Svar del 1

Ja men så börjar vi beta av frågor då :-)

*Hmmm... Kanske lite svårt att skriva om nu när du är mammaledig men ditt jobb verkar intressant, hur hamnade du där?

Ja det är ju faktiskt en ganska bra fråga. Jo, eftersom jag pluggat till lärare för grundskolans tidiga år med inriktning religion, svenska, engelska och naturvetenskap MEN saknar sista terminens poäng (eftersom jag tog time out som varat i typ 6 år ...) så tänkte min gode vän Erik på mig när hans bror skulle vara med och öppna ett transitboende för ensamkommande flyktingungdomar. Det var ett av de första privata boendena som öppnades upp i Malmö och allt var väldigt rörigt och obestämt. Jag gick på arbetsintervju fredag kväll (tror jag) och blev provanställd på plats. Började jobba på måndagen. Tanken var att jag skulle ha hand om den dagliga verksamhet innan killarna blev inskrivna i den kommunala skolan.
Eftersom allt dock var total kaos och ingen gjorde något åt det så tog jag istället tag i den biten och styrde upp allt från morgonmöten, samverkan med skolan, undervisning, samlingspärmar med telenummer till olika instanser, skruvade ihop IKEAmöbler, organiserade städschema, höll i anvisningssamtal och husmöten, tog på mig jouransvar (dygnet runt var tredje vecka) ja det mesta helt enkelt. Jag skapade mig en egen tjänst som inte ens fanns eller någon visste behövdes. Och den har jag kvar. Hoppas jag. Jag har dock sagt ifrån och dragit ner på en hel del ansvarsområden, nog för att jag är lojal men jag jobbar inte heller gratis.

När jag var där och hälsade på i onsdags hade vi 11 killar inneboende. När jag kom ut från lönesamtalet hade vi dock fått 12 killar berättade Erik och visade glatt upp tavlan där vi skriver upp namn, vilket rum de bor på och vilken skola de går i.

Skojigt.

Fint att de dessutom gav honom djinn-rummet. Djinn är alltså arabiska namnet för en ökenande. Det där jävla rummet har samtliga killar som bott i det hävdat är besatt. På allvar. Vi snackar alltså en 7-8 killar. Till slut fick vi använda det som förråd istället eftersom ryktet spred sig och ingen vågade sova där. Haha, alltså på allvar.

Ett tag hade vi våra personalmöten i det. När jag var gravid. Då brukade de snälla arbetskamraterna fråga om jag kände något konstigt i magen och om jag verkligen vågade sitta där inne. Till slut hade vi inte ens möten där inne pga vissa vidskepliga medarbetare.

Jag lyckades dessutom skrämma en kollega en gång, hahahaha. Det var skitkul. En kille som prompt hävdat att han var besatt av den onda anden hade just flyttat ut och två kollegor var inne och städade ur rummet. Tänkte att jag skulle skoja lite, så jag ställde mig framför dörren och öppnade den långsamt utåt med jag ylade ett dramatiskt "OOOOouuuuuuuu". Jag glömmer ALDRIG kollegans min. Det var SJUKT roligt. Jag hade tydligen tajmat det hela helt perfekt. Han skulle just plocka ner en arabisk handskriven text från dörren och hade tydligen sekunden innan sagt till den andra kollegan "Höhö, tänk om det här tar fyr nu eller något när jag plockar ner det". Han var INTE road av mitt "skämt" och halvskrek "DET VAR FAN INTE ROLIGT!" medan jag skrattade mig halvt fördärvad. AAh. Det var tider det.

