Namngivning del 5

Ja, så vad gjorde vi egentligen då? Tja, inte mycket men vi höll iaf ett tal där vi berättade om hans namn och varför vi valt dem. Vi berättade även om vår ställning, att vi inte ville ha något dop eftersom vi inte tror på Gud. Dopet är ju en slags medlemceremoni där man tas upp i gemenskapen med fadern, sonen och den helige anden. Vi förklarade att vi hellre såg den här dagen som W:s medlemsintåg i vår gemenskap, gemenskapen vi har i vår umgängeskrets och familj samt alla nya bekantskaper som må komma på vägen.
Sedan berättade vi vilka som blev faddrar till W och gav dem varsitt fadderbrev. Därefter läste de upp en dikt tillsammans. Stackars syrran blev lite knäckt för att hon aldrig hann säga något mer men huvudsaken är ju att vi vet precis hur glad hon blev när jag frågade henne och hur glada vi blev när hon tackade ja :-)

Faddrarna läser dikt

 Publik hehe

Fina faddrarna igen

Efter att alla korvar var uppätna firade vi W med en liten ceremoni mina föräldrar upprättat för barnbarnen hemma hos dem; nämligen att plantera ett eget träd.

Pierre försöker lista ut hur han ska gå till väga

W och jag stöttar naturligtvis honom i den ypperliga spadhanteringen ...

Pappa och Leif håller ställningarna, hehe. 

Mina stiliga pågar

Pappa är svetsare och tillverkade ställningen helt själv, med namnskylt och allt

Och sist men inte minst öppnade vi givetvis alla fina paket (som nog får ha ett eget inlägg senare).

W inspekterar skörden medan gammelfarmor tittar lite avundsjukt mot presentbordet ...

Sen hade vi ju förstås även en gästbok där våra gäster kunde skriva en liten hälsning till W.

Jag tror det var allt. Tänk att en sådan enkel tillställning kan generera så många inlägg ... men så har ju Peter också tagit så fina bilder så det vore synd att inte få visa upp dem.

Hoppas ni står ut ;-)