En glimt av friheten

Ett snabbinlägg får det bli eftersom jag snart ska få besök av fina Jenny! :-)

Idag har jag iaf varit ute i friheten!! Tji hooooo. Efter att ha tagit natt- och morgonskiftet (var vaken till 00.00-sondningen, sondade och pumpade kl 3, sondade igen kl 6 medan han låg vid bröstet och gjorde ungefär allt annat än sög, plus bytte diverse blöjor därimellan såklart och sondade och hade honom vid bröstet kl 9, då han lyckades skita på både mitt täcke och min kudde?!) kände jag att jag bara MÅSTE komma härifrån. Så vid 13-tiden (efter att ha pumpat) tog jag bilen och körde hem.
Satan i gatan vad skönt det var! Nästan TRE hela timmar för mig själv fick jag. Jag hann öppna post, lämna tvätt, ta nya kläder, packa med yatzy, kort och block (så att vi kan föra protokoll över alla bajsblöjor, amningsförsök, temper osv osv) och bara strosa runt och komma ihåg att vi har en HEL lägenhet på 84 kvm och inte ett överknökat rum på 12 kvm.

Sen gick jag en låångsam runda på stan då jag gick runt och ömsom log och ömsom blev ledsen över att jag var mamma. Log för att det är så sjukt mäktigt och lite ledsen blev jag när jag såg alla andra mammor köra runt med sina STORA bebisar. Men det var nog mest amningshormonerna som spökade.

Tänkte iaf att jag skulle UNNA mig ngt riktigt najs. Både för att jag fick tillbaka (lite) på skatten samt att jag klämt ut en liten Wilmer. Efter många om och men slutade hela kalaset på ... dam dam dam ... 89:-, bestående av en finstickad halsduk på Lindex REA (50:-) och en stor take away latte från KAHLS (29:-). Varför blir det alltid så när man ska unna sig?

Jag har även sagt till Pjäran att jag faktiskt inte känner ngt behov av en s.k. "förlossningsgåva". Varpå han svarade; "Vad är det för något?", hahaha. Så, ja, det var nog för det bästa.

Känner mig bara enormt tacksam över att han stöttat mig så bra under hela graviditeten och peppat och varit positiv fastän jag varit en negativ pestråtta många gånger. Att han dessutom var en KLIPPA under förlossningen (så pass att barnmorskorna inte helt oväntat ville anställa honom på studs) när jag var skitskraj och ville springa hem, är värt mer än allt i hela världen.

Men en 30-årspresent slipper han fan inte undan ... ;-)

Återkommer senare. Kram till alla fina läsare :-)

Hehehe

Vännerna kom och förgyllde min afton. Gulle er! Vi fick massa fina presenter och räkan x2 inspekterades (klicka på bilden nedan) hehehe.

Räkan

Det var riktigt gött att prata av sig lite och brudarna hade fullt upp med att analysera varenda bil som körde förbi förlossningen.

-"OH, nu kommer det en taxi som kör skitsnabbt!"
-"Kolla henne, hon har fan ONT alltså!"
-"Amen va fan, ska de spänna fast ungen i DEN barnstolen?! För helvete!"

Givetvis var det de tre som INTE har egen oungen som hade mest åsikter ;-) Malle och jag satt mest bara tysta, haha.

Det var iaf underbart att se er vänner! Kärlek!

:-)

Idag känns som en riktig toppendag :-) Jag fick sova gott inatt, eller ja, 4 timmar, och har myst massor med skrutten under morgonen. Han känns bara piggare och piggare och det märks direkt på det egna humöret. Idag var det även dags för invägning. För två dagar sedan hade han ju tappat 10 g i vikt och därför var det onekligen lite nervöst. MEN till vår stora glädje vägde han, efter att ha lagt av en storskit och kissat när han låg på vågen, hela 61 g mer än senast. Yes!
Han har även lämnat blodprov idag för att kolla att hans solvärden har ökat men det har vi inte fått svar på än. Idag har vi även börjat lägga till lite proteinpulver till modersmjölken för att han ska bli ännu tjockare och goare. Min mjölk har dock  inte analyserats ännu utan de öka på lite direkt och sen får de ta bort det igen om det visar sig att min mjölk är tillfredsställande nog. De förklarade det hela lite ursäktande som att jag skulle ta illa upp eller ngt, förolämpad över att min bröstmjölk inte duger haha. Jag tycker bara att det är SKITbra. Han måste öka. Ge killen vad han vill ha! Bulka, bulka, bulka :-)

