onsdag 14 december 2011

Idag

har vi haft lussefika här hemma med Carina, Wilmer, Cindy och Theo. Skönt att "gnälla" av sig lite och höra att man inte är ensam ibland. Wilmer och Theo hade blivit så stora, haha, sjukt kul när vi konstaterade att alla kidsen drog stl 74. Min W får ju ha 74 pga av längden men i övrigt sitter dem ju "säckigt" på honom. Tynnisen. Man får även lite perspektiv när det härom dagen konstaterades att kusin Hugo drog en 86:a förra julen. 7 mån gammal. Jodå.



Jag utnämdes även till deras Malin, haha. Malle är ju så sjukt grym på att städa och hålla rent så att det seriöst ser ut som att någon flyttstädat när man är där hemma. Och när Pierre och jag tjafsar om att han inte tycker att jag städar ordentligt och suckar och ojar sig över att saker ligger framme så är det rätt lätt hänt att det dras paralleller och jämförs med Malle. Omedvetet men ändå. Då tröstade iaf Cindy och Carina med att jag är deras Malin, haha. Vi tramsade mest bara men det kändes skönt att höra. PLUS att jag bjöd på hembakat, haha. Jag har absolut varit kass på att städa innan vi fick barn men nu tycker jag att jag verkligen anstränger mig och plockar och plockar och plockar och PLOCKAR. Man måste nu när han kan åla runt. Tänk om han hittar ngt och sätter i halsen? Hade aldrig förlåtit mig själv.

Men då blir man ibland ledsen när man får gliringar. Det ÄR svårt och frustrerande att städa med W. Inte att plocka och så men att dammsuga och ha tid att tvätta golv, rysta mattor osv. Då vill jag helst att man är två och hjälps åt med att passa honom. Och det blir i så fall på helgerna, då man redan har babysim, fester, middagar, storhandling och allt annat man ska hinna med. Igår fick jag dammsuga med öronproppar. För att han skrek hela tiden. Han hade ätit, ny blöja, leksaker i sängen och var övertrött. Men sånt tär på en så in i helvete. Det handlade om 20 min med dammsugaren men kändes som ett år med magont och kallsvett. Då får man liksom försöka avgöra om det verkligen är värt det. I går var det för då var jag så trött på att vara styrd av gnällot att jag faktiskt sket i vilket. Jag vet ju att det inte är ngt fel på honom utan bara övertrötthet. Och tandsprickning. Oh yes. Små jack har tittat fram i tandköttet. Och förvandlat den normalt sett rätt gnällige (men även glade) sonen till ett gnällmonster av sällan skådat slag. INGENTING är bra. Redan innan klockan slog 10 idag hade jag räknat till 10 i fyra omgångar.

Jag vet att det gnälls rätt mycket på denna blogg men hoppas också att den stundtals kan kännas uppfriskande med tanke på alla de bloggar (och mammor) som målar upp luftslott efter luftslott. När jag är lycklig och glad berättar jag det och visar det för personerna det berör (främst W och P) och när jag är irriterad så skriver jag här. Jag går inte runt och bölar om det hela tiden. Jag tycker inte att W är något undantagsbarn som är jobbigare än andra barn. Han är en bebis med mycket energi bara. Jag har spädbarnstiden färskt i minnet och längtar överhuvudtaget inte tillbaka till "dötiden". Nu får man respons även om han givetvis kräver mer energi och tålamod i gengäld. Ja, vad jag vill säga är väl; ta mitt gnäll med en nypa salt men några luftslott kommer jag aldrig att bjuda på ;-)

4 kommentarer:

  1. Jag tycker då att ni alltid har det super fint hemma och du är ju bäst på att baka o pyssla.... Seriöst vet du så mycket du gjort för hand till Wilmer ??!! Du äger :-), och du är bra på att städa oxå min vän!! Puss Malle

    SvaraRadera
  2. Tack snygging :-) Du är dock ohotad drottning på städtoppen 4-ever, grymt fint hemma alltid!! Shit, hur gamla är vi som berömmer varandras städ-skills?? Hahahaha.
    Pierre har iaf bedyrat minst tre ggr nu att jag blivit MYYYCKET bättre på att städa och frågat 15 ggr ungefär om han sagt att jag är bäst i världen. Så ibland hjälper det att gnälla lite ;-) PUSS!!

    SvaraRadera
  3. Vet du, när jag var föräldraledig med min son så försökte jag också slå knut på mig själv och städa/tvätta/laga mat o f-n och hans moster på dagarna vid sidan om att passa bebis. Sedan sket jag i det. Japp, kunde glatt konstatera att vara föräldraledig innebär ett heltidsjobb med att vara med bebis, INTE att städa och tvätta, så det fick vi helt enkelt hjälpas åt med när maken kom hem :-)
    Det var en enorm lättnad och jag mådde mycket bättre efter det. :-)

    Inför den här föräldraledigheten satte jag upp reglerna om att städning sköter vi tillsammans, storhandling gör jag ENSAM (=världens bästa egentid, att storhandla mat blir plötsligt något att se fram emot) osv :-)
    Sedan kanske jag plcokar lite extra här hemma men det är ju mest att jag är svinnervös att det ska ligga lego, puttekulor etc etc efter storebrors lek som Ellen ska få tag på :-( hemska tanke.

    Så ingen städning under dagtid i den här familjen :-)

    SvaraRadera
  4. Nej, jag var duktig från början och sa ifrån att jag inte hade tid att städa och fixa men sen så ... ja jag vet inte. Han blev ju större och hasar runt. Känns inte så fresh med damm och skit. MEN ja, man borde städa tillsammans, problemet är att det aldrig blir av här hemma. Nu när jag börjat plocka lite extra är det precis som om P dessutom gör mindre och mindre och MINDRE här hemma. Precis det där jag var orolig för från början. Men vi diskuterar och det ska nog snart bli ordning på torpet här hemma utan att någon av oss ska få stressfraktur :-)

    SvaraRadera