Phu...

Tålamod, tålamod, tålamod. Är det inte kväll snart?? Tycker dock ännu mer synd om syrran där hela familjen är däckad ... eller iaf föräldrarna. Vi försökte prata i telefon nyss men fick seriöst lägga på; Alfred slogs, Hugo skrek och Wilmer bööölade. Helt omöjligt att höra. Pierre träffade även våra grannar igår som har en son i samma ålder. Tydligen hade han haft öroninflammation i två omgångar, halsfluss samt reaktion på penicillinet. De hade varit fyra gånger på akuten och två gånger på vårdcentralen under december månad. Så man ska väl inte klaga. Men det är ÄNDÅ pisstråkigt. Så det så. - Posted using BlogPress from my iPhone

Oavsett

hur dryg lillskiten kan vara ibland så räcker det OTROLIGT nog med några minuters tystnad för att man ska sakna honom.
Försökte även förklara för Pierre hur det känns i mitt huvud när jag hör honom gnälla på natten. Alltså att gå från absolut sömn till KLARvaken på en nanosekund. Det är sjukt, känns lite som att sinnet expanderar, att man får superhörsel. Lite superman-feeling, Svårt att förklara. Håller ni andra mammor med eller borde jag gå till psykdoktor? Tydligen är det dessutom enbart en mammagrej för P kan sova genom ett mindre världskrig ibland.

Sjukisbilder från dagen.

Tempen kom upp i 39,2, Aftamed inhandlades (till tandsprickningen) och varken träning eller PW blev av.

CRAP

Ok, ok, idag kryper det dåliga samvetet på. Även om förra inlägget var VÄL befogat. Gårkvällen blev minst lika skojig. Pga psykbryt (hos mig och sambon) lämnade vi bort W till Leffe och Lotta från 12-19 typ. Väl hemma trodde vi att vi åtminstone skulle få KVÄLLEN själv. Men ICKE. Fem min efter sänggående (vid 19) satte mistluren igång och somnade inte förrän efter 00.00, det BÖÖÖÖLADES, ja satan vad det lipades. Otroligt nog vaknade han inte "förrän" 5.30 igen. Med feber, stackarn. Han är genomförkyld med feber och slemhosta och när jag synade munnen på honom i morse såg jag att en av framtänderna har brutit igenom. Inte så jävla konstigt att han gnällt då med andra ord, stackaren. Förhoppningsvis har vi max en vecka till av megagnäll innan den andra brutit igenom också och det värsta har passerat. Själv har man smittats av snörvlaren och går runt med värkande och slemmig hals. Jag HOPPAS verkligen att jag orkar träna ikväll men det ser inte ljust ut. Vet inte om jag vågar släpa ut stackars snorisen för PW heller. Dock tror jag att det blir ett besök om Apoteket för inhandling av Aftamed.

Veckan börjar storartat mao. Den tiden i månaden, sår i öronen, sömnbrist, värkande hals och NOLL energi. Känns som det krävs ett mindre under för att jag ska hålla mig borta från godisskåpet. Fan.

Underhållande

http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=2007492

Det är ju inte särskilt hippt att vara skadeglad men ibland vill man bara säga:

Välkommen till verkligheten kära du!

Stort att erkänna åtminstone. Tycker jag börjar ana mer och mer ödmjukhet smyga sig in på bloggen. Gått upp lite i vikt, provsmakar bröd, fetdissar LCHF-bakning. Nog för att jag gillar kvinnor med skinn på näsan men jag värderar faktiskt ödmjukhet ännu högre.

Är det så?

Män är från Mars. Kvinnor är från Venus. Barn är från helvetet... Känns mer och mer sannolikt. Nä men om man skulle få sova lite? Hade det varit okej? Nej? Tack. Ps: Feel free att bajsa när jag jag just lagt hela min själ på att byta blöja och dra på dig one piece samt dubbla strumpor. Det gör livet så mkt roligare. Va? Ok, du kräker ner dig lite också? Sweet. Tack. Hej. - Posted using BlogPress from my iPhone

Husfriden

är räddad för stunden!! Gjorde världens kap på Lekomera vid Södertull när vi cruisade efter ettårspresent till Wilmer. Som ett tecken från ovan hittade vi en ickefungerande (dvs. inget ljud på fanskapet) iPhone i plast för 15:-!!! Glädjen visste inga gränser (hos mig) och jag roffade glatt åt mig plastamöget. Väl hemma befästes succén med en överlycklig son som äntligen fick tugga och banka loss med en itelefon.


-Heeej!


-Halloj!? Hallååååå??? För jefla dålig täckning asså ...


-Hööör duuu meeeej nu???


-Jiiiiiez, vi bor i en jävla bunker!! *frustrerad*


-Nä, nu lägger jag på, adjö!

God morgon

eller vad man ska säga. Blir lite dåligt med uppdateringar här eftersom ja ... vi kan väl nöja oss med att säga att det är tuffa tider. Även om påståendet att vi har ett minimonster här hemma vore närmare sanningen. Just saying ... Vår härliga son går igenom någon slags fas vilken innefattar att börja äta en hel flaska välling mitt i natten (vilket han inte gjort sedan han var 2 mån) samt vakna och gnälla en gång i timmen. Under dagstimmarna ägnar han sig även åt sin favvoaktivitet nr uno - GNÄLLA. Klart det är synd om honom men det är fan synd om oss också. Antingen är det framtänder i kombination med förkylning eller så är han Nosferatu, mörkrets herre. Skulle också kunna vara bubblaren att han hatar oss. MEEEEN det går väl över ... även om dessa två veckor känns som en mindre evighet. Gladare nyheter är att vi vuxna åtminstone är snälla mot varandra. I går överraskade P med att ha beställt necessären och läppglansen från H&M (dock hade de lagt ner fel färg så det fick bli en retur) och just nu är P på en ansiktsbehandling som jag köpte på Let's Deal. Jag slog till eftersom det ligger granne med oss samt att det utlovades brynplockning, hehe. Tyvärr lyckades dock Herren i fråga försova sig och vakna prick 10, lite halvbakis med kuddavtryck i fejjan. Men han har inte kommit tillbaka än. Så de verkar ha förbarmat sig. Tänk om han kommer tillbaka med värsta Joey-ögonbrynen, hahaha. Usch. Nu ska jag ha mer köffe. Haj.