Prestige?

Det ser onekligen ut som att flest röster lades på miniform. Tack för att ni svarade :-)
Vi använder "NAN 1" som ersättning eftersom vi fick "NAN discharge" för prematurer med oss hem från neonatal. Så det kändes som den naturliga fortsättningen liksom, men för det behöver det ju inte betyda att den är bäst. Vi köpte "NAN pro" senast med extra bakterier för magen eller ngt, ska testa den när paketet med NAN 1 tar slut. Svårt när man måste prova sig fram så här men man lär väl förhoppningsvis märka vad som fungerar bäst så småningom.

Jag har även lite dåligt samvete. Och det STÖR mig till döds. Amningen har ju inte direkt fungerat optimalt med tanke på att jag fick pumpa igång hela mjölkproduktionen och att W var för liten och svag för att amma själv. Jag pumpade ju ut mat som vi sondade. Kravet för att få komma hem och få hemsjukvård var dock att man måste kunna amma 20 ml på ett dygn. Jag kämpade på med en helt ointresserad och sovande unge vid bröstet. Det gick urkass ända tills en amningsexpert föreslog bröstnappar/skydd. Sådana man använder för att skydda sina bröstvårtor när man har en unge som är glad för att tugga loss. Jag testade och det fungerade! W fick bättre grepp och ammade på ganska bra i början. Dock var det desto svårare att få honom att amma UTAN dessa tingestar. Eftersom vi blev inpräntade med att W förbrände mycket kalorier bara han fäktade med armar och ben kändes det ju inte SKITkul att ha en gallskrikande, fäktande W vid bröstet som blev tvärilsk om han inte fick tag. Kändes som att jag svälte mitt barn. Därför nyttjades skydden flitigt men dock motvilligt.
Efter ett bra tag av matningar som bestod av 1) försöka få honom att amma utan skydd 2) motvilligt ge upp av rädsla att han skulle tappa i vikt och amma med skydd 3) sonda till honom resterande mjölk som man gissade sig till att han missade (ex, om jag TRODDE att han ammade 40 ml och vi skulle ge portioner på 60 ml så fick vi sonda 20 ml av min utpumpade mjölk som vi hade i kylen) 4) försöka pumpa ut det som fanns kvar i brösten, paketera mjölken, datummärka, tillsätta proteintillskott och sen sterilisera pumpflaskorna. Varenda jävla gång. Det "roligaste" var dessutom att höra barnskötarna konstatera att han gått upp 20 g på två dagar eller alternativt gått ner 10 g på en dag. Verkligen skitkul. Fick man ju inte aaaalls dåligt samvete av. Så vi började till slut med ersättning vi fick med oss hem. Och sedan den dagen har W stadigt ökat i vikt. Han blir nöjd. Jag blir nöjd.
Pumpen är numera returnerad, oungen ammar fortfarande kass (ca 40 ml per matning och det verkar inte finnas mer) och helst med bröstskydden annars blir det gnäll och tjut och nyp och rivmärken innan han (efter ca 5-10 min av ren hysteri) får ett halvtaskigt tag och sedan släpper taget efter 5 min igen. Skoj.
Så nu har jag bestämt mig för att faktiskt enbart "tröstamma". Jag bestämmer själv när och hur länge jag vill amma. Det blir ungefär varannan matning och handlar oftast inte om mer än 10 min. Sen får han ersättning direkt efter. Det fungerar väl helt okej men antagligen kommer jag att övergå enbart till ersättning ganska snart. Problemet är bara att jag får dåligt samvete och det är så JÄVLA irriterande. Jag vill inte ha det. Jag tycker inte att jag borde ha det. Men ändå poppar det upp i bakhuvudet - jag borde kanske försökt mer, om jag köper en egen elektrisk pump och kämpar på varannan timme med den för att dra upp produktionen igen kanske han blir nöjd, vi kommer bli ruinerade på att köpa ersättning hela tiden ... osv osv.
FAN! T.o.m den trevliga kvinnan på BVC tycker att  jag gör helt rätt (hon har själv haft mkt problem med amningen med sina två barn) och att huvudsaken är att han är nöjd och att jag mår bra. Men ÄNDÅ sitter det dåliga samvetet och gnager. Usch.

Nu ska vi på återbesök till neo och antagligen bli utfrågade om amningen igen. Kul.

Godmorgon förresten. Jag är egentligen på bra humör. Bara så ni vet :-)