Fan

Jävla skit. Min(a) tillfälliga nemesis gjorde mig en tjänst. Ni förstår att vi ska få bredband i bygget. Tydligen innebär detta sporadiskt borrande från kl 8 på morgonen fram tills 16-snåret. Det innebär således att samtliga av barnets vilor störs. Scenario:
Efter dansande, lekande, sjungande, busande och matande börjar sonen äntligen bli rejält gnällig. Du får in det perfekta viloögonblicket. Sådana uppenbarar sig inte så ofta längre ska ni veta. Du lägger honom och hör till din enorma glädje att han somnar på studs. Du high fivear luften och tassar iväg och trycker igång en kopp Nespresso. Du planterar röven i soffan, letar upp minst gräsliga tv-program och ska precis toucha koppen mot dina läppar. DÅ: BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR. Följt av hjärtskärande gallskrik. W vaknar alltså inte bara utan blir SKITskraj.
Detta har gett mig ett fullt legitimt skäl att glo surt och skita i att hälsa på byggmännen. Kunde mina ögon tala hade de iskallt deklarerat: "Jag hoppas att du dör. Typ nu." varje gång jag möter en man med dammiga kläder i trapphuset.
Men så var det en eftermiddag i tisdags. Då det ringde på dörren. Jag öppnade och fann till min stora irritation Mr. Nemesis (=byggman) stå där i dörrhålet med damm och allt. Jag blängde lite frågade innan han sträckte fram handen, dinglade med min nyckelknippa och undrade om den var min. Fan. Den satt visst kvar i låset. Jag mumlade ett generat tack och stängde dörren illa kvickt. Så nu måste jag typ vara trevlig, vem fan ska jag nu blänga på?! Men å andra sidan så var det fan hans fel att jag var så trött att jag glömde nycklarna i låset. När jag tänker efter borde jag hata honom ännu mer nu. Kunde fan blivit rånad och allt. I själva verket hade han nog SNOTT nycklarna. Japp. Still hate you. Borrjävlahelvetesgubbjävlar. Så. Hej.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Likheter?

Har lyckats skrapa ihop några bÄbis bilder på oss minsann. Alltid kul att jämföra. Jag är rätt kass på att se likheter men skulle nog vilja påstå att han faktiskt är en mix. Väldigt lik P från början men mer och mer lik mig också. Tror nog ni kan lista ut vem som är vem ...

Med andra ord kommer han se ut så här lagom till han fyller 6, hehe:

Jag stör mig

faktiskt ganska mycket på Katrin Zytomierskas LCHF-scam. Henne som person bryr jag mig inte särskilt mycket om. Bla bla bla bla ... jag älskar Ringo bla bla bla ... jag är skitsmal bla bla bla ... jag skiter i vad alla tycker. Men hatten av för hennes företagsanda iaf.
Anyhuuuw så tycker jag att hela hennes eeeeeevig tjöt om att denna diet gjort henne smal är ett jävla skitsnack. Riktig jävla bullshit. Att människan har haft i princip obegränsad tid att röra på sig (med tanke på att de hyrt in en barnflicka, så att hon slipper umgås med denna "korv" som hon älskaaaaar såååååååååååååååååååå mycket) samt haft en personlig tränare under tiden hon blev så smal på LCHF verkar det tas noll notis om. Och jag skiter faktiskt om det står förklarat i boken att man måste motionera med PT och ha en barnflicka också för att lyckas. Det vet jag ingenting om för jag har inte boken och jag tänker aldrig i livet köpa den. MEN det faktum att hon knappt snuddar vid att specifik träning och gott om tid faktiskt skuuuulle kunna ha en hel del (jag skulle tippa på 66% med tanke på att vila, träning och kost utgör lika stora delar av ett lyckat resultat) med resultatet att göra i hennes blogg makes me pissed. Folk köper den och bara "håhåhåhå nu får jag äta körv å grädde och ha det svingött medan jag krymper till en 36:a". Folk får ju visserligen skylla sig själva men, fan, det stör mig ändå. Falsk marknadsföring.

"Köp boken om du vill bli smal", säger en smilande Katrin.

Rör på fläsket om du vill bli smal, säger jag. Helt jävla gratis.

Va, vad säger ni? Har ni testat att sitta på röven i ett år och äta körv? Blev ni smalare?

Morgonstund

Barnet matat, morgonens power walk avklarad, middag förberedd, diskmaskinen tömd och fylld, kaffe intankat och frulle avverkad. Innan klockan slog nio. I vanlig ordning. Men jag känner mig fanimej pigg idag. Händer en gång i månaden ungefär så det gäller att njuta.



Oerhört uppiggande miljö. Notera hägern...






Frulle - havregrynsgröt med banan och äppelmos, fibermacka med leverpastej och gurka samt proviva och te med smak av citron och ingefära.



Att köpa runda soffbord med förvaring kan vara det smartaste vi gjort. Ever.



Nöjd sakletare ...

Nu blir det en stund på soffan. Haj haj.

Nytt

Sitter och planerar inför lite uppfräschning här hemma. Lite mer neutralt är jag inne på. Beige, grått och brunt typ. H&M:s homeavdelning hade lite som föll i smaken gällande soffkuddarna iaf.

