Herregud

så underbart det är! Att ha ett leende, skrattande barn. Det är ju helt fantastiskt. Lätt värt alla illvrål, skallningar och nyp. Han är UNDERBAR när han är glad. Det hade jag aldrig kunnat ana. Jag trodde faktiskt att det var kört ett tag, att han aldrig skulle bli glad. Nu är han det hela tiden. Flera gånger om dagen. Skrattar åt sin mobil, tjuter glatt när man sjunger för honom, flinar med sin tandlösa mun när man pratar med honom. Det är helt sjukt, jag lever i chock. Allt har hänt på en vecka. Från en ilsken surfis till en sprallig gladfis. Underbart.

Idag har varit en mycket bra dag dessutom. Lillen och jag tog en långrunda på stan. 4.5 timmar var vi ute och spatserade. Det blev lite matning på Espresso house under lugna former och allt. Han sov som en stock genom hela eskapaden. Över 15.000 steg stannade stegräknaren på idag, dessutom gjorde jag mina 50 armhävningar som jag inbillar mig att jag ska göra varje dag + 2 km på cykeln och en timme på gymmet. När jag kom hem hade P fixat middag som stod och väntade. Kan det bli mycket bättre? Jag tror fantamej inte det.