En jävra massa

Jag är sinnessjukt trött idag. Dödens trött. W vaknade inte mindre än 4 ggr och skulle ha nappen i natt. Gytt. Sen började han dagen med x antal psykbryt pga övertrötthet, trots att jag försökte göra allt  min makt för att söva (skit)oungen. Det var ytterst nära att jag själv tog till lipen. Klockan 13 var det dessutom dags för 5 månaders vaccination - TJOHO! Svinball med två sprutor i en redan tvärilsk unge. Jag fick iaf till slut bokstavligt talat slänga på mig närmsta klädesplagg och halvkuta ut genom lägenheten vid 12-snåret. Var ju tvungen att få honom att sova innan sprutorna. Vilket resulterade i att jag gick runt i en svingammaltröja och shorts i regnvädret. Gött!
Tänkte sätta mig på trädgårdscafeet och käka frukost (hade inte haft chans till det innan, nej) men där var ju givetvis överfullt av störiga morsor (hehe) som ockuperade hela uteserveringen med sina barnvagnar. Det fick bli ett kesomellanmål i snabbköpet istället som jag tog med mig in och satt och frenetiskt tuggade i mig i väntrummet. Besöket gick dock över förväntan tack vare lite käk innan och efter sprutorna. Klart han ylade och blev lilaröd men det gick över mycket snabbare än sist.
Viktuppgången var, som väntat, mindre än normalt pga febersjukan som han hade i en hel vecka. 6280g stannade vågen på. Men det var ju bra att han hade gått UPP i vikt iaf, hon sa även att kurvan hade kunnat vara ännu mer plan efter en så lång sjukisperiod så det var bara bra. Lite hade han växt också. 63,5 cm numera. Ja, och som vanligt var kurvorna jättebra och bla bla bla.

Vi bokade in TBC-vaccination och 6-månaderskontroll. Hon tyckte vi kunde ta den efter hans "riktiga" ålder eftersom han verkade ligga så pass lång fram i utvecklingen. Han har ju kunnat vända sig från mage till rygg och vice versa ett bra tag nu och samma sak gällande att greppa medvetet efter leksaker + att han nu även kan sitta ganska hyfsat i både bumbo och barnstol. Senaste grejen är att häva sig upp ur babysittern. Situps liksom. Så det dröjer nog inte länge innan han kan sitta själv. Ser dock skumt ut när den lilla snubben sitter i den stora barnstolen, haha.

Frukosthäng i barnstolen.

Situps i sittern och grepp om allt som går att greppa. I detta fall - min bröstficka. 

Sen blev det lite festivalhäng med Camilla, Katarina och Filip. Grillspett med bröd och sallad från grekiska föreningen och en runda in om Åhléns blev det innan W började surna till. När vi kom hem fick han samma psykbryt igen, störtböl och djävulskap. Trots att han klämt 150 och slutat precis innan det tog slut så var det tydligen ändå mat han ville ha. Gav honom 60 extra i sängen och klämde in nappen DIREKT efter det tagit slut. Det verkar funka. 20 min har gått och inget pip från rummet än.... puh.

Föräldraträffen vi var på igår var ju också KUL. Givetvis började W asböla mitt i en morsas presentation, 5 min efter att vi satt oss ner. Hon bara: "Jag har mått jättedåligt" (halvskriker). W bara: WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Och jag bara typ lika lilaröd i fejjan som W var efter sprutorna idag ungefär. Fick ut och blanda till ersättning i rummet utanför (jo han skrek så pass mycket att presentationen fick avbrytas) medan alla log lite sådär "stackare" samtidigt som de nog tackade Gud att det inte var DERAS unge som fick psykbryt redan vid introduktionen. Yes. Men det var rätt skönt att se också, hur mycket livligare och stirrigare W var än de andra. Han var uppe och studsade, stoppade allt och inget i munnen, gnällde och fäktades. De andra barnen satt mest som i trance och glodde förstrött. Då är det med andra ord ok att vara lite trött och irriterad som morsa åt duracellkaninen. De verkade iaf trevliga, morsorna men det var ingen som jag fastnade för sådär direkt.

Igår gick vi även en snabbis på festivalen och köpte käk.

 

Jag såg ut sådär.

Och P och W såg ut sådär. P är SJUKT stolt när han traskar runt med W på magen. "Såg du hur de tittade??" "Nä" "SÅG du inte??" "Nej" "Men nu måste du ha hört!" "Vadå?" "Amen HÖRDE du inte hur de höll på: AAAAWWW va SÖÖÖÖÖT, hörde du inte det??" "Nej". Sen blir han nästan sur för att jag inte går och inspekterar och lyssnar efter varenda liten viskning som KAN röra W. Men det är sött. Stolt farsa på stan. Med kebab. Gytt.

Nu bölar barnet. Hej.