måndag 6 februari 2012

Oavsett

hur dryg lillskiten kan vara ibland så räcker det OTROLIGT nog med några minuters tystnad för att man ska sakna honom.
Försökte även förklara för Pierre hur det känns i mitt huvud när jag hör honom gnälla på natten. Alltså att gå från absolut sömn till KLARvaken på en nanosekund. Det är sjukt, känns lite som att sinnet expanderar, att man får superhörsel. Lite superman-feeling, Svårt att förklara. Håller ni andra mammor med eller borde jag gå till psykdoktor? Tydligen är det dessutom enbart en mammagrej för P kan sova genom ett mindre världskrig ibland.



Sjukisbilder från dagen.
Tempen kom upp i 39,2, Aftamed inhandlades (till tandsprickningen) och varken träning eller PW blev av.

6 kommentarer:

  1. Ha Ha jag känner igen mig precis... Det händer att jag mitt i natten står vid spjälsängen och letar napp och undrar hur i helsike jag kommit dit :-)
    Vaknar av minsta lilla ljud från hans rum, konstigt är det.
    Tror oxå det är en mamma grej för här hemma verkar det bara vara jag som hör, så länge det inte är gallskrik...

    SvaraRadera
  2. Vilken sötnos :-)
    När mina barn va små va jag likadan. Nu när de är lite "större" 5 och 7år så vaknar jag inte lika lätt...
    Kram Lotte

    SvaraRadera
  3. Jag har varit på precis samma sätt så länge de har ammats. Sen är det precis som min autopilot blivit bortkopplad då jag vet att nu kan lika väl mannen ta dem. Så här är det jag som sover hela natten igenom :)

    /Mia

    SvaraRadera
  4. Känner verkligen igen detta... kommer väl fortsätta till tonåren e över :)

    SvaraRadera
  5. Ja, min superhörsel verkar tyvärr inte avta, oavsett vem som tar natten/morgonen och trots att amningen är över sedan 8 månader tillbaka. Ställer in siktet på tonåren dårå ;-)

    SvaraRadera