Nu får det vara nog!

Nä, jag har inte slängt Wilmer i soporna. Utan istället insåg jag att jag var omänskligt trött och lättirriterad och att det kanske inte vore helt fel att kolla upp den där halsen som nu alltså har jävlats i ... tam tam tam ... FYRA veckor. Yeey.
Ringde min vårdcentral i morse, åtta samtal före. Tog bara 43 min. Sjukt. Men jaja, får väl skylla mig själv också lite som ringer på en måndag. Jag fick iaf tid 16.15 och har nyss kommit hem. Fick tydligen samma snubbe som kollade min rygg i samband med graviditeten. Han är verkligen sjukt trevlig. Så skönt att slippa någon drygjävel och istället få en glad dansk som besviket frågar varför jag inte tog med mig "bebisen". Haha. Det var för övrigt grymt skönt att inte behöva släpa sig dit med foglossning, bäckenlåsning och ischiasnerv i kläm. Fick hemska flashbacks när jag gick förbi sjukgymnasterna. Blä.

Jaja, det kunde iaf konstateras att det var svullet, rött och fullt av beläggningar så han skrev snabbt och lätt ut en fjortondagarskur Amimox istället. Nu MÅSTE jag bara få mer energi. Känns som om jag bara vill lägga mig under sängen och dö ungefär.

På vägen hem svängde jag även in om lokala postuthämntningskontoret för att hämta ut en plansch jag beställt. Trodde jag iaf. Men icke! Istället fann jag en födelsedagspresent från brorsan och Jennifer! (Jag fyllde alltså år i maj, precis som han och ingen av oss har pallat ge varandra present. Förrän nu dårå :-) Det är fan inte fel att få en present en mulen höstdag på väg hem från doktorn vill jag lova. I asken låg ett halsband med texten WILMER. Jättefint!

 

Nu ska det fixas käk. Hej.

Virkat

Det blev ett nyförvärv i helgen. Som dock ska bli present.

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle virka så mycket som jag gjort. Fick en bok om amigurumis i julklapp av Pierre och satte igång utan att ha gjort en virkmaska sen högstadiet (om ens då?) Starten hjälptes dock igång av en något mera virkvänlig mamma. Åtta skallror (+ nyförvärvet), mobilen med sex figurer i samt ett iPhonefodral till IP har det blivit hitintills. Tur att jag har gett bort sju skallror samt fodralet. Jaja, snubben blir ju mobbad annars ...

En groda till Carin och Viktor, ett lejon till Malle och Nellie, en isbjörn till arbetskamratens son, ett lejon till Wilmer, en mus (hehe, passande) till barnmorskan som förlöste oss, en kanin till våra vänner på Neonatal, en kanin som jag lottade ut på bloggen (och fortfarande inte vet om den kom fram? Fick inte ens ett tack tillbaka... men men) samt en kanin till Stina och Lisa.

Och nu ett litet nyförvärv. Som förblir hemlig tills den överlämnas. Oungen får allt klämmas ut först ... :-)



I can see!

Två års kamp är äntligen över. Jag vann lampkriget. Det tog ett och ett halvt år att övertala honom att det är ganska skönt att inte kisa så fort man ska läsa eller dylikt i soffan. Samt 6 månader att få honom att sätta upp den. Stort.

 

Barnet sket mest i vilket. As usual. Han verkar dock digga sin nya fot. Alltid något.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag fick

styrka :-) I form av en svingod hemmagjord sallad och en bukett rosor för att jag är "världens bästa mamma". Det behövde jag uppenbarligen för nu känns allt mycket bättre. W har t.o.m. gett upp tre timmars kämpande om att INTE sova middag. Det råder tysssstnad.
Nu är vi home alone för Pierre är på herrmiddag. Det blir nog till att hyra en film och köpa lite godis när W vaknar.

