Ja, jag vet inte. Det här blev synnerligen ointressant men orkar fan inte beskriva helgen mer ingående än så. Little W har potentiellt feber på g 37,7 stannade tempen på. Känns inte roligt alls, särskilt inte med tanke på allt babbel om RS-virus och hur pass känsliga prematurer är. Igår fick vi oss varsin megaspya från en ytterst gnällig W. Ringde sjukvårdsupplysningen innan idag och den trevliga damen i luren ringde barnakuten som meddelade att vi var välkomna in. Vi har dock haft is i magen. Han har inte kräkt mer idag och ätit bra. Det enda som spökat är konstant GNÄLL och gaser. 23-matningen igår spyddes då först upp och sen var det gnäll till 1.30 då jag vågade ge honom mer mat. 2.15 stupade jag ner i sängen för att väckas av en ilsk kille vid 5-snåret. matningen pågick till närmare 6.30 och sen fick jag sova till 9.00, därefter har det varit kört. GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL plus den där roliga oron över febern. En riktig pissdag som spenderats inomhus sånär som på 40 min som spenderades på balkongen när jag planterade om i krukorna (på kvällen i skugga). Min snälla sambo kom hem tidigare från jobbet när vi fått klartecken att åka till akuten men när jag någon timme senare tog tempen och den stannade på 37,2 har vi som sagt avvaktat. Dock var den uppe på 37,7 nu igen. Jag har fått min beskärda del av sjukhusvistelse det här året och vill VERKLIGEN inte åka in i onödan. Det kan ju helt enkelt vara den tropiska hettan som spökar och gör honom gnällig men man vet ju inte. Drygt är vad det är. Tycker bara så synd om lillfisen som uppenbarligen verkar ha något som spökar och det känns klart jobbigt att man helt plötsligt har huvudansvar för ett litet liv.
Det löser sig nog. Tur jag har en coollugn sambo som säger till mig att slappna av. Bäst är han (ibland) minsann ;-)
Nu ska jag pyssla vidare, W ligger och snusar i soffan för tillfället iaf och jag ber till Gud om en lugn natt utan kaskadspyor och illvrål... Haj haj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar