Sminkningen som gjorde att min systerson inte ens kände igen mig, jojo. Tyckte väl att det var lite skumt att han bara sa hej till Pierre när vi kom. Tydligen hade han lättat sitt hjärta för syrran en stund senare; "Jag kände inte igen Sofie när hon hade målat sig i ansiktet". Hahahaha.
Det blev panikköp av ett par lösögonfransar i sista minuten. Allt för att dra fokus från glåmigt ansikte och degig kropp. Dock rök de av efter halva kvällen. Det var inte riktigt min grej.
Lina; det är Depend, artnr 4770, står en 1:a nere i högra hörnet. Tror de kostade 80 pix.
Fina paparazzi-Helena gick runt och smygfotade...
Här syns lite av klänningen med. 179:- på H&M, blev också lite spontanköp och var egentligen inte tänkt till en så tjusig fest, men men hellre bekväm än snygg.
Födelsedagsgrisarna var syskonparet Marie och Martin. Marie (eller Majsan i folkmun) ska fylla 30 och lillebror Martin har fyllt 25. På bilden syns stolta föräldrarna Ingrid och Kenneth (hur fan stavas det?) i full färd att hålla ett av kvällens MÅNGA tal. Väldigt roliga och tänkvärda allihop.
Kenneth var inte sen att erbjuda mig snus till efterrätt i min barndoms dagar och jag har även lyckats kräka vid familjen Ståhls frukostbord på alla hjärtans dag en gång (dock ej pga snusning). Mycket classy må jag säga!
Framför mig till bordet hade jag ingen mindre än glammiga Ola B, hehe. Herren som var fin nog att fråga den stackars läkarstuderande tösen bredvid oss om hon tyckte att en illustration av Majsans mus (som hon ritade av som uppdrag i sanning och konka en juldag för några år sedan. Till allas stora glädje var bilden sparad och numera inramad, hahahahaha) var anatomiskt korrekt. Du är så fantastiskt störd i bland Ola. Gött mos.
Festlokalen var fylld till bredden av allehanda trefliga gäster.
Under ett tal utmanades syskonen i trekamp där det bl.a. gällde att trixa med en boll så länge som möjligt.
Majsan har jag känt sen jag var sex år gammal, uppväxta i samma socken (hehe) och åkt samma gamla slitna skolbusstur i allt för många år. Tack för en underbar skiva, vi hade verkligen skitkul!
Dagen efter vaknade jag upp, snäääppet mindre pigg (och "målad"), hos syrran där det bjöds på frukost, hattprovning och filmvisning i form av Rango. Märkligt nog hade Alfred inga som helst problem att känna igen mig idag.
Sen vart det dags att hämta upp W som spenderat natten hos farmor och farfar. I Oxie inspekterades även nytillskottet "Wall of fame" där en viss snubbe verkar vara nåååågot mer i fokus än allra andra...
TACK än en gång för att ni passar honom så ofta som ni gör och för att man knappt ens behöver fråga. Ett synnerligen gott betyg är att jag oftast inte tänker en sekund på honom när han är bortlämnad och aldrig ringer eller skickar sms om hur det går. Skönt.
Väl hemma blev det bakismat från Mad miss molly´s. Favoritsalladen Sea med kräftor, räkor, oliver, avokado och coucous beställdes. Dyr (89:-) men prisvärd. Tydligen fick man en gratis kaffe om man gillade stället på Fejjan ockå. Vi var/är lite stammisar där så P fick två latte och lite godispåsar med sig hem plus en hälsning till mig och W. Kan varmt rekommendera stället.
Nu är Pierre på fotboll medan jag och W har lite slappishäng framför tv:n ... eller rättare sagt; jag bloggar medan W sover i babygymmet. Han verkar piggare, ingen feber sedan vi lämnade honom men ngt fuffens har han för sig. Känslig ounge just nu. Bölar för minsta lilla, drömmer mardrömmar och är allmänt överdramatisk. Men det är väl en fas. Typ. (Hoppas).
Ha en fin söndag mina grymma läsare. Tänkte på det att jag aldrig någonsin fått en sur, taskig eller bitchig kommentar här. Även om det finns risk att jag jinxar det hela genom att nämna det så ska ni ha tack för alla snälla, omtänksamma och framför allt glädjande kommentarer ni delar med er av. 34.473 ggr har ni tittat in här just nu, dryga 200 tittar om dagen brukar det bli. Även om jag inte för mitt liv kan förstå vad ni tycker är intressant med mitt liv just nu så är det klart jättekul.
Fick lite nys om att vissa undrar över om jag vigt hela mitt liv till W och konstant babblar om honom ... och på det kan jag till 120% svara ett uppriktigt: NEJ. Det är ganska stor skillnad på vad bloggen handlar om och vad mitt liv handlar om. Skulle jag skriva om allt vi gör och hittar på så hade det blivit oändligt långt och tidskrävande. Jag skriver mycket om W för att jag vill det här, det är vad bloggen främst handlar om just nu. Jag har varit morsa i FYRA månader liksom, de andra dryga 29,5 åren av mitt liv har jag inte varit det. Ibland blir jag bara lite trött när man målas upp som en bebisälskande självupptagen idiot med barnvagnen i högsta hugg. Om alla morsor skulle rannsaka sitt första år som morsa och fundera över vad ni SJÄLV hade lyckats blogga om, ofta flera ggr om dagen, under detta år kaanske inte det hade blivit sådär ÖVERDRIVET mycket spännande. Klart det blir komprimerat och väldigt svart på vitt här. Självklart är det spännande att ha en ny människa i sitt liv, en man dessutom klämt ut själv men för det behöver man inte bli en idiot. Jag tror inte ni kan hitta ett enda "åååh gullegull halledudande vad kär jag är i mitt lilla TROLL som är såååå snuttegullgull underbar"-inlägg här, åtminstone inte sedan de allra första amningshormonerna gick ur kroppen. Jag har väl på min höjd erkänt att W kan vara ganska söt ibland.
Bloggen funkar iaf skitbra eftersom brorsan, mamma, pappa, syrran, Leif, Lotta, Camilla och alla andra släktingar och vänner kan gå in här och kolla hur det är med oungen så slipper jag sitta och prata non stop om honom. Allt är liksom redan avklarat och det är skitskönt. Och nu ska jag inte vara sån men med tanke på statistiken så verkar ni gilla det här mer än min gamla blogg då W inte ens fanns på kartan. Däremot är det mycket möjligt att jag en dag ångrar att jag var så öppen om allt och att jag lagt ut så många bilder på honom men det är sånt jag får svara till mig själv (och möjligtvis W) om i framtiden.
Det är iaf kul att ni läser och peppar titt som tätt. Det värmer! :-)
Hej
SvaraRaderaJust därför jag läser din blogg inte massa hävdande från din sida om hur mycket du älskar din son och fniss fniss se så sör han är. Allt det går ändå att läsa mellan raderna i dina smått krassa och ironiska härliga inlägg så det är bara att fortsätta.
/Mia
Vi som läser din blogg är vidunderligt glada
SvaraRaderaöver att du skriver så privat som du gör.
Det är det som gör den så fantastisk
kul. Så fortsätt med det :-) Själv blivit mamma för
3mån sedan så det är extra kul att höra hur
andra fördriver sina dagar.
Och angående bloggen och lilla W, så tänk så här;
Om ett par år när vi andra sitter med nån trist "mitt första år bok" då har
du bloggen med i stort sett daglig uppdatering. Tänk va kul :-)