Planer och sånt

Frisyren blev förresten väldigt ful. Eller hon klippte askonstigt i nacken, så pass att jag faktiskt måste gå och fixa till det någonstans i veckan. MEN för en gångs skull blev jag inte MEGAupprörd och ville gå och dö. Det är hår liksom. Det växer ut igen. Orka bry sig. Skönt att klippa av sig 2 dm hår iaf. Det var slitet som satan.

I övrigt sitter jag och myser och tänker på vad sommaren har att erbjuda. Massor av fester, sol och mys skulle jag tro. Nästan alla i gänget fyller ju 30 i år och kalendern är redan fullbokad. Även Pjäran och jag ställer till med partaj i juli :-) Dessutom ska vi ha namngivningsfest i augusti och åka till Grekland i september. Att fina Erre dessutom går och gifter sig med sin Uffe i juli gör ju inte saken sämre direkt. Ska bli så fint och mysigt!
Snart kommer dessutom alla gravidisar jag känner också att ploppa ut sina ungar och förmodligen blir man väl inbjuden till någon slags mammagrupp så småningom. Håller lite kontakt med en tjej i föräldragruppen vi gick (2 av 3 ggr eftersom Wilmer redan var ute till 3:e träffen) och vi ska ta en fika sen när hon också har fött :-)

Sjukt det där, att man inte ens hann gå klart "utbildningen". Pierre åkte ju faktiskt dit på 3:e träffen och skrämde livet ur övriga deltagare (en tjej tog sig bokstavligt talat för magen som en reflex haha) genom att berätta att vi blivit föräldrar. Vi som hade bf sist av alla. De blev väldigt chockade (särskilt när de fick reda på att jag hade värkarbete under tiden vi hade träff nummer 2 och födde dagen efter) men otroligt glada. Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Sjukt.

En fulklippt mamma med ett hungrigt barn

Liten blir ... större

Skrutten blev inskriven på BVC igår minsann. 2610 g (!) stannade vågen på minsann. Viktuppgång på 150 g på två dagar minsann. Plötsligt vänder det minsann :-)

Trots denna grymma viktuppgång ser han dock fortfarande ut som en fågelounge. 2,6 kg till 49 cm blir inte så mycket. Men han tar sig, det gör han grabben.

Lilla skruttounge.

Han har btw inte riiiktigt så ful frilla som det ser ut som. Om ni undrar asså.

Klippning

... imorgon minsann. Minns inte när jag klippte mig sist. Tveksamt om det ens var förra året. Hemskt, jag vet. Vad ska en göra med barret dårå? Alltid lika ångestframkallande, har ju blivit ruskigt långhårig på sistone. Jag googlade iaf på "snygga frisyrer" (orginellt, jag vet) och fann en mycket tjusig Nicole Richie, kanske blir något liknande... men jag är fan lika kluven som mina hårtoppar. Vi får väl la helt enkelt se.

A-barn

En kväll för några månader sedan när jag hade tråkigt ramlade jag över en sida där man kunde kolla hur ens barn skulle se ut. Man laddade bara upp en bild på sig själv och den tilltänkta fadern. Sagt och gjort.

Så här med facit i hand kändes inte resultatet helt tillförlitligt.

Fast man vet ju aldrig hur Wilmer kommer att se ut om en månad eller två ... hahahaha. Gött att oungen dessutom snusar eller möjligtvis redan har tandröta. Måste vara Pjärs gener, hehe. A-barn indeed.

Smart

För ett tag sedan fick jag ju låna syrrans amningskudde. Pierre verkade väldigt nyfiken och upprymd över denna pjäs och glad i hågen visade han snart sitt bästa bud på hur en sådan kudde skulle tänkas användas. På allvar. Jag skrattade i 5 minuter och tog en bild. För sån är jag.

"-Fan va gött! Den här är ju SKITbra! Så kan du ha den när du sitter och sover när du ammar."

Mm.

Mammafika

Ojojoj, idag har jag minsann klarat av min första mammafika :-) Turen gick till Lund där fina Malle och sexmånadersfirande Nellie väntade. Det blev en promenad ut till Nova och tillbaka igen. Typiskt nog blev det ASkallt och började HAGLA så fort jag nådde Lund så även om det var mysigt fick det bli en snabb promenix.
Malle hade tagit med kaffe i termos så det blev även en snabb fika på en gräsplätt där vi satt och huttrade.

Även om det inte var något större äventyr var det nog så stort för en nybliven morsa. Första gången jag och Wilmer var ute på tur själv (eftersom Pjär också varit hemma för vård av sjukt barn fram tills nu) och det var en hel del saker att ha i åtanke. Lyckas man få ner bilbarnstolen OCH barnvagnen samtidigt till bilen? Ska man ha med snorsugen? Är regnskyddet med? Vad gör jag om han börjar gallskrika? Hur tidigt måste jag börja förbereda för att komma i tid? Vad gör jag om han sätter i halsen medan jag kör?
Jag kan berätta att det går alldeles utmärkt att sätta stolen I vagnen och rulla iväg. Regnskyddet var med och nyttjades. Snorsugen togs med i sista stund och behövde även den användas. Oungen började även gallskrika (så pass att det kom tårar ...) när han skulle lastas in i bilen och då var det bara att räkna till 10 medan man lastade in allt annat och sedan sätta sig i baksätet, suga rent näsan och amma. Att han sedan satt och ulkade och hade alla möjliga (inbillnings-)kräkningsljud för sig när man väl börjat köra hemåt fick man helt enkelt bara ignorera. Och gällande tidsperspektivet så lyckades jag rulla in i parkeringsrutan exakt på klockslaget 11, som avtalat. Dock hade jag varken tagit med megabajsblöja preciiiis innan vi skulle lämna lägenheten eller vägarbetet som stängde av utfarten mot Lund i beräkningarna. Så egentligen hade jag väl landat lite tidigare.

MEN jag är iaf stolt och nöjd med vår lilla utflykt. Det var välbehövligt och mysigt trots snålblåsten :-)

Happy day!

Idag är en bra dag. Hemvården har precis varit här och konstaterat att Wilmer har gått upp till 2470 g! Han har alltså ökat 130 g sedan i torsdags. Ersättningen på nätterna har gett resultat, så jefla gött. Imorgon blir vi även utskrivna!!
Som vanligt (tack vare min realist-pessimistiska läggning) kan jag dock inte riktigt ta ut något i förskott och känner mig inte riiiktigt så glad som jag borde. Men det kommer nog.
Ska iaf bli roligt att besöka neonatal igen (nu när man inte måste stanna) och kanske träffa på några bekanta ansikten.
OH, har förresten glömt att berätta att våra rumsgrannar (som fick skallran) blev utskrivna i påskhelgen!! SÅ glad jag blev, herregud vad skönt (och läskigt) det måste vara att äntligen få komma hem efter att ha varit inskrivna sedan den 5:e januari. Jag som gnällde om våra 2.5 veckor. Underbart!

Nu ska vi gå ut och fira med att äta köbelunch. Det ni.