Fikan

var mycket trevlig och vi klarade oss undan regnet. När vi satt där och fikade insåg vi att det var just vi fem som paddlade kanot med våra män i augusti för två år sedan. Alla var då barnlösa. Sjukt vad saker och ting förändras snabbt...

Malle och Nellie

Anna och Wilma, Carin och Viktor, Marzena och Frank 

 

Seriös barnvagnsmaffia, hehe.

När vi sedan gick från parken väckte vi tydligen STOR uppståndelse bland en grupp tyska pensionärer. Det verkade som om mammor i grupp är väldigt exotiskt i Tyskland. Alla stannade upp, utbrast glada tyska utrop, och försökte glo ner i barnvagnarna för glatta livet medan vi skrattade hysteriskt och småsprang därifrån. Det var så overkligt på något sätt. Vi går där i lugnan ro på rad och befinner oss helt plötligt omringade av en grupp ENORMT glada gamla tyskar som försöker dyka ner i barnvagnarna. En gubbe tittade ner på Wilmer och gastade: SCHÖN!! Jag blev nästan rädd och parerade långt ut med barnvagnen för att inte fastna i en knagglig konversation. Rädd för att han potentiellt skulle kunna lukta sig till att jag läst tyska i 5 år och ändå inte kan göra mig förstådd. Möjligtvis skulle jag kunna förklara vägen för honom ... om han nu behövde ta sig till något som låg rakt fram och sen första gatan till vänster vill säga. Yes.