Kalender typ

Hittade en julkalender på Susannas blogg med lite uppdrag för varje dag. Eftersom jag hoppar på det ganska sent och antagligen inte kommer att hålla standarn varje dag så väljer jag ut uppdrag från listan då och då. Idag blir det då:

Berätta om dig själv.

Ja vad ska man säga? Jag är väl en ganska medioker person. Jag funderar ibland på det där, vad man egentligen kan säga om mig. Jag tror inte jag utmärker mig särskilt mycket. Man blir väl lite sådär lost när man är mammaledig också, på hur man är som person.
Jag är uppväxt på landet, hade ganska bra betyg ett tag men sen blev jag uttråkad. Väldigt uttråkad. Har pluggat en massa på högskola och universitet men inte riktigt lyckats slutföra något. Jag vet fan inte vad problemet är. Jag har överlag oerhört svårt att avsluta saker. En riktigt fet spärr. Kastar upp 700 bollar i luften och kanske fångar en. Jag behöver bli stimulerad för att prestera. Det är synd, tror jag hade kunnat åstadkomma en hel del om jag bara hade löpt linan ut så att säga.

Pysslade kuddar

Pyssel OCH matchande present

I övrigt tror jag att jag är ganska rolig, omtänksam, kreativ och hyfsat bright. Jag älskar B-filmer om övernaturliga ting, att pyssla (vilket låter så sjukt B, vi säger "skapa" istället) och känner ibland överdriven njutning i att organisera och skriva listor trots att jag är hopplöst slarvig och glömsk när det kommer till kritan. Känner mig ganska ofta som en dubbelnatur. Pierre uttrycker det som att jag är komplex. Man vet liksom aldrig riktigt var man har mig eller vad man ska säga. Jag kan likaväl komma 10 min försent som 10 min förtidigt, ena dagen är jag helt inne på att sy gardiner eller whatever och nästa dag ska jag börja måla typ. Jag köper hela tiden på mig småsaker som är "bra att ha" och måste ALLTID öppna upp presenter jag ska ge bort för att packa om dem. Jag hade även en väldigt dryg matchnings-noja tidigare och var hopplöst fast i allt måste matcha. Även presenter. Men nu är det under kontroll. Jag kan ge bort saker som inte matchar. Wow, typ.
Jag är en person som helst måste köpa godis, chips OCH kakor. Jag hatar att känna mig låst eller göra saker som är tvång. Så fort ett MÅSTE kommer in i ekvationen får jag panik och får ångest. Jag vill ha valmöjligheter och rörelsefrihet. Sen agerar jag oftast inte på de möjligheter som finns men jag måste veta att de finns där.

Ompackade julklappar

Jag är ganska lynnig. Man kan få sig en avsnäsning ibland, särskilt om jag ätit dåligt. Men jag menar inget med det och ber oftast om ursäkt efteråt. Det har blivit bättre eftersom jag lärt mig hur jag fungerar och oftast varnar innan. Typ; om jag inte får tag i mat inom 5 min blir det inte så kul. Alltså inte så att jag kräver att folk ska mata mig, haha, utan att jag typ måste sticka och köpa ngt att tugga på eller gå och fika.

Bra frukost för lynniga

Jag blir också oerhört frustrerad (och provocerad) när saker tar tid. Jag kan sitta och pilla med småskit (på egna villkor) i timmar men Fhaaaan om det skulle ta för lång tid att gå och handla eller städa. Jag HATAR meningslöst dravel i ex. grupparbeten. När folk sitter och planerar i ALL JÄVLA EVIGHET och måste ha fika var 30:e minut, då tappar jag all motivation och tänker hemska tankar om att typ sparka folk i huvudet. Oftast tolkas min tysthet som att jag inte har ngt att bidra med, när den istället handlar om en ren protest mot allt jävla korkat som sägs. Jag får svettningar när någon nämner grupparbete.
Jag är en typisk "allt eller inget"-person. Vilket kan vara oerhört påfrestande. Men som sagt, jag har blivit bätttre på mkt.

Oj, vad sympatisk och trevlig jag verkar, haha. Men ja, som sagt, allt detta märks nog inte av särskilt mkt mer än om man typ lever med mig eller har känt mig i 15 år. Efter att ha läst detta kan man kanske ha en liten förståelse för min rädsla att skaffa barn och bilda familj. Det funkar inte riktigt med min personlighet och mina nojjor. Men jag vågade och ändrar mig sakta, dag för dag. Det är bra för mig även om det stundtals skrämmer skiten ur mig.