Nyår

Det gick bra igår. Eller jag lipade som en riktig mes i bilen efter att vi lämnat Wilmer. En fin kombo av att ha sovit för lite och skuldkänslor över att vara en dålig mamma skulle jag tro. Men efter att ha mesat så kändes det bra igen. Tror verkligen att vi tog rätt beslut. W sov hela natten ostört och vi hämtade hem en glad son i eftermiddags, efter att vi hunnit dammsuga lägenheten, sätta upp ett tyg på hans rum, kört igång diskmaskinen osv. Så skönt att hinna göra det ostört.

Det blev en lugn kväll igår hos Marza och Johan i Malmö. Fem par och Marzas mamma plus Nellie och Frallan (Frank). Tog med kamera men orkade inte ta en enda bild. Dessutom hade jag inget batteri på iPhonen - story of my life. Det blev trerättersmiddag, bubbel och snacks samt presentleken. Jag vann en minichampagne och dekorationsstenar i guld. P vann ett äppeltvål hehe. Vi satt kvar fram till strax innan 4 och lämnade (i vanlig ordning) sist. Fick tag på en taxi efter några hundra meter eftersom det var störtomöjligt att komma fram på någon linje (i år igen!?!?! ;-). Kändes helt ok att inte behöva lasta in bilbarnstol, skötväska och resesäng också.

2011 var ett märkligt år - mycket känslor, mycket tvivel, mycket grubblande, mycket smärta i form av foglossning, återhämtning efter förlossningen, halsfluss, otaliga förkylningar och nackspärr. Tacka gud att det gick över. 2011 bjöd ju, som bekant, även på en liten ivrig son som fortsatt året ut i samma drivna anda. Inte en lugn sekund, babbel, army style ålande (han vill INTE krypa), ihärdiga (lyckade) försök att häva sig upp mot precis allting, gungande danssteg och en evig vinglande promenad runt soffborden. Han hörs och syns och charmar de flesta med vinga leenden och bubblande skratt. Han är vår skatt och definitivt det bästa vi gjort.

I tryggt förvar nyårsafton 2010

Dagsfärsk, 27:e mars 2011

Finklädd innan avgång igår

P och jag har haft våra dispyter och bråken har haglat tätare än aldrig förr men att vi älskar varandra och att det alltid löser sig är det ingen av oss som tvivlat på.  Jag är honom evigt tacksam för det lugn han utstrålat och den trygghet han varit genom W:s snabba debut. Jag har nog tyckt att det stundtals varit mer jobbigt än jag vågat erkänna för mig själv. Mycket att ta in, mycket extra oro, mycket skuldkänslor och spekulationer kring om man gjort något fel och inte minst att man inte kunde förse honom ordentligt med mat. Så här med facit i hand har han blivt finare och härligare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. (Även om vi aldrig upphör att förvånas över hur andras barn faktiskt klarar av att sitta still i mer än 30 sekunder åt gången.) ...

Igår diskuterade vi även barn, förlossningar framtidsplaner och gud vet allt. W:s förlossning och min graviditet kom även på tal och för första gången kläckte IP teroin att han kanske kom för tidigt för att jag var för fit, haha. Att jag hade för tight mage. Så med andra ord behöver jag inte vara rädd för att föda för tidigt igen nu längre, hehehe. (Obs! Mina ord, inte IP:s, haha). Men, ja , det kanske finns någon sanning i det för det kändes verkligen som om att jag var SPRICKfärdig redan i v. 30. Magen var så hård och så spänd att det var rent obehagligt för det mesta. Såg ut som en fejkmage, som om Barbie var gravid ungefär.

v 30 med fejkmage. Prickarna tillhör f.ö. spegeln och inte kistan.

Hehe, ja ja, som sagt, ingen risk för tight mage nu längre iaf ...

Nog babblat - GOTT NYTT ÅR alla. Ett år som förhoppningsvis innehåller mindre oro, mer lugn och hälsosammare vanor för både kropp och själ. Yes!