Svar del 1

Ja men så börjar vi beta av frågor då :-)

*Hmmm... Kanske lite svårt att skriva om nu när du är mammaledig men ditt jobb verkar intressant, hur hamnade du där?

Ja det är ju faktiskt en ganska bra fråga. Jo, eftersom jag pluggat till lärare för grundskolans tidiga år med inriktning religion, svenska, engelska och naturvetenskap MEN saknar sista terminens poäng (eftersom jag tog time out som varat i typ 6 år ...) så tänkte min gode vän Erik på mig när hans bror skulle vara med och öppna ett transitboende för ensamkommande flyktingungdomar. Det var ett av de första privata boendena som öppnades upp i Malmö och allt var väldigt rörigt och obestämt. Jag gick på arbetsintervju fredag kväll (tror jag) och blev provanställd på plats. Började jobba på måndagen. Tanken var att jag skulle ha hand om den dagliga verksamhet innan killarna blev inskrivna i den kommunala skolan.
Eftersom allt dock var total kaos och ingen gjorde något åt det så tog jag istället tag i den biten och styrde upp allt från morgonmöten, samverkan med skolan, undervisning, samlingspärmar med telenummer till olika instanser, skruvade ihop IKEAmöbler, organiserade städschema, höll i anvisningssamtal och husmöten, tog på mig jouransvar (dygnet runt var tredje vecka) ja det mesta helt enkelt. Jag skapade mig en egen tjänst som inte ens fanns eller någon visste behövdes. Och den har jag kvar. Hoppas jag. Jag har dock sagt ifrån och dragit ner på en hel del ansvarsområden, nog för att jag är lojal men jag jobbar inte heller gratis.

När jag var där och hälsade på i onsdags hade vi 11 killar inneboende. När jag kom ut från lönesamtalet hade vi dock fått 12 killar berättade Erik och visade glatt upp tavlan där vi skriver upp namn, vilket rum de bor på och vilken skola de går i.

Skojigt.

Fint att de dessutom gav honom djinn-rummet. Djinn är alltså arabiska namnet för en ökenande. Det där jävla rummet har samtliga killar som bott i det hävdat är besatt. På allvar. Vi snackar alltså en 7-8 killar. Till slut fick vi använda det som förråd istället eftersom ryktet spred sig och ingen vågade sova där. Haha, alltså på allvar.

Ett tag hade vi våra personalmöten i det. När jag var gravid. Då brukade de snälla arbetskamraterna fråga om jag kände något konstigt i magen och om jag verkligen vågade sitta där inne. Till slut hade vi inte ens möten där inne pga vissa vidskepliga medarbetare.

Jag lyckades dessutom skrämma en kollega en gång, hahahaha. Det var skitkul. En kille som prompt hävdat att han var besatt av den onda anden hade just flyttat ut och två kollegor var inne och städade ur rummet. Tänkte att jag skulle skoja lite, så jag ställde mig framför dörren och öppnade den långsamt utåt med jag ylade ett dramatiskt "OOOOouuuuuuuu". Jag glömmer ALDRIG kollegans min. Det var SJUKT roligt. Jag hade tydligen tajmat det hela helt perfekt. Han skulle just plocka ner en arabisk handskriven text från dörren och hade tydligen sekunden innan sagt till den andra kollegan "Höhö, tänk om det här tar fyr nu eller något när jag plockar ner det". Han var INTE road av mitt "skämt" och halvskrek "DET VAR FAN INTE ROLIGT!" medan jag skrattade mig halvt fördärvad. AAh. Det var tider det.