Friends and foes

*Personer jag kommit att hata under min mammaledighet:


NUMMER 1:

Kvinnan i Bafucin-reklamen. Ni vet idioten som sitter och spelar piano medan hon nickar en fotboll och sjunger "Bafucin Bafucin" i äcklig klämkäck 50-talsanda? Henne vill jag seriöst skalla. Till döds. "Bafucin Bafucin - ditt jävla svin", ungefär så. Idiot.

NUMMER 2:

Den oerhört tillkonstlade glasögonprydde låtsasmannen som har nästäppa på tunnelbanan. Han börjar som tecknad figur när han sprayar sin igenvuxna snok med whatever och sen blir han liksom verklig. Och han ser liksom ÄNNU mer tecknad ut som VERKLIG. Idioti och jättejättejättekonstigt. Tecknade de liksom gubben först och sen bara; "Shiiit nu måste vi verkligen hitta någon som ser skitoverklig ut för att det ska passa in"???? Jag blir förbannad. Man KAN verkligen inte se ut så. Jävla låtsasperson.

NUMMER 3:

Wilmer. Hahaha, neeeee, skämta bara. Det är Pierre.




*Person jag har kommit att älska under min mammaledighet:

THE ONE AND ONLY:

Pappan i Halebop-reklamen. Han som pratar om sin 16-åriga dotter som tycker att han är helt dum i skallen och borde sitta på psyk. Han är så sjukt skön när han bara: "Men då tycker jag att det är HON som borde läggas in men det kan man ju inte säga till en 16-åring, hennes hjärna har ju inte växt ihop än". Typ något sånt. Så jävla bra. Hahahahhaa.

Hej.