Igår

släpade jag mig till gymmet minsann. Fy för satan vad jobbig det var. Jobbigast av allt var att ta sig dit överhuvudtaget, man kommer plötsligt på väääldigt mycket roligare saker att göra hemma. But i did it. Ställde in mig på robot-mode och satte fart ut genom dörren. Måste erkänna att det var en otroligt skön känsla att bara klicka igen ytterdörren och abrupt avbryta W:s gnäll. "wä wä wä wä *klick* tyyyyystnad". Sen CYKLADE jag till gymmet minsann. Har jag inte gjort på 2-3 månader iaf. Jag ÄLSKAR att cykla. Så även om det bara handlade om en färdsträcka på 5 min var humöret på topp när jag nådde gymmet. Tyvärr sjönk det ganska drastiskt när jag fick ögonkontakt med den trikåbeklädda 30-åringen med hängröv och bukfett i helkroppsspegeln. Trodde inte att det var riktigt sååå illa. Men jodå. Skit samma, W och P har varit värda varenda myskväll och extrakilo. Och lite stolt är jag faktiskt att jag tog mig till gymmet innan oungen fyllde två månader. Även om jag höll på att svimma och fick metallsmak i munnen. Det är definitivt inte sista gången iaf. Stort. I did it.¨