Ojdå

Idag var vi på del 2 av föräldrakursen. Jag vaknade med intensiv molvärk i ryggen i morse och den har inte släppt än. Känns inte alls bra. Vi haffade därför BM efter kursen ... eller Pierre tjatade på att jag skulle fråga. Och tur var väl det, hon tog oss på allvar och vi fick hänga med upp så att hon fick klämma och känna. Min livmoder är ju väldigt kompakt och därför hade hon svårt att avgöra om det är som den är spänd eller om jag upplever det så eftersom lillen tar upp all plats. Det känns mycket bebis som hon sa. Hon kände på honom och konstaterade att han hade huvudet nere i mitt bäcken också. Jag har varit lite konfunderad över molvärken, som känts till och från under hela veckan, men har tänkt att det kanske ska vara så, att det kan bero på vart hans huvud är placerat eller att livmodern växer (som ju molvärken beror på i början av graviditeten). Enligt BM betyder dock molvärk att saker och ting händer. Gulp. Jag blev ordinerad åtminstone 2 veckors sträng vila för att i så fall stoppa upp en ev. för tidig förlossning. Om två veckor får jag dock upp och hoppa igen för då är kidden fullmogen så då är det lugnt om han kommer. Det är ganska lugnt nu med men kan man stoppa upp förloppet så ska man ju försöka. Hon sa också att detta inte behöver betyda ngt alls och att jag likaväl kan föda i v. 41 men att det är dumt att chansa och hålla igång. Sist tog vi även ett urinprov eftersom allt lika gärna kan handla om en urinvägsinfektion som spökar. Även om jag känner mig snäppet oroligare nu än innan vi frågade så känns det ändå bättre att veta ordentligt. Och för första gången i mitt liv, trodde aldrig jag skulle säga det här; så hoppas jag att jag har urinvägsinfektion. BM ringer på måndag om det är ngt iaf.

Nu måste jag vila bort den här smärtan. Återkommer med skallran senare.