Ok, ok, idag kryper det dåliga samvetet på. Även om förra inlägget var VÄL befogat. Gårkvällen blev minst lika skojig. Pga psykbryt (hos mig och sambon) lämnade vi bort W till Leffe och Lotta från 12-19 typ. Väl hemma trodde vi att vi åtminstone skulle få KVÄLLEN själv. Men ICKE. Fem min efter sänggående (vid 19) satte mistluren igång och somnade inte förrän efter 00.00, det BÖÖÖÖLADES, ja satan vad det lipades. Otroligt nog vaknade han inte "förrän" 5.30 igen. Med feber, stackarn. Han är genomförkyld med feber och slemhosta och när jag synade munnen på honom i morse såg jag att en av framtänderna har brutit igenom. Inte så jävla konstigt att han gnällt då med andra ord, stackaren. Förhoppningsvis har vi max en vecka till av megagnäll innan den andra brutit igenom också och det värsta har passerat. Själv har man smittats av snörvlaren och går runt med värkande och slemmig hals. Jag HOPPAS verkligen att jag orkar träna ikväll men det ser inte ljust ut. Vet inte om jag vågar släpa ut stackars snorisen för PW heller. Dock tror jag att det blir ett besök om Apoteket för inhandling av Aftamed.
Veckan börjar storartat mao. Den tiden i månaden, sår i öronen, sömnbrist, värkande hals och NOLL energi. Känns som det krävs ett mindre under för att jag ska hålla mig borta från godisskåpet. Fan.
Själv höll jag på att så psykbryt när kristoffer jobbade i lördags. Ludde gnällde, skrek o bölade nonstop! Önskar att jag hade kunnat lämna bort honom när han är så men alla bor så långt borta. Ha inget dåligt samvete med andra ord, det är fullt normalt! ;)När dte varit som värst har jag nästan börjat fundera på att adoptera bort honom till mamma eller nån av syrrorna men sen har väl Ludde känt det på sig och blivit snällare. Än så länge är han kvar mao. ;)
SvaraRadera