Mysfisen

Not so much to say idag heller.

Dagens bästa:

Pensionärsgänget som skulle ut och gå stavgång. Uppspelta och fnissiga stod de i samlad trupp på en kulle med stavarna i högsta hugg.

Dagens sämsta:

Att sonen vaknade 4.15. Joy!

Ni ser; rafflande.

Idag är det dock även sonens tiomånadersdag. Det firas såklart med pompa och ståt ... eller psykbryt och gråt. Jeje, visste ju att det goda humöret skulle sina så småningom.

Jo men han väger ju iaf som sagt 9,0 kg och mäter 74 cm. Vilket ju egentligen är ganska fantastiskt. Han har alltså, trots att han var 16% mindre (för sin vecka) och född 7 veckor för tidigt, knappat in och ligger nu precis mitt på kurvan för en 10-månaders kiddo. Jefligt duktig son och ganska duktig matmaskin (=moi) också. Jag är stolt. Och vågar skita i att få dåligt samvete för alla där ute som kämpar på med att få sina kids att komma upp i vikt. Jag VET att det inte har något med förälderns matarskills att göra men lite stöddig får man väl vara ändå. Just saying.

Haha, trodde ni verkligen ...? Seriöst ...?

GIVETVIS slipper ni inte undan en bildkavalkad på the midget.

Här kan man iaf ana att det inte är ett totalt genomsnällt barn vi talar om...

Han har blivit en riktig mysfis på sistone.
Ligger och myser på filtar och täcken och allra helst mjukismoroten i bakgrunden.

Meh! Gå och lägg dig då.