Igår blev en liten skit tre veckor. Tyvärr gick inte hemvårdsbesöket i fredags så bra, Wilmer hade inte gått upp någonting på två dagar. Jag hade det på känn. Han har varit orolig och gnällig och viftat och haft sig, verkar som han får mycket magknip av proteinpulvret och lägger mycket energi på att smälta maten. Känns inte alls kul och nu känns det extra jobbigt varje gång han skriker eller ligger och "knorrar". Nästa invägning är på tisdag, har han inte gått upp då (totalt sex dagar sedan han gick upp sist) kommer jag att riktigt nervös. Eftersom jag inte vet om det är proteintillstatsen som gör det (i modersmjölken vi sondar) eller om det är kraftansträngningen som krävs för att amma så blir det klart ännu svårare att vara "beslutsfattare" gällande vad och hur mycket han ska äta.
Ska han amma eller ska vi bara sonda? Hur mycket ska vi sonda när han ammat? Ska vi ge mycket sond så att han garanterat blir mätt och inte ligger och vrider sig pga att han är hungrig (men kanske får asont i magen och lägger en massa energi på att smälta maten) eller ska vi sonda vad jag verkligen tror att han missade få i sig vid amningen och riskera att han kaaaanske kunde ätit mer?
Jobbigt.
Igår gick vi iaf ut på promenad i parken och mös i regnet.
♥
Usch ja va jobbigt. Tänk om nån bara hade kunnat berätta vad som var bäst eller vad som var fel! :-(
SvaraRaderaMen SÖT e han pluttesnutten! Kram Kram
Hej,
SvaraRaderajag har läst din blogg lite på sistone eftersom mitt första barn föddes i v34 år 2007. Nu är jag gravid och har tro't eller ej, jag har nått v36. Jag är chockad, det trodde jag verkligen inte.
I vilket fall...när sonen föddes så kämpade så även vi med sondmatning, pumpning, vägning och höftning av mängder mat. Ammade han något? Ska vi sonda? Ska vi inte sonda? Väga..oro hit och dit.
När han var 1 månad och vi fortfarande hade sonden i och hemsjukvård tröttnade jag. Jag gjorde tvärtemot vad personalen tyckte. Jag provade flaska! Hör och häpna. Det skulle man ju verkligen inte göra, hade vi fått höra.
Han fick i alla fall pumpad mjölk i flaska och DÄR kom vändningen. Han svepte maten och vart både tjockare och gladare. Och det som var mest märkligt av allt var att efter ett tag började även amningen fungera!!! Jag ammade och flaskade om vart annat i ett par månader och ingen var gladare än jag, jo vore kanske sonen då!
Det är inte på något sätt en instruktion till dig vad du ska göra, bara en liten berättelse om hur det helt plötsligt en dag löste sig. På ett sätt som ingen av "de som visste" hade föreslagit.
Det var som att aptiten kom till honom när han fick det lite "lättare" att äta, då fattade han hur han skulle göra och accepterade även bröstet framöver även fast de får kämpa lite mer med tutten än med flaskan.
Önskar er all lycka till! Det är spännande att följa er. Tack!
Stor kram!
Cissi å Max
L: Ja, hade det varit så enkelt ... nu ska man helt plötsligt förväntas veta vad som är bäst för denna skrutt som man känt i tre veckor och mest bara betraktat i en plastlåda. Men det löser sig nog ... :-) Kram
SvaraRaderaA: Åh, tack för att du delar med dig! Vad härligt att det fungerade och att allt vände! Vi har också frågat om flaska (eftersom det känns trevligare än att trycka i honom mat via en sond) men fick, även vi, svaret att det skulle påverka amningen och förvirra honom. Men samtidigt tycker de inte att det är fel med "tröstnapp" som de frågade efter i tid och otid.
Nej, men vet fan varken in eller ut men det kändes iaf väldigt skönt att höra att det KAN fungera med egna lösningar :-)
Och VÄLDIGT skönt att höra att du fått gå längre denna gång!! Tankar om ett potentiellt framtida syskon till W gör mig väldigt nervös ...
Tack för din kommentar och hoppas att den här förlossningen och tiden efter blir lugnare än den förra :-)