tisdag 21 februari 2012

Lipen

tar jag snart till. Nej, sant, det krävs inte mycket och jag vet att minst hälften av alla småbarnsfamiljer är instängda, febriga, snoriga, hostiga och illamående just nu. Jag tycker genuint skitsynd om er och hoppas verkligen att ni kryar på er NU.

Jag tror inte att vi har det ett dugg sämre eller att det är synd om oss eller att detta är världens undergång. Jag är bara så TRÖTT på detta nu. Idag har han spytt TRE ggr, tre jävla kaskadspyor innan klockan slog 12. Vi har fan snart inte mer kläder, skurhinken står i duschen, alltid redo. Vid varenda harkling, hostning eller odefinierbart ljud stannar mitt hjärta i princip. Jag är inte rädd för eller särskilt äcklad av spyor (vilket jag är väldigt tacksam för) men efter snart en vecka instängd med kräk varenda dag blir man lite illa till mods, får en kvalmig känsla, och framför allt gör det ont i hjärtat att se honom spy upp allt han fått i sig. Han är ju dödshungrig stackarn. Vet inte vad jag ska ge honom att äta längre, känns som att man plågar honom. Det syns och känns dessutom tydligt att han tappar i vikt. Han är ju inte den stadigaste biten direkt. Klart han hämtar igen det men det känns ju inte bra.

Ringde iaf vår egen VC och fick, efter lite tjat, tid ikväll kl 19 för att ev. byta penicillinet. Kan man verkligen spy sådana mängder pga ett penicillin? Vi ger honom aldrig i samband med mat och ibland spyr han direkt när vi gett, ibland flera timmar efteråt.



Stackarn :(

- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

  1. Jag lider med er verkligen....
    Får vår "lilla" förkylning att blekna vid jämförelse.
    Å du jag är gråtfärdig av den så du vet. Hade antagligen suttit och hulkat i ett hörn om jag varit du ;-) Känner mig som en fånge i mitt eget hem. Vill ut, behöver luft och ljus... Snälla låt oss alla bli friska snart!!!
    Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så, nu har jag äntligen dragit fram datorn. Går inte att svara via iPhonen, dryygt.
      Du, det kvittar vad det är som drabbar en, man får ALLTID tunnelseende. Känns som att man aaaldrig ska komma ur det och dessutom blir känslan ännu värre när man får barn. Nu när jag tittar tillbaka var det ju bara en knapp vecka och idag mår han ju hur bra som helst. Tur man glömmer snabbt ;-)
      Krya på dig och familjen, SNART är det vår!

      Radera