Speciell dag

Idag är ingen vanlig dag för idag är bästaste sambons (och pappans) födelsedag, hurra hurra hurra!!!

W och jag gick in och sjöng en liten truddelutt med frukostbricka, blommor och paket i morse. Mackorna fixade jag vid matningen 04.30 ... jodåsåatte. W insisterade på att ha sin sjömansmössa på sig och allt. Jag ba: Tagga ner, han fyller faktiskt bara 34. Och han ba: Hello, på din födelsedag hade jag ju fan kostym och allt. Och jag ba: Nörd. Dessutom sov han sig igenom hela gratulationen med mössan över ögonen. Lönt.

W, den snåljåpen, gav ett 5-pack strumpor och jag (om möjligt ännu snålare/fattigare) förgyllde hans dag med en ... VIKBRÄDA. Hahaha. P är lite halvpedant av sig (även om han aldrig skulle erkänna det) och gick helt upp i varv när han såg Sheldon i The big bang theory stå och vika sina t-shirts med en sådan i ett avsnitt för någon månad sedan. Jag lade uttalandet på minnet och lusläste nätet för att få tag på en. han verkade bli uppriktigt glad och slet genast åt sig en tröja för att testa imorse. Resultatet blev grymt. Succé.

Strumphistorien var ju också lite småkul. När jag vaknade upp för andra morgonmatningen vid 9-snåret i tisdags hade jag ett suddigt minne av att P stått och viftat med ett par vita ankelsockor och förmedlat att han ville ha sådana i present innan han gick till jobbet. Jag och W begav oss således till H&M och inhandlade ett 5-pack. På kvällen frågade jag sedan P, för att vara på den säkra sidan, om han sagt att han ville ha strumpor i present till mig samma morgon. P gav mig då en "är du helt dum i huvudet"-blick och klämde ur sig: "Strumpor!??? Eh, NÄ, varför skulle jag vilja ha det, jag har ju hur många som helst!" Jag sjönk lite längre ner i stolen medan jag funderade över hur jag skulle mörka att jag varit så jävla blåst att jag gått och köpt strumpor för att jag DRÖMDE att han önskade sig det.
Sen går det ca 30 sek av tystnad varpå mannen i fråga utbrister: "JOJO, ankelstrumpor ja!" Man bara va? Vem fan var det som sov egentligen??? Hur kan man glömma ngt sådant så pass kraftigt att man ger personen som frågar världens "dum i skallen"-blick?? Shiiit.

I övrigt var det väääldigt svårt att sova i natt, dels pga av regnet som forsade ner men även pga av ett litet flickebarn kom till jorden (ni som vet vem det är kan ju hålla locket på ett tag till tills de gått ut med det officiellt). Jag blev alldeles till mig, tårar i ögonen och ett stygn av AVUNDSJUKA svepte över mig. Whut? Jag blev avis på någon som födde barn. Shit vad minnet spelar en spratt. Den där brännande känslan som påminner om att få hela underredet uppeldat är tydligen som bortblåst. Att jag låg och sprattlade som en fisk när smärtan blev för stor kommer jag heller inte riktigt ihåg. Idiotminne. Men fantastiskt roligt och underbart. Det är verkligen speciellt att se vänner och bekanta få barn efter att man själv gått igenom samma sak. En riktigt mysig känsla.
Men iaf, det sms:ades iaf en hel del fram och tillbaka fram tills klockan nästan var 2 på natten. Skönt nog fick vi även, äntligen, svar från våra vänner på neo som jag skrev om tidigare. Han hade bara bytt jobb och fått ny mobil så att han knappt använde sin gamla. Lillpågen vägde iaf 3,9 kg och de var helt utskrivna från neo sedan en vecka tillbaka, underbart! Har varit riktigt orolig.

Nu ska jag försöka hetsvirka klart skallran som jag planerat att ge i present till de nyblivna föräldrarna. När slemproppen gick igår kväll fick jag ett ryck och virkade halva "kroppen" iaf. Vi får väl se hur pass mkt W tillåter mig att virka idag...

Hare fint!