Jag är lite småchockad av hur duktig jag har varit måste jag säga. Imorgon är det 4 veckor sedan jag slutade äta kakor och godis dagligen. Om jag äter godis idag har jag ätit det fyra ggr på en månad. FYRA ggr och då snackar vi inte ens en salt pinne eller en liten halstablett som fusk. Kan verkligen rekommendera det för er vardagsgottare. Plötsligt ser man liksom fram emot godis och känner sig nästan lite lyxig när man rafsar ihop en påse.
Power walks blir det också, fem dagar i veckan på minst en timme. Så fort det här halsinfektionspissrövmöget också försvinner så börjar träningen. For real. Har smygjoggat lite (vilket resulterade i att jag hostade upp typ en dl slem ... mmm) och det kändes riktigt bra. Jag VILL. NU.

Nu ska det njutas. Frågan är bara vilken film man ska hyra?

Styrka tack

Igår var Malin och Carin på fika här. Jag hann, trots oddsen emot mig, städa undan lite innan de kom. Det bästa var Carins kommentar:

-"Vad fint ni har! Men alltså har ni alltid så här städat??"

Oj vad jag ville ljuga då. Det var nära men jag kunde fan inte:

-"Eeeeeeeeeh  (JA JA JA!!)... nä." Fan. Haha.

Det var väldigt trevligt även om jag mest var trött. TROTS att jag fått sova. Vad gör liksom en natt av sömn mot fem månaders icke-sömn? Uppenbarligen inte så mycket.
Vi käkade iaf frulle, eller ja, lunch blev det väl snarare med tanke på att man var uppe 6 och studsade. Sen blev det promenad runt parken och ner om Västra hamnen.
Jag tog en bild av damerna varpå Carin insisterade på att ta en bild av oss. Dock lyckades hon inte så bra eftersom ja det var blixt och sånt som tog tid. Malle och jag vart lite kaxiga och fnissade lite åt de misslyckade bilderna (typ hehehehe, kan du inte ta bilder med en iPhone??) som dock resulterade i två ok bilder till slut. Väl hemma kollar jag på bilderna. Det här är alltså bilden JAG tog ...

Eh hehehehe. Oups.

Och Carins bild. Snyggt poserat. Må jag säga, haha. Kanske larvigaste bilden ever.

För övrigt ytterst tacksamt att stå bredvid en av de få personer i världen som droppat typ 5kg av ursprungsvikten genom att skaffa barn. Yez.

På vägen hem svängde jag med Malle inom stationen och fick till min stora glädje se min gamla cykel. Som alltså dumpades på CENTRALEN i MALMÖ för SEX(?) veckor sedan... SHIT pommes vad ful min cykel måste vara. Men lika glad är jag för det.

När Pjär kom hem drog vi till Oxie för att käka middag och hjälpa Camilla byta tyg på åtta stolsdynor hon köpt på Blocket.

 

Jaja, jag försökte iaf ta en outfitbild på min skrynkliga klänning.

Väl där fick minimonstret testa en ny sorts smakportion. Camilla hade köpt denna på inrådan av en polare med barn. Det var i en påse med tub. Orkar inte kolla vad det heter. Smaken var iaf morot, palsternacka och äpple. DEN gillades vill jag lova. Han klämde fan halva påsen medan han satt hur bra som helst i barnstolen. Men när jag smakade på den kändes det inte så konstigt nej... skitsöt. Crap. Sen vart han speedad HELA kvällen. VÄGRADE sova. Tänkte inte på att klockan var närmare 19 när vi testade. Det kan ju iofs ha varit för att han var borta också, svårt att säga. Vet inte om man vågar testa igen ...

I övrigt är det tufft nu. Ge mig styrka. Är allt jag har att säga.

En dag

Gomörren.

För första gången på länge är det uppriktigt menat. Gick och lade mig 20.00 och sov till 06.00. Välbehövligt. Kan inte minnas sist jag kände mig utsövd. Nattmarodören bölade inte mindre än 6 ggr natten till igår samt vägrade sova längre middag än en halvtimme i taget. Förutom när vi var ute och  gick. Såklart.

Jag försökte fota vår dag igår med sådär resultat. Hur en vanlig dag ser ut utan något inbokat.

Oftast möts man av detta. En fnissig ASstirrig W som sprallar så att hela sängen hoppar.

