Först och främst; kul att ni gillar bloggen! Varför fattar jag fan inte, ibland slår det mig hur sjukt tråkiga inlägg det blir men jaja, gött ju. Och visst bor jag i Malmö, mitt bland alla mördare och tjyvar, hehe.
I övrigt ville jag också gärna få det till att han var 19 månader, hehe. Nej, men det blev väl bara lite smått chockartat att träffa en niomånaders som var så långt före W. Har inte varit på öppna förskolan på nästan 2 månader och träffat jämngamla (utifrån födelsedatum och inte bf). Sen var han nog lite utöver det vanliga, det förstod jag också men det var ändå lite "OJ"-känsla. Blir väl lite extra nojig eftersom vi sagt att han fr.o.m. 10-mån kontrollen (den 24:e denna månad) ska räknas som fullvärdig 10-månadersbebis. Min BVC-kontakt och jag, då alltså.
Det var iaf skönt att få höra lite av era autentiska exempel på olika utvecklingstakt. Blir ju gärna lite abstrakt med den gamla vanliga harangen "det är så individuellt". Känner bara lite press ibland att man liksom ska "träna" med dem eller något. Tiden går ju så fort och man hinner inte riktigt med i vad han "förväntas" kunna göra, särskilt eftersom han är prematur och man inte riktigt har någon "mall" att gå efter. Men skitsamma. Har ju också läst mycket om att när barnen är inne i olika utvecklingsfaser så kan de andra delarna bli "hämmade" för stunden. Om det ex. koncentreras mycket på att gå och stå kan barn som tidigare kunnat säga flera ord helt plötsligt bli tysta eftersom de fokuserar så intensivt på motoriken i just den perioden. W har ju trots allt kunnat åla sedan han var 6 månader och börjat resa sig när han var 7 så sen är han iaf inte på den fronten.
Wilmer är väääldigt fokuserad på att ta sig runt och dra och slita och pilla och öppna och hänga och stänga och gå längs med väggen och fan vet allt just nu. Lirka upp dörren till toaletten (om den inte är helt stängd) och ta sig in och pilla på ALLT samt att öppna och stänga skåp och lådor och plocka ut böcker ur hyllan är roligast just nu. När jag hade honom i gåstolen och lät honom springa fritt medan jag förberedde middag kom han in i köket och tuggade på ngt. Jodå, mitt ena ÖRHÄNGE med fjäder i som jag fick av Pierre innan jul. Knappt livsfarligt och knappt förstört. En tackar.
Det är helt omöjligt att vara ensam nu. Han måste övervakas hela tiden. Får ta in honom på toaletten om jag ska dit om så bara för en minut. Vågar inte låta honom vara oövervakad. Under den minuten hann han trumma på papperskorgen, nästan välta hela handdukshyllan, försöka åla in i duschen, tömma hela toalettpapperssamlaren och gnaga på den (fresh), försöka slicka på toalettborsten och börja dra ut papper ur toalettpappershållaren. Utöver detta har han ju blivit helt omöjligt att lägga om dagarna. De stunder han garanterat sover är om man knatar iväg med vagnen. Men - hur ofta pallar man det liksom?? Man skulle kunna sammanfatta det som en intensiv period. Pierre insisterar dagligen på att han har ADHD. Jag ser det mer som att han är driven och lite utav en rastlös själ. Jag ÖNSKAR bara att han inte var så infernaliskt missnöjd med allt hela tiden. Tycker att man gör ALLT för att han ska vara nöjd och ändå bara sura miner tillbaka. Men det är väl bara en sån period.
Igen... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar