Satan i gatan

Kickstartade dagen med 6 km pw efter en kopp kaffe och lite fruktsallad. Det är allvar nu förstår ni. Funkar inte längre att hasa runt här hemma och trycka i sig socker hela dagarna. Det är inte direkt ett mysterium att vågen visar vad den gör. Jag hoppas på -8 kg till juni. Känns inte helt orimligt. Och då menar jag inte en kropp som bara gått på diet och långa promenader. Nej. En kropp med muskler inräknade i vikten. Jag vägde 54-56 kg när jag träffade Pierre. För 3 år sedan. 10 kg upp känns sådär alltså. Visst, jag slet hårt för de få kilona. Tränade 4-5 ggr i veckan, sprang löpturer på 5 km och cyklade runt 5 mil i veckan. Det kommer inte gratis. Därför sätter jag målet på 57 kg. Det kan jag leva med och det kräver inte 5 träningspass i veckan. Vikten är väl egentligen oväsentlig. Men baserat på vad min trivselvik legat på tidigare skulle jag tro att 57 är ganska lagom. Vältränade 57 kg då vill säga.

Nu kör vi. För FAN.

Aaaningens smalare då ja.