passa på att berätta (än en gång) vilken FRÖJD det är att vara mamma till Wilmer den här veckan. Det är som ett annat barn. Först nu inser man vilken jobbig period det har varit. Man blev liksom van vid att höra gnäll och gråt om dagarna, fattade inte att det var tänderna fortfarande fastän de brutit igenom. NU fattar jag för det är verkligen en helt otrolig skillnad. Känner mig enormt lättad som förälder, var lite orolig att gnället/gråten/irritationen/rastlösheten var hans personlighet, att han bara var sån.
Svaret fanns dock i blöjan ... EXAKT samma dag som "tandbajset" (vilket jag inte fattade förrän efteråt att det var) försvann så fick jag världens gosigaste och gladaste son. Inte ens en käftsmäll från bordet kunde sänka humöret idag.
Jag vet att det kommer nya tänder och humörförändringar men TACK för att jag fick min son tillbaka för stunden. Vi har bara suttit och garvat alla tre ikväll. Skrattat och skrattat och skrattat. Det var inte igår, vill jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar