Jodå

Ja alltså JAG var också med i Grekland, om ni undrade alltså.

På väg mot grekisk afton

Fixar till en grekisk sallad, jodåsåatte.

P och jag fick en barnfri kväll som firades med mysig middag på favvorestaurangen. Sen var det tänkt att vi skulle ut. När klockan slog 00.00 var jag i princip död så jag hoppade av vid hotellet och gick och tog igen förlorad sömn istället medan P gick ut med farsan och brorsan.
5.30 var han hemma igen ... oookeeeej.

Är man sjuk

får man hänga i sängen och titta på Barnkanalen. Fast bara lite. P gick upp i natt. Även om det bara var en gång är tacksamheten stor och den eviga morgonhuvudvärken lyser med sin frånvaro.

Förkylning har för övrigt fått en helt ny innebörd. W låter som en kaffekvarn ungefär. Eller en Darth Vader med astma och förkylning. Joy!

Kontraster

Äldsta medlemmen i farfars släkt fick träffa yngsta medlemmen :-)

Hon går under smeknamnet Mammi, är runt 87 år gammal, sjunger glatt, ger en alltid pengar(?), bor i ett av de äldsta husen i staden och är Pierres pappas frus mormor. I år bannade hon Pierre för hans tatueringar, skällde på oss för att vi inte döpt W och klappade och pussade på mig och sa att jag var så vacker.

Jag gillar henne, såklart, STARKT, hehe.

En fisketur

hann vi också med. Pierres pappas vän är fiskare och han frågade om vi ville hänga med på en morgontur i lördags. Jag vart inte sen att tacka ja.

Givetvis var det meterhöga vågor just denna dag. Sjukt att man lyckas pricka in det så. Självklart mesade vi inte utan hängde på ändå. Klockan 7 träffades vi på farsans bar och gjorde oss lite iskaffe sen vart det direkt ner till båten för lite makrillfiske.

Fångsten landade på 9 makrill och en tonfisk. Pierre drog upp tonfisken och några makrillar. Jag dokumenterade och frös med en handduk runt mig. Dock var Dafildas (som fiskaren heter) impad av mig ändå, jag gnällde inte och var vid gott mod hela turen. Man kan ju allt undra hur klena de grekiska brudarna är egentligen om det räcker med att bara sitta rakt upp och ned.

DOCK spydde jag inte (som en viss annan person) hehehehe. JA jag var TVUNGEN att skriva det. P fick lite känningar när vi började köra in mot land igen efter 2 timmar bland vågorna och spydde lite snabbt och lätt. Så snabbt att Dafildas inte ens hann se det... Vilket ju P tyckte var asbra om det inte vore för att någon var jefligt snabb med att skvallra hehehe. Ja va fan, jag hade ju inte fiskat så något fick jag ju vara bättre på liksom. Dock förstår jag honom, det gungade rejält, han satt vänd mot färdriktningen och koncentrerade sig på en lina. Jag kunde ju fästa blicken vid horisonten iaf.

På kvällen käkade vad vi fångat. Sjukt gott. Nästa år ska jag fan fiska, nu har jag varit med 2 ggr och bara glott. Fisher woman who brings good luck and don´t throw up. Yez.

Framsteg

har faktiskt hänt under denna vecka också. W har ÄNTLIGEN hittat sina fötter. Och idag har jag bestämt att han kan SITTA. Han har ju kunnat sitta kortare stunder i säkert en månad men jag har inte riktigt velat räkna det. Idag verkade han dock äntligen komma på det där med balansen. Han satt en stund och höll sig uppe genom att stötta mot benen, sen kom han upp till sittande med rak rygg igen utan att trilla. Han satt i säkert 5 min innan han till slut tippade åt sidan. Det måste räknas. Nu bestämmer jag att det räknas. Sådetså.

I.o.m. att fötterna upptäckts har även strumpor börjat försvinna ...

Auto pilot

Det roligaste som hände på hela veckan var LÄTT när den aspackade dansaren som uppträdde på den grekiska aftonen glömde sitt BORD som han alltså lyfte med TÄNDERNA som en del av showen. Inga konstigheter.
Han kom körande förbi farsans kaffebar i en skåpbil när vi satt och drack drinkar efter att turisterna åkt tillbaka. Farsan, som satt och halvsov, flög upp och skrek något varpå dansaren slirade in till sidan och stannade. Det visade sig då att han glömt sitt bord och farsan hjälpte honom att lasta in det där bak. Därefter stod den vinglande dansaren och tjöt ut små ljud (typ som en katt) och hoppade små skutt. När vi frågade om han verkligen skulle köra flinade han till och deklarerade "auto pilot" på knagglig engelska. Sen snubblade han nästan på en pall, hoppade in i skåpbilen (efter ytterligare några tjut) och körde iväg. Med sitt bord.

Mannen med bordet ...

Detta är alltså en helt vanlig kväll i byn.

Yez.

Greken

Vi är tillbaka! Barnet har skött sig exemplariskt hela veckan och det känns faktiskt verkligen som om jag haft semester. Hade jag vetat att det skulle gå så bra hade vi lätt stannat i 2-3 veckor. Nu ser jag fram emot nästa år istället, shit vad kul det kommer att bli. Givetvis en massa jobb med en mobil unge men man slipper iaf sitta under parasollet och anstränga sig till max för att inte ens den minsta gnutta sol ska träffa den vita huden. Det gjorde den ju såklart ändå. Men jag försökte verkligen iaf. Wilmer klagade inte iaf och drack vatten som en kung. Här hemma har han knappt tagit en klunk men det löste ju sig av sig själv.
Det känns skönt att ha gjort resan. Man känner sig lite stärkt. Överlevde ungen att bada i havet, träffa 700 släktingar som skickade runt honom, grekisk afton, 6 dagar på stranden och 6 kvällar sovandes i vagnen på uteserveringar och rökiga (utomhus)barer samt 2 flygresor så kan man fan inte klaga. Han har varit på strålande humör och charmat hela byn ungefär. Grym är han. Faktiskt. Lillskiten. Men så är han ju också 1/4 grek.

Dans på baren under den grekiska aftonen.

Farfar var HELT betuttad i honom och W var lika betuttad tillbaka.

Tre generationer :-)