Har han vaknat tidigt efter matningen så blir det gymmet eller sittern. Man kan lämna honom på rygg och hitta honom så här. Oftast inte lika glad. Skall tilläggas.

Ganska snart brukar det vara matdags. Väldigt bestämt är det. Flaskan får man nästan slita loss.

Sen ska helst kläder på eftersom vi brukar ut och gå en timme eller mer. Det är ungefär då värsta perioden på dagen brukar infinna sig. En övertrött W skriker tills öronen blöder medan jag springer runt och inhalerar frulle samtidigt som jag försöker slita åt mig ngt att sätta på mig. Igår hände ngt oväntat - han somnade. Jag var så chockad att jag övervägde att gå och lägga mig igen.

Endast de snyggaste kläderna är fina nog. Mm. Orka palla liksom.

W var skeptisk till klädvalet...

 Men gav med sig efter lite fjäsk

En timme och 20 min blev det. Väl hemma igen blev det keso och nötter.

Jag vart svettig och trött ...

W vart illpigg och glad.

Och ni säger han är lik Pierre ... pff

Ja och sen ska det ätas. 150 ml + 60 ml + 5 skedar smakportion + 90 ml till krävdes det för att han skulle somna.

Trodde jag. Exakt i det ögonblick man lagt sig till rätta får han damp. Kul. Jag försökte mysa i vår säng istället men det gick ju ... sådär .... kul.

Till slut somnade han av ren uttmattning och jag hann städa undan och göra middag innan P kom hem.

Sist på schemat stod ett bad. Den här snubben ÄLSKAR att bada. Vi badade honom på diskbänken innan men det går inte längre. Det får bli i duschen. Hälften av vattnet är kvar när han är färdig.

Så kan en dag se ut i vårt rafflande liv. Vissa klagar över att de känner sig ensamma under mammaledigheten ... jag fattar inte hur man ens HINNER känna sig ensam. Det är fullt upp HELA tiden. Igår var jag så trött att jag var yr. Men men, nu är det en ny dag och snart kommer Malle och Carin på fika med Nellie och Viktor. Man kanske borde städa lite ... eh ja. Hej.

Gytt

Igår fick vi minsann egentid! Ibland får jag lite dåligt samvete när jag skriver på bloggen och "klagar" för det går verkligen inte många minuter innan Leif och Lotta slår en signal. Nu erbjöd de sig att sitta barnvakt några timmar på kvällen så att Pierre och jag kunde hänga lite.
Det gör faktiskt stor skillnad. Fyra timmar ensamma. Det blev tapas på La Roche (mest för att det ligger 30 sek  bort) och "Cowboys and aliens" på bio, hehe. Samma film som jag för två veckor sedan deklarerade att jag faktiskt INTE ville se för att titeln var t.o.m. för B:ig för mig ... som alltså är en sci-finörd. Men nu fanns det liksom inget annat. och tur var väl det för det var verkligen en perfekt film att se en regning onsdagskväll. Svindålig story (chocker) om då cowbaysare och rymdvarelser men karaktärerna vägde faktiskt upp filmen. Samt Daniels Craigs välsvarvade hydda ... ojojoj. Inte min favve i vanliga fall men alltså, ja, det glömdes snabbt...

Så med risk för att få en massa skäll tillbaka så kan jag faktiskt rekommendera filmen. Kan iofs bero på att mina förväntningar var bottenlåga men ändå. Småtrefligt må jag säga.

När vi kom hem återberättades kvällen och jag kände ÄNTLIGEN igen beskrivningen på den här lilla människan vi kallar son. "Han ville inte sitta still, han rör sig hela tiden. Han kunde sitta i sittern 3 min innan han blev sur. Herregud vad han rullar rundor på sköbordet. Det är inte enkelt att mata honom, han ska ju hålla i flaskan och dra och titta på allt annat." JA. DET känner jag igen. Men de tyckte såklart att det bara var roligt. Och det är det också ... i små doser ;-)

Nu är det dags för dagliga promenaden. Haj!