God morgon

eller vad man ska säga. Blir lite dåligt med uppdateringar här eftersom ja ... vi kan väl nöja oss med att säga att det är tuffa tider. Även om påståendet att vi har ett minimonster här hemma vore närmare sanningen. Just saying ... Vår härliga son går igenom någon slags fas vilken innefattar att börja äta en hel flaska välling mitt i natten (vilket han inte gjort sedan han var 2 mån) samt vakna och gnälla en gång i timmen. Under dagstimmarna ägnar han sig även åt sin favvoaktivitet nr uno - GNÄLLA. Klart det är synd om honom men det är fan synd om oss också. Antingen är det framtänder i kombination med förkylning eller så är han Nosferatu, mörkrets herre. Skulle också kunna vara bubblaren att han hatar oss. MEEEEN det går väl över ... även om dessa två veckor känns som en mindre evighet. Gladare nyheter är att vi vuxna åtminstone är snälla mot varandra. I går överraskade P med att ha beställt necessären och läppglansen från H&M (dock hade de lagt ner fel färg så det fick bli en retur) och just nu är P på en ansiktsbehandling som jag köpte på Let's Deal. Jag slog till eftersom det ligger granne med oss samt att det utlovades brynplockning, hehe. Tyvärr lyckades dock Herren i fråga försova sig och vakna prick 10, lite halvbakis med kuddavtryck i fejjan. Men han har inte kommit tillbaka än. Så de verkar ha förbarmat sig. Tänk om han kommer tillbaka med värsta Joey-ögonbrynen, hahaha. Usch. Nu ska jag ha mer köffe. Haj.

Läskig penna

Igår inhandlades även två olika pennor. Eller den ena var beställd sedan tidigare via Let´s deal men kom inte förrän igår. En tandblekningspenna för 99:- ... vette fan om den funkar bara men det lär vi väl få reda på så småningom.
Sen tog jag tag i ett köp jag tänkt göra länge, nämligen en penna/tub från Panduro. Fick nys om att de har volymfärg som fungerar utmärkt som halkskydd under strumpor. Trist att behöva slänga alla strumpor som saknar halkskydd samt trist att bara köpa (enfärgade) strumpor med halkskydd. Tuben kostar runt 30-lappen om jag inte missminner mig och går alltså att hitta på Panduro. Dock påpekade expediten att man möjligtvis måste göra om proceduren efter ett par tvättar, beroende på hur snabbt de växer ur strumporna. Läste även att man inte ska torktumla plagg som man applicerat på heller ... hmm. Får väl se hur det går med det ...

Rolig var iaf min