Pigg och fin fick han testa kläderna han fick av mormor och morfar i lördags. Han ska inte ha kläder egentligen men vi var ju tvunga att testa så de får se :-)

Idag kommer även de fina vännerna på besök för måndagdejt på KK! De dyker upp vid 18.30 för en titt på lillsnubben och tar med sig köffe, te och fika som vi ska mumsa på i entrén. Ska bli underbart :-)

Vad hände med ...

magen (och sminket)?

Sådär 7 dagar senare är det inte mycket kvar att skryta med.

En lite mer uttänjd navel och en lite degigare mjukismage är allt som skvallrar om att den haft en inneboende. Kanske en av de få fördelarna med att föda i v. 33+1. Någon jävla fördel ska det ju faktiskt vara.

Under veckan har även denna lilla sak tillkommit.

I ett av de andra familjerummen bor ett par som haft det jävligt tufft. De har varit inlagda sedan den 5:e januari då deras son kom ut i v. 24. Han hade bf två dagar efter Wilmer egentligen.

Han har dock klarat sig fint och passerade igår äntligen 2 kgs-strecket.

Vi trodde att det var en lycklig historia, för det var allt de berättade först ... men det visade sig sedan att deras son var tvilling och att han syskon kom ut redan i v. 22 utan att klara sig. Moderkakan hade dessutom växt fast och tog 24 timmar att få ut. Snacka om att ha haft det tufft. Det minsta jag kunde göra var att bidra med en liten 2 kgs-present till lillen.

Pjär var glad som en speleman på Sjöbo marknad när vi skulle lämna över presenten. Stod och stampade i 5 min innan vi skulle gå (rummet ligger alltså knappa 10 m bort). Han har verkligen fastnat för det här paret och blir tårögd bara han tänker på deras historia. De verkade iaf bli JÄTTEglada och stod och visade upp skallran för sina vänner som hälsade på sen :-)

Håller för övrigt på med förlossningsberättelsen. Den tar en freakin evighet att skriva. Men jag försöker iaf. Den kommer. Håll ut ;-) Nu ska snubben ha käk. Later!

Spaceman

Greetings from space ...

Inatt fick vi en underbar sköterska  som var så snäll och hjälpsam (kanske för hon såg hur rödmosig morsan var...) och kanon med att dela ut sonden så att jag verkligen kunde sova DJUPT mellan mattiderna. Sen skrutten fick uv-filten har han dessutom varit lugn som en filbunke, värdena på monitorn har varit perfekta och inte ett endaste litet pip har hörts, varken från monitorn eller Wilmer.  

De togs dessutom nytt blodprov idag och hans gula värden (vet inte vad det heter) är på väg neråt så filten åker av imorgon igen -yes! Dessutom verkar han få upp värmen under filten så nu fick vi faktiskt sänka värmebädden till 36 för första gången på länge :-)

Det enda som inte skjuter i höjden direkt är hans vikt. Men jag vet ju att den går ner lite i början och klart det tar längre tid för en så liten skrutt att vinna tillbaka grammen. Nästa vecka ska iaf min bröstmjölk analyseras så vi kan se om det saknas något som vi kan tillsätta extra till honom. Han äter ju endast min mjölk nu sedan i tisdags (tror jag?) och ingen ersättning alls. Man känner sig verkligen som ett kreatur i mejerifabriken ... men det är ok. Allt fungerar jättebra och så länge det inte handlar om mer än 10 min åt gången vid pumpen är det inte särskilt drygt heller. Dessutom SPRÄNGS fan juvert om man inte pumpar.

