Luckan igen

Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
Hmm... Lite svårt att säga. En perfekt dag för mig inkluderar att man vaknar utsövd och gärna får ha drömt något roligt som man inte riktigt minns men ändå vaknar med en bubblande känsla inom sig och ett leende på läpparna (händer inte ofta men det existerar :). Det ska helst vara ljust ute och jag ska ha lagt fram träningskläder dagen innan, i en liten hög bredvid sängen så att det inte finns något tvivel om vad som väntar. På med paltorna direkt, iPoden i öronen och ut ut ut. Sen en promenad på en knapp timme, helst ska 5-6 km avverkas. Under tiden jag går löser jag världsproblem och resonerar mig själv till rätta angående diverse betänkligheter. Jag hade kunnat gå rakt förbi hela min familj utan att se dem. Power walks är terapitid.

Väl hemma igen tillreds en riktigt bra frukost, fruktsallad, havregrynsgröt med bär och linfrö samt ett kokt ägg exempelvis. Gärna med datorn och radion som sällskap. Därefter hade W gärna fått vakna, hehe. Sen vet jag inte riktigt.

Dagen hade gärna fått innehålla en mix av jobb, vänner, familj och egentid. Gärna hade den fått avslutas med ett träningspass innehållandes joggingtur och styrketräning vid 21/22-tiden.
Om man snackar ickevardag hade dagen gärna fått innehålla en tidig uppstigning och sen ut och hänga i naturen på ngt sätt. Ut och knata i skogen eller sticka och bada i havet eller klättra på ngt berg eller va fan som helst.

Kort och gott är bra kost och någon motion av något slag grundläggande för att det ska bli en riktigt bra dag. I min värld. Jag behöver det för min balans och mitt humör, annars kan jag lätt bli lite sådär vresig och svårmotiverad. Upp och kicka igång dagen direkt är absolut bästa starten.

Nu blir det väääldigt sällan så numera och det är tufft. Eftersom man nu är styrd av någon annan och har en rygg/axel/skuldra med knutor och spänningar som gör att längre barnvagnsturer blir riktigt smärtsamma så är det inte så kul. Men kiropraktorn tyckte nu senast att jag kunde försöka börja lite försiktigt med styrketräning och raska promenader igen. Så jag håller tummarna för att en perfekt dag infinner sig snart igen ...

Jag inser att jag låter astråkig och borde klämt till med att jag hoppar fallskärm, vinner på roulette, rymmer med en kringresande cirkus och hamnar på en strand på Bali där förbereder mig inför att simma med delfiner eller whatever. Men jag är inte sån. Jag är realist och suktar inte efter sådant jag inte har. Jag tror att det är rätt lätt hänt att slösa bort livet på att drömma om bättre ting. Jag uppskattar nuet och jag har ett så pass rikt inre liv (det är seriöst High Chaparall i skallen på mig) så att jag klarar mig rätt bra med det jag har. Så länge man inte stagnerar i sina tankegångar och slutar utvecklas som person utan fortsätter ifrågasätta och reflektera över sina beslut och sitt varande anser jag att man har ett nog så rikt liv ändå. Punkt.