Moving forward (eller åtminstone åt sidan)

Ni som inte har barn och/eller tycker det är skittråkigt med barn kan hoppa över detta inlägg. Jag hade själv tyckt att det var DÖDStråkigt innan jag fick W men jag tycker bloggen är grymt bra att ha som hjälpmedel att dokumentera utvecklingen. Sen (när man har tid, lust och ork en dag) kan man sitta och skriva in allt som hänt i babyboken i efterhand.

Nu börjar han fatta ett och annat lillsnubben. Magen krånglar fortfarande men enligt bvc kan det hjälpa att vi slutar med järnet samt det gamla vanliga; det är kanske en sån period nu. Mhmm. Han vägde iaf 5400 g, dvs 100 g mindre än vad jag hade räknat med. Dock hade han kommit högre upp på kurvan så de ska helt enkelt inte gå upp lika mkt i vikt nu. Skönt. Han mättes även och landade på 60.5 cm. Gytt. Han har alltså ökat 3600 g sedan han föddes och växt 17,5 cm. Inte illa pinkat av lillkorven.

Nu till nyheterna. Senaste grejerna är att:

*häva sig upp i sittande och ibland stående läge (med hjälp av oss såklart)
*skratta åt sig själv i spegeln

Och dagsfärskt är även ett genombrott med nackträningen. Jag kom på att testa på hans favvoställe - skötbordet. I vanliga fall ligger han ju mest och gallskriker och lyfter huvudet någon cm när han ligger på mage. Nu låg han med huvudet helt uppe och vände sig från sida till sida och tittade på mig när jag kallade på honom. Sen började han VÄNDA sig. Först låg han en stund och tränade nacken sen tippade han åt ena sidan och därefter sköt han ifrån med foten så att han vände sig helt runt. Från mage till rygg. Han gjorde det FEM ggr i rad och åt båda hållen så nu är det ju knappast en engångsföreteelse som det var när han var två månader. Grymt!
Han har även börjat pressa upp knäna mot magen i väldig fart så att han tippar åt sidan. Dock kan jag inte helt avgöra om det mer beror på magknip än motorikutveckling. Kul är det iaf när det händer grejer. Man blir lika förvånad varje gång, konstigt nog.