Usch usch usch, idag har allt hunnit i kapp mig. Eller så är det trötthet, eller hormoner eller jag vet inte. Allting har känts piss. Känns som att vi aldrig kommer att komma härifrån. Allting är väl bra med W men dagens äventyr har gjort mig matt. Massa pipande från monitorn, provtagningar så han skriker så ynkligt och han hade blivit lite gulare i hyn så nu får han dessutom ligga nerbäddad under en ultraviolett filt med solskydd för ögonen. Man ser honom knappt längre.
Läkaren har varit här och pratat om hur länge vi kan bli kvar här, att det kan komma bakslag och att man inte kan garantera någon spikrak process. Hon tog även upp det där med att så här små barn glömmer att andas ibland.Vilket hände några ggr under dagen då W:s syreupptag sjönk till 0 och monitorn började pipa IGEN. En vägning stod också på schemat där det visat sig att han tappat 10 g i vikt på två dagar.
Känns bara som att precis allting gick åt fel håll idag, vilket blir extra jobbigt när det kändes så bra imorse. Jag var inte beredd på det. Jag är så trött på att vara här. Hasa runt i korridoren och nickhälsa åt alla. Hålla i vår spretiga fågelounge som ibland blir kall och slutar andas i en nanosekund. Det är inte så hemskt som det låter men det känns precis lika hemskt som det låter. Jag blir så ledsen. Hoppas morgondagen blir bättre :-(
Man får verkligen gnälla och tycka att det är skit! Konstigt hade det väl varit annars?
SvaraRaderaJag skickar en massa pepp från Göteborg!
Tänker på er!!! Du ska se att han klarar detta bra. Han har ju livvakter dygnet runt :)
SvaraRaderakram
Massa värmade kramar till er från oss. Charlie skickar till och med slängpussar för glatta livet för att lilla Wilmer kanske ska bli en smula generad och bli lite varm i kroppen! Tänker på er ofta och undrar hur ni har det. Det är väl inte så konstigt att pissdagarna kommer. Det är ju en väldigt jobbig och oväntad sits ni är i. En hel vecka har gått sen allt startade, konstigt vore det om allt inte hann ikapp dig. Det är okej att må piss och bara vilja hem. Men det kommer! Snart får du bära er söta lille son över trösklen och bädda ner honom i sängkläderna du så fint sytt till honom. Snart Soffan. Håll ut bara!
SvaraRaderaKram från Nettan & Charlie
Tack, vad fina ni är <3 Nu har jag rensat ut både lyckotårkanalen och gnälltårkanalen så nu kanske jag kan vara "normal" någon dag iaf :-)
SvaraRaderaKramar!
Crappy crappy... sen blir det happy happy igen, upp o ner crappy happy!!! Ja hormonerna störar sig vill jag lova... i säkert ett par månader framöver... Men det e skit jobbigt i crappy-perioderna... man får bara helt enkelt gråta så mycket man vill, kroppen verkar vilja bli av med lite extra vätska också... passa på! Så kan man försöka ha i bakhuvudet att snart kommer man att bli happy igen, fast att man INTE tror det!
SvaraRaderaTänk så mycket ni kommer att uppskatta ert HEM sen... ett tag... så passa på att läääääängta lite extra!!!
Åh, JAG hade velat ligga nerbäddad under en "solfilt", kunna sova och bli "brun" samtidigt... fan va gött ;-) Tänk att han ändå klarar sig super bra för att vara en liten fågelungeplutt.
Hugo gick också ner i början, när han var gul och slö... MEN sen blev det ändring på det!!! Då skulle vi "helst INTE" ge honom nån extra mat... Ja, inte riktigt samma situation... men ändå.
Vi tänker mycket på er här hemma iaf och det är skönt att läsa om er... även när ni har det crappy... Love you! Kramar!!!
Åhh Soffan vi tänker på Er jättemycket. Vi hamnade oxå på NEO och vet precis hur du/ni känner. Det kryper tillslut i kroppen på en. Blir väckt helatiden fär att mata osv.. Men när vi tänker tillbaka på den tiden nu så kan vi tom tycka att det var lite mysigt! Oscra gick ner 400 g, men klart där var mer att ta av. Sen fick han en infektion så hans värde blev superdåliga. Det vände snabbt och vi fick åka hem även om varje dag kändes som en evighet.
SvaraRaderaSnart e ni hemma med er lilla Skrutt Wilmer. Pussa på honom från oss KRAMAR Marie, Henke & Oscar