En jävra massa

Jag är sinnessjukt trött idag. Dödens trött. W vaknade inte mindre än 4 ggr och skulle ha nappen i natt. Gytt. Sen började han dagen med x antal psykbryt pga övertrötthet, trots att jag försökte göra allt  min makt för att söva (skit)oungen. Det var ytterst nära att jag själv tog till lipen. Klockan 13 var det dessutom dags för 5 månaders vaccination - TJOHO! Svinball med två sprutor i en redan tvärilsk unge. Jag fick iaf till slut bokstavligt talat slänga på mig närmsta klädesplagg och halvkuta ut genom lägenheten vid 12-snåret. Var ju tvungen att få honom att sova innan sprutorna. Vilket resulterade i att jag gick runt i en svingammaltröja och shorts i regnvädret. Gött!
Tänkte sätta mig på trädgårdscafeet och käka frukost (hade inte haft chans till det innan, nej) men där var ju givetvis överfullt av störiga morsor (hehe) som ockuperade hela uteserveringen med sina barnvagnar. Det fick bli ett kesomellanmål i snabbköpet istället som jag tog med mig in och satt och frenetiskt tuggade i mig i väntrummet. Besöket gick dock över förväntan tack vare lite käk innan och efter sprutorna. Klart han ylade och blev lilaröd men det gick över mycket snabbare än sist.
Viktuppgången var, som väntat, mindre än normalt pga febersjukan som han hade i en hel vecka. 6280g stannade vågen på. Men det var ju bra att han hade gått UPP i vikt iaf, hon sa även att kurvan hade kunnat vara ännu mer plan efter en så lång sjukisperiod så det var bara bra. Lite hade han växt också. 63,5 cm numera. Ja, och som vanligt var kurvorna jättebra och bla bla bla.

Vi bokade in TBC-vaccination och 6-månaderskontroll. Hon tyckte vi kunde ta den efter hans "riktiga" ålder eftersom han verkade ligga så pass lång fram i utvecklingen. Han har ju kunnat vända sig från mage till rygg och vice versa ett bra tag nu och samma sak gällande att greppa medvetet efter leksaker + att han nu även kan sitta ganska hyfsat i både bumbo och barnstol. Senaste grejen är att häva sig upp ur babysittern. Situps liksom. Så det dröjer nog inte länge innan han kan sitta själv. Ser dock skumt ut när den lilla snubben sitter i den stora barnstolen, haha.

Frukosthäng i barnstolen.

Situps i sittern och grepp om allt som går att greppa. I detta fall - min bröstficka. 

Sen blev det lite festivalhäng med Camilla, Katarina och Filip. Grillspett med bröd och sallad från grekiska föreningen och en runda in om Åhléns blev det innan W började surna till. När vi kom hem fick han samma psykbryt igen, störtböl och djävulskap. Trots att han klämt 150 och slutat precis innan det tog slut så var det tydligen ändå mat han ville ha. Gav honom 60 extra i sängen och klämde in nappen DIREKT efter det tagit slut. Det verkar funka. 20 min har gått och inget pip från rummet än.... puh.

Föräldraträffen vi var på igår var ju också KUL. Givetvis började W asböla mitt i en morsas presentation, 5 min efter att vi satt oss ner. Hon bara: "Jag har mått jättedåligt" (halvskriker). W bara: WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Och jag bara typ lika lilaröd i fejjan som W var efter sprutorna idag ungefär. Fick ut och blanda till ersättning i rummet utanför (jo han skrek så pass mycket att presentationen fick avbrytas) medan alla log lite sådär "stackare" samtidigt som de nog tackade Gud att det inte var DERAS unge som fick psykbryt redan vid introduktionen. Yes. Men det var rätt skönt att se också, hur mycket livligare och stirrigare W var än de andra. Han var uppe och studsade, stoppade allt och inget i munnen, gnällde och fäktades. De andra barnen satt mest som i trance och glodde förstrött. Då är det med andra ord ok att vara lite trött och irriterad som morsa åt duracellkaninen. De verkade iaf trevliga, morsorna men det var ingen som jag fastnade för sådär direkt.

Igår gick vi även en snabbis på festivalen och köpte käk.

 

Jag såg ut sådär.

Och P och W såg ut sådär. P är SJUKT stolt när han traskar runt med W på magen. "Såg du hur de tittade??" "Nä" "SÅG du inte??" "Nej" "Men nu måste du ha hört!" "Vadå?" "Amen HÖRDE du inte hur de höll på: AAAAWWW va SÖÖÖÖÖT, hörde du inte det??" "Nej". Sen blir han nästan sur för att jag inte går och inspekterar och lyssnar efter varenda liten viskning som KAN röra W. Men det är sött. Stolt farsa på stan. Med kebab. Gytt.

Nu bölar barnet. Hej.

Namngivningen del ... 3?

Jaao, jag har ju fått tillgång till bilderna för några dagar sedan, bara inte fått tummarna loss. Tänkte bara visa lite bilder på hur det såg ut samt maten den här gången. Senare kommer bilder på vad vi "gjorde", gästerna och presenterna.

