VIKTIGT!

Jag vill bara framföra att Pierres mage inte alls är så stor som den framstår här nedan. Pierre är helt enkelt en så rackarns redig farsa att han, så klart, automatiskt spänner ut buken för att ge sin son bättre support. Hehe.

Appropå support kan jag även (stolt?/tråkigt nog?) meddela att minsta familjemedlemmen numera är inskriven i MFF. Pierres snälla vän Christian gjorde slag i saken. Ett medlemsbrev kommer att dimpa ner på hallgolvet inom kort. Herregud...

Jag blir så glad för alla fina kommentarer och presenter vi får till/om Wilmer. Jag önskar att jag kunde dokumentera varendaste liten detalj och ge alla ett eget inlägg. Som den omtänksamma matpåsen vi fick av Danne och Neda, eller de två underbara set:en med kläder, babylotion, olja och de goda hembakta muffinsen vi fick av moster Lina med familj när de hälsade på i entrén, de söta kläderna vi fick av Camillas vän Caroline, tvätthjälpen (och all annan hjälp!), kläderna, snuttefilten, gosedjuret och tvättlapparna vi fick av farmor och farfar, hjälp med jakt på neokläder, inköpsassistans och erbjudandet om matlådor vi fick av faster Camilla. Men det går inte. Så länge alla vet hur tacksamma vi är hoppas jag att det kvittar.

Jag tänkte komma med lite god nyheter också - som att Wilmer nu är 45 cm (tror de inte kunde sträcka ut honom helt sist), att han själv klarade av att amma lite imorse och fick ner min mjölk, att han är pigg och gnällig som vilken annan besvärlig ounge som helst. MEN så började monitorn precis pipa. Pulsen gick ner under 100 ca 8 ggr på 10 min och han kändes kall.
Nu har vi fått en varm handduk om honom och tempen låg på 36.5 men fan vad det inte är kul när man ser honom helt lealös och hör monitorn pipa med blinkande siffror. Usch. Nåväl, ingen fara på taket. Han är en liten skrutt, bara att höja värmebädden om det skulle fortsätta klydda och snart ska han få lite mat i sig igen.