Goullig

Idag satte jag upp några simpla to do-saker. Slänga soporna, hämta ut ett paket och sortera ut alla för stora och för små kläder ur W:s lådor samt röra på mig. Kan ju låta som världens struntsaker men fhaaan vad allt ska ta tid. Ibland måste jag bara sätta mig ner och räkna till tio och påminna mig om att W är prio nu. Jag kan inte bli sur på honom för att jag tagit på mig för mycket saker. Men man blir bara så trött när allt ser ÄNNU värre ut än när man började. Halva dagen gick allt strålande, resten har W skrikigt konstant ungefär. Ätit, skrikigt, power nappat, vaknat, skrikigt, ätit, skrikigt, ätit mer, somnat 20 min, vaknat, bölat ... ja ni förstår. Jag har släpat med mig babysittern från rum till rum till rum och är så JÄVLA trött på detta konstanta wwääääWÄÄÄÄÄÄÄääääääWääääääWÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄwääää etc etc etc. Det känns faktiskt som att trumhinnorna ska implodera. Bara sprängas rakt in i huvudet.

Nu vaknade han igen. Störtlack. Joy!

*****

SÅ nu är jag tilbaka igen, 3 timmar senare. Barnet sover. For now. Och Pierre är på Mff-match. Han lagade dock middag till mig först (eftersom jag förmodligen hade skallat väggen om jag inte blev klar med att sortera alla dessa jeeeefla kläder oungen har). Jag blev färdig och är helt färdig. Jag lyckades med allt utom att röra på mig, eller det var ju en bit att gå till uthämtningsstället men det räknas knappast. Får se om han sover vidare så kanske man kan hoppa upp på crosstrainern sen. Jag har faktiskt använt den by the way. Säkert en 10 ggr iaf. Och mer ska det bli. Pierre stod t.o.m. på den igår en stund, dock misstänker jag att det snarare handlade om att han var jeeefligt rädd för spindeln som trillat ner för väggen och landat någonstans vid hans plats i soffan än ett uppriktigt motionsförsök. Men han trampade på, flitigt värre.

Eftersom jag även fick önskemål om lite mer outfit-bilder försökte jag dra på mig något som inte var svart och heltäckande för en gångs skull. Sen drog jag på mig Babybjörnen och traskade iväg. Genom Malmöfestivalen. Glömmer VARJE gång att det är festival utanför dörren typ. Tur jag klädde mig anständigt. Eller ja.
Dock var det ju ganska långt till uthämtningsstället och  var ju liite tyngre än jag inbillat mig. När jag väl kom fram var det dessutom världens låda sakerna låg i. Eeeh, tänkte inte på det. Sån tur var så vägde den nada så det gick, om än besvärligt. På väg tillbaka fick jag följe av en kommunalarbetare som kom fräsande på sin flakmoppe. Han puttrade på jämsides medan han berömde W som hade somnat. "Va goullig han är! (tänk Zlatan-dialekt) Jag älskar barn. Sover han? Han passar jättebra i kepsen." Jag blir lika förvånad varje gång folk är vänliga i den här staden och jag måste säga att det händer OFTA. Dock var jag kanske inte på VÄRSTA snackishumöret med kartong, svettpärlor och ryggvärk. Men det var gött med lite sälle. Trist att han inte erbjöd mig skjuts bara, hehe. Så gött att bli skjutsad på en flakmoppe genom festivalen liksom.

 

Spegeln som alltså inte rengjorts sedan jag blev gravid. Seriöst alltså. Hamnar på morgondagens lista.

Ska inte bli helt fel att komma iväg till Grekland nej. Har nog ALDRIG varit så här blek i augusti EVER.

 

Kanske världens fattigaste oufitbilder men jag pallade inte... Klänning och armband är från H&M iaf, inhandlade förra sommaren.

Den lilla kartongen... som jag är väldigt glad över.

W sportar kepa och byxor från H&M, body från Tradera och skor från Åhléns.

Goulligt. Hehe.