Vi körde på ett enkelt picknick-tema, öste helt enkelt ut en massa filtar och kuddar så att man bara kunde sitta och slappa med kidsen utan att trängas med barnstolar och böja sig ner i tid och otid.

Fredrik uppskattade initiativet ... ;-)

Tyvärr var det dock jeefligt varmt så många tog skydd i skuggan efter ett tag.

Hugo tar sig en power nap :-)

Nere i hörnan av trädgården upprättades en "lekhörna" (där mamma samlade ihop diverse leksaker med syrrans hjälp) som blev en smärre succé av bilderna att döma :-)

Kidsen lekte rundor och utforskade mammas och pappas trädgård noggrant.

Till mat blev det korv med bröd. Simpelt men jefligt gott en sommardag på picknickfilt. Pappa och Leffe grillade nära 120 korvar så det var nog inte helt fel ändå.

Och sen blev det egengjorda cup cakes, (köbe)syltkakor och de fina tårtorna! Och KÖFFE förstås. Icke att förglömma.

Det var en stor tårta med W under snuttefilten och två mindre med räktrycket på. För er som inte vet så kallade vi W för "räkan" i magen och jag gjorde t.o.m. en egen liten logga till bloggen i paint och denna logga hade vi alltså på två av tårtorna. Fyllningen bestod av jordgubb/chokladmousse. Gott och mäktigt.

Huvudpersonen hade det gött hos alla snälla gäster som tog hand om honom medan vi fixade och donade.

Han sket dock i både tårta och bakverk och nöjde sig med att gnaga på sin skallra.

Återkommer som sagt med mer senare ...

Biff

Tips förresten: Det verkar av någon anledning gå lättare att posta kommentarer anonymt här på blogspot så gör gärna det. Skriv bara namn i kommentarsrutan så är saken biff. Tja.

Ni tyckte till

Shit vad duktiga ni har varit på att svara! Hur fhan ska jag nu hinna svara på allt ni undrar över ... hehe. Får nog dela upp det lite. Kör iaf en sammanfattning här om vad ni vill att jag ska blogga mer om:

*Om kläder. Vad du har på dig om dagrna. Så som du gjorde innan. Ja, man har ju inte tiden på samma sätt nu när man har barn...eh...konstigt nog. Men ibland hade det varit skoj att se vad du drar på dig, kombinationer och smycken till det!

*Om DIG. Och då snackar jag Soffan- personen inte Soffan- mamman. Lite om vad du tycker och tänker om diverse.

*Dina åsikter om vardagliga ting som äktenskap, skilsmässa, barnuppfostarn män verse kvinnor etc

*Barn Kläder :)

*Tycker din blogg är asaball :) du skriver så roligt och personligt. Gillar ju dina Wilmerinlägg, speciellt nu när man själv har barn.

*Jag tycker du håller schysst variation på dina inlägg och att du har en bra mix av allvar och humor. Gillar dina lite mer personliga inlägg där du inte bara skriver att livet är rosaskimrande och luktar nygräddat bröd hela tiden. Så inga önskemål för tillfället ;-)

*Mer om dig som person. Minns att du skrev lite förr om hur du är/mår/agerar i olika situationer. Förstår såklart att man skriver om helt andra saker när man skaffat barn, men ibland saknar jag dina "vardagstexter", videoinlägg etc.!

*Wilmer är en sötis och nu känns det som om bloggen är 90% om honom, vilket man förstår då du äntrat mammarollen och det är mest han och du som "hänger" om dagarna. Kul att läsa om honom och se alla söta bilder. Han är ju ett vackert barn! Wilmer har ju en plats i mitt hjärta också.
Men saknar bloggen om Sofies liv, vad hon hittar på, vem hon träffar osv. Förstår att det är svårt då man inte kan låta W ha FF än.., så att mamma kan dra ut på äventyr. ;-)
Kanske ska styra upp ditt förslag om tjejträffar/utekvällar så kan Pjär sitta hemma och pränta in MFF i Wilmers skalle..
Men detta är ju ditt liv nu. För min del så kanske det blir "roligare" att läsa om babykläder och barnrumsinredning när jag själv är i samma situation.
(vilken nog dröjer...)
Men det kanske bara är jag som gillar att läsa om när du träffar våra gemensamma vänner, de som inte "känner" dig kanske skiter i vilket.
Jag gillar din blogg och du bjuder mycket på dig själv!