Helt sjukt det här med bröstmjölk och hur den rinner till. I måndags/tisdags var jag verkligen redo att skalla alla på avdelningen, riva ett får och vansinnesskrika i en timme eller två så satans ont det gjorde. Kändes som om någon gått en 10 ronders kick boxing-match mot mina tuttar. På ALLVAR. Men det gick över. Nu känns det bara som om någon fått in en karatespark eller två när man vaknar efter pumpuppehåll på 6 timmar. Det är freaky weird. Tuttmagi. Och inte den man ser på Hooters som skapats under skalpellen. Det här är det real deal. Mina bröst har fått ett eget liv. Dessutom verkar de ha telepati med skallen, skulle jag bara så snudda vid tanken på att amma så spänner det till DIREKT. Magiska tuttar. Det ni ...

Crappy day

Usch usch usch, idag har allt hunnit i kapp mig. Eller så är det trötthet, eller hormoner eller jag vet inte. Allting har känts piss. Känns som att vi aldrig kommer att komma härifrån. Allting är väl bra med W men dagens äventyr har gjort mig matt. Massa pipande från monitorn, provtagningar så han skriker så ynkligt och han hade blivit lite gulare i hyn så nu får han dessutom ligga nerbäddad under en ultraviolett filt med solskydd för ögonen. Man ser honom knappt längre.
Läkaren har varit här och pratat om hur länge vi kan bli kvar här, att det kan komma bakslag och att man inte kan garantera någon spikrak process. Hon tog även upp det där med att så här små barn glömmer att andas ibland.Vilket hände några ggr under dagen då W:s syreupptag sjönk till 0 och monitorn började pipa IGEN. En vägning stod också på schemat där det visat sig att han tappat 10 g i vikt på två dagar.

Känns bara som att precis allting gick åt fel håll idag, vilket blir extra jobbigt när det kändes så bra imorse. Jag var inte beredd på det. Jag är så trött på att vara här. Hasa runt i korridoren och nickhälsa åt alla. Hålla i vår spretiga fågelounge som ibland blir kall och slutar andas i en nanosekund. Det är inte så hemskt som det låter men det känns precis lika hemskt som det låter. Jag blir så ledsen. Hoppas morgondagen blir bättre :-(

VIKTIGT!

Jag vill bara framföra att Pierres mage inte alls är så stor som den framstår här nedan. Pierre är helt enkelt en så rackarns redig farsa att han, så klart, automatiskt spänner ut buken för att ge sin son bättre support. Hehe.

Appropå support kan jag även (stolt?/tråkigt nog?) meddela att minsta familjemedlemmen numera är inskriven i MFF. Pierres snälla vän Christian gjorde slag i saken. Ett medlemsbrev kommer att dimpa ner på hallgolvet inom kort. Herregud...

Jag blir så glad för alla fina kommentarer och presenter vi får till/om Wilmer. Jag önskar att jag kunde dokumentera varendaste liten detalj och ge alla ett eget inlägg. Som den omtänksamma matpåsen vi fick av Danne och Neda, eller de två underbara set:en med kläder, babylotion, olja och de goda hembakta muffinsen vi fick av moster Lina med familj när de hälsade på i entrén, de söta kläderna vi fick av Camillas vän Caroline, tvätthjälpen (och all annan hjälp!), kläderna, snuttefilten, gosedjuret och tvättlapparna vi fick av farmor och farfar, hjälp med jakt på neokläder, inköpsassistans och erbjudandet om matlådor vi fick av faster Camilla. Men det går inte. Så länge alla vet hur tacksamma vi är hoppas jag att det kvittar.

Jag tänkte komma med lite god nyheter också - som att Wilmer nu är 45 cm (tror de inte kunde sträcka ut honom helt sist), att han själv klarade av att amma lite imorse och fick ner min mjölk, att han är pigg och gnällig som vilken annan besvärlig ounge som helst. MEN så började monitorn precis pipa. Pulsen gick ner under 100 ca 8 ggr på 10 min och han kändes kall.
Nu har vi fått en varm handduk om honom och tempen låg på 36.5 men fan vad det inte är kul när man ser honom helt lealös och hör monitorn pipa med blinkande siffror. Usch. Nåväl, ingen fara på taket. Han är en liten skrutt, bara att höja värmebädden om det skulle fortsätta klydda och snart ska han få lite mat i sig igen.