Blir nog till att lägga in en beställning minsann...

Satan i gatan

Kickstartade dagen med 6 km pw efter en kopp kaffe och lite fruktsallad. Det är allvar nu förstår ni. Funkar inte längre att hasa runt här hemma och trycka i sig socker hela dagarna. Det är inte direkt ett mysterium att vågen visar vad den gör. Jag hoppas på -8 kg till juni. Känns inte helt orimligt. Och då menar jag inte en kropp som bara gått på diet och långa promenader. Nej. En kropp med muskler inräknade i vikten. Jag vägde 54-56 kg när jag träffade Pierre. För 3 år sedan. 10 kg upp känns sådär alltså. Visst, jag slet hårt för de få kilona. Tränade 4-5 ggr i veckan, sprang löpturer på 5 km och cyklade runt 5 mil i veckan. Det kommer inte gratis. Därför sätter jag målet på 57 kg. Det kan jag leva med och det kräver inte 5 träningspass i veckan. Vikten är väl egentligen oväsentlig. Men baserat på vad min trivselvik legat på tidigare skulle jag tro att 57 är ganska lagom. Vältränade 57 kg då vill säga.

Nu kör vi. För FAN.

Aaaningens smalare då ja.

Nyår

Det gick bra igår. Eller jag lipade som en riktig mes i bilen efter att vi lämnat Wilmer. En fin kombo av att ha sovit för lite och skuldkänslor över att vara en dålig mamma skulle jag tro. Men efter att ha mesat så kändes det bra igen. Tror verkligen att vi tog rätt beslut. W sov hela natten ostört och vi hämtade hem en glad son i eftermiddags, efter att vi hunnit dammsuga lägenheten, sätta upp ett tyg på hans rum, kört igång diskmaskinen osv. Så skönt att hinna göra det ostört.

Det blev en lugn kväll igår hos Marza och Johan i Malmö. Fem par och Marzas mamma plus Nellie och Frallan (Frank). Tog med kamera men orkade inte ta en enda bild. Dessutom hade jag inget batteri på iPhonen - story of my life. Det blev trerättersmiddag, bubbel och snacks samt presentleken. Jag vann en minichampagne och dekorationsstenar i guld. P vann ett äppeltvål hehe. Vi satt kvar fram till strax innan 4 och lämnade (i vanlig ordning) sist. Fick tag på en taxi efter några hundra meter eftersom det var störtomöjligt att komma fram på någon linje (i år igen!?!?! ;-). Kändes helt ok att inte behöva lasta in bilbarnstol, skötväska och resesäng också.

2011 var ett märkligt år - mycket känslor, mycket tvivel, mycket grubblande, mycket smärta i form av foglossning, återhämtning efter förlossningen, halsfluss, otaliga förkylningar och nackspärr. Tacka gud att det gick över. 2011 bjöd ju, som bekant, även på en liten ivrig son som fortsatt året ut i samma drivna anda. Inte en lugn sekund, babbel, army style ålande (han vill INTE krypa), ihärdiga (lyckade) försök att häva sig upp mot precis allting, gungande danssteg och en evig vinglande promenad runt soffborden. Han hörs och syns och charmar de flesta med vinga leenden och bubblande skratt. Han är vår skatt och definitivt det bästa vi gjort.

I tryggt förvar nyårsafton 2010

Dagsfärsk, 27:e mars 2011

Finklädd innan avgång igår

P och jag har haft våra dispyter och bråken har haglat tätare än aldrig förr men att vi älskar varandra och att det alltid löser sig är det ingen av oss som tvivlat på.  Jag är honom evigt tacksam för det lugn han utstrålat och den trygghet han varit genom W:s snabba debut. Jag har nog tyckt att det stundtals varit mer jobbigt än jag vågat erkänna för mig själv. Mycket att ta in, mycket extra oro, mycket skuldkänslor och spekulationer kring om man gjort något fel och inte minst att man inte kunde förse honom ordentligt med mat. Så här med facit i hand har han blivt finare och härligare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. (Även om vi aldrig upphör att förvånas över hur andras barn faktiskt klarar av att sitta still i mer än 30 sekunder åt gången.) ...

Igår diskuterade vi även barn, förlossningar framtidsplaner och gud vet allt. W:s förlossning och min graviditet kom även på tal och för första gången kläckte IP teroin att han kanske kom för tidigt för att jag var för fit, haha. Att jag hade för tight mage. Så med andra ord behöver jag inte vara rädd för att föda för tidigt igen nu längre, hehehe. (Obs! Mina ord, inte IP:s, haha). Men, ja , det kanske finns någon sanning i det för det kändes verkligen som om att jag var SPRICKfärdig redan i v. 30. Magen var så hård och så spänd att det var rent obehagligt för det mesta. Såg ut som en fejkmage, som om Barbie var gravid ungefär.

v 30 med fejkmage. Prickarna tillhör f.ö. spegeln och inte kistan.

Hehe, ja ja, som sagt, ingen risk för tight mage nu längre iaf ...

Nog babblat - GOTT NYTT ÅR alla. Ett år som förhoppningsvis innehåller mindre oro, mer lugn och hälsosammare vanor för både kropp och själ. Yes!