Summering: Många vill att jag skriver lite mer personligt, om mig själv och om hur jag känner och tycker om allt och inget. Samt hur jag ser ut ;-) Sen verkar några (ni med barn i samma ålder ungefär hehe) uppskatta att jag skriver mycket om W och allt däromkring.

Jag förstår såklart bägge parter. Det ÄR inte så mycket inlägg om mig längre. Nästan inga alls. Ni som följt mig genom andra bloggen har blivit bortskämda med massor av råärliga inlägg och uppriktiga tankar. Det kan man unna sig när man är singel och har massor av tid att spekulera över både det ena och det andra, nu finns det inte så mycket tid till det. Och om det väl finns tid till att spekulera finns det sällan tid till att skriva ner spekulationerna. Men jag ska försöka klämma in ett inlägg då och då, det lovar jag.


När det gäller att skriva om vem jag har träffat och häng och så tycker jag att jag blivit lite bättre. Dock krävs det ju att jag har någon att hänga med så att jag kan rapportera ... ;-)


Hur jag ser ut är inget jag är SEVINnöjd med just nu om vi säger så. Det har inte riktigt gått som jag planerat och 4 extrakg + typ 100% mer kroppsfett är sådär asså. Men istället för att böla om det är planen att göra ngt åt det. Energin tog slut i samma snabba takt som småkakorna och godiset här hemma. Men efter semestern i stugan fick jag nog och kastade precis ALLT i sötväg vi hade hemma. Har ätit godis 2 ggr (den andra gången var P:s fel som köpte hem en megastor påse dagen efter vi hade konstaterat att godis inte var så gott ... ookej?) på tre veckor och det får man väl räkna som ett schysst resultat. Jag mår iaf bättre och det är huvudsaken. Så alltså - eftersom jag ligger inne med en del extrapannor och vägrar köpa större kläder (moget) så har jag inte så mycket att välja mellan. Det blir ganska osnygga käder. Men i takt med att kilona försvinner kommer nog outfit-inläggen också att öka. Bra pepp faktiskt.

Wilmer-inläggen fortsätter. Jag funderar ibland över hur moraliskt korrekt det är att hänga ut sitt barn så pass mycket på bloggen. Men jag väljer att köra på den "naiva" banan. Varför skulle jag sitta och förmoda att någon använder bilder på W i utnyttjande syfte? Jag köper inte riktigt hela den här sjuka världen. Ska man sitta och känna sig skyldig över att lägga ut vardagliga bilder på sin bebis för att det finns sjuka, äckliga människor? Är jag direkt skyldig till att uppmuntra sådana personer genom att föra den här bloggen då? I helvete heller. Det är inte mig det är fel på - det är dem. Lite som att säga att tjejer med kort kjol få skylla sig själva om de blir våldtagna.
Jag kan dock tänka mig att jag skriver mindre och mindre om honom ju äldre han blir. Personligheten växer och det kommer nog att kännas naturligt att inte inkräkta på hans integritet så mycket. Jag har t.ex. inga problem med att visa bilder från när jag själv var bebis men däremot kan det kännas lite mer privat med äldre bilder, just eftersom man minns de här stunderna och den egna personligheten. Så känns det NU iaf.

Frågorna kommer jag avverka efterhand. Jävligt bra frågor måste jag säga. Lite småimpad är jag allt av er. Det ni.

Nervöst

Nu har jag varit och hälsat på på jobbet samt haft lönesamtal och nu är det dags för min första mammaträff ... Nervigt. Hej!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gytt

I paketet kunde man förresten finna:

1 st köksposter från Ingela P Arrhenius (som jag ÄLSKAR)

1st bricka (fastän jag beställde två?? En blå/grå också) från BoM United

1 st tapetprov med mönster Marionette från Darling Clementine (som jag också ÄLSKAR)

Allt från favoritsaker.se

Fick snilleblixten att beställa ett tapetprov för 50 spänn och rama in det. Budgettips med tanke på att en enkel, mindre tavla från samma märke går på 319 spänn. Tur man är så smart (läs; snål). Riktigt nöjd blev jag med allt iaf.