer som; Gjorde det verkligen lika ont som att föda en riktig bebis? (vilket är ganska omöjligt för mig att svara på med tanke på att jag aldrig fött förr). Jag vet inte riktigt vad man förväntar sig för svar då... näää, kändes knappt, jag visste inte ens att jag födde. Det var så behagligt att ha krystvärkar i 90 min. Alltså jag kan förstå att man frågar men rent logiskt borde man ju förstå att det är omöjligt för mig att svara på. Jag vet inte om kroppen är lika mogen som när man är fullgången, jag vet inte varför förlossningen startade, jag vet bara att jag var sjukt jävla rädd och att jag inte önskar någon att föda för tidigt. Det var ingen fara med W och allt gick jättebra men vad fan vet man om det när man ligger helt oförberedd två månader innan man trodde man skulle vara ens i närheten av att föda och får titta i en bilderbok om Neonatal på pyttebebisar med sladdar och syrgas? Man blir skitskraj och det SISTA man vill är att föda. Jag avundas er som kände glädje och utropade "yes" när värkarna satte igång. Ni som hunnit längta er fördärvade och kände er så redo som man bara kan bli. Det är något ytterst svårt att förklara hur det känns att gå från att försöka stoppa upp hela förlossningen och få panik över varenda värk man känner till att helt plötsligt förväntas föda. Från att ABSOLUT inte föda, nej nej nej till "okej men det här funkar inte så då kör vi". Man bara vaha? Jag kan endast spekulera men jag kan tänka mig att det hela blir en hel del mer smärtsamt när man ligger och spänner sig, livrädd för att klämma ut sin minibebis.

Skit samma, jag ska inte hålla på och älta allt detta igen. Vet inte ens hur jag kom in på det från början men antar att det har legat och grott lite irritation så här i efterhand. Så, iaf;
*Jag är inte sur eller irriterad på er som frågat hur ont det gjorde att föda fram W i förhållande till att föda fram en stor bebis. Det är väl en rätt legitim fråga. Man kanske bara kunde ha tänkt till lite innan man ställer den.
*JA, vi VET att han är dryga 4,5 månader gammal. Dock är jag noga med att poängtera att han är som en tremånadersbebis för att 1) det är så de räknar honom på BVC 2) Han inte är längre kommen i utvecklingen 3) För att slippa få konstiga blickar och frågor om varför han är så liten från okända människor 4) För att slippa känna stress när jag jämför honom med jämngamla. Så FORT han fyller 1 år hoppas jag kunna sopa undan den gamla harangen och slippa känna mig tvungen att förklara.
Vi pjoskar inte med honom, vi är inte överbeskyddande eller överkänsliga och han har förmodligen varit bortlämnad fler ggr än genomsnitts 4-månadersbebisen. Jag säger bara som det är när folk frågar. Thats all. End of story :-)