Klövar och horn ...

Hade jag inte varit tämligen säker på att skitoungen "ploppat" ut ur mig hade jag fan kunnat svära på att det var ur en snubbe med klövar och horn. Vilken helvetes dag, natt och morgon. Gårdagen gick mycket bra fram tills vi kommi hem från BVC. W hade tjockat på sig till hela 3500 g (exakt!) och vår kontakt M på BVC var precis lika söt, snäll och trevlig som alltid.
MEN så fort vi kom innanför dörren började helvetet. Gnäll, skrik, tjut, klös, nyp och ryck i min ömma skalp. Det bara måste vara magen som jävlas. W blir HELT hysterisk efter matningarna (och innan också för den delen) och ingenting hjälper. Igår låg han på min mage från 12-18 då Pierre kom hem. Det GICK verkligen inte att lägga honom. Resten av kvällen kantades också av skrik, bråk och gnäll.
Jag somnade inte förrän närmare 01.30 (och lyckades även höra bomben explodera på Davidshall vid 1-snåret). 02.50 vaknade en hysterisk W och 05.50 kunde jag äntligen krypa ner i sängen igen. Skitkul. Verkligen. 06.20 började mistluren tjuta igen. Då höll jag på att ta till lipen. Gick upp och värmde upp vatten som jag lyckades spilla ut direkt. Yeay! Efter att ha hasplat ur mig en ganska gedigen samling svordomar samt smällt fem gånger i diskbänken med flaskan hörde jag P hasa sig in till den gallskrikande sonen i spjälsängen. Sen började jag om. Pierre matade medan jag halvslumrade.
Ca. 7.30 lämnade P byggnaden för jobb och minuten efter började helvetet om igen. Gallskrik så att tårarna sprutade. Efter att försökt få tyst på honom i dryga timmen började även mina tårar spruta. Hade bokat in morgonfika med Carro 9.30 på Centralen som jag sett fram emot hela veckan. Såg min fika sakta försvinna i fjärran. Började skriva ett ursäktande sms till Carro allt medan jag blev klöst, luggad och gallskriken i skallen. DÅ, plötsligt, slog det mig att det största problemet med att amma oungen är att han alltid somnar. Jag gav det ett försök och ta mig fan så dåsade han av! Åtminstone så pass att han inte orkade gallskrika längre. 8.45 dristade jag mig till att INTE skicka sms:et utan istället slita fram ngt att ha på mig och kleta på lite mascara. 9.15 var vi utanför lägenheten.

Jag har fått fika. Det var jävligt trevligt även om jag var så trött så att jag blev yr och såg suddigt. Trots två stora koppar kolsvart java. Känns som att jag är full. Sluddrar, ser dåligt och mår halvilla.

Nu har vi kommit hem och jag bara väntar på att helvetet ska börja om igen. Vågar inte somna eftersom jag med största sannolikhet kommer att vakna med världens huvudvärk om 10 min när vrålapan vaknar. Jefla tur att det är långt till soprummet ...

Adjö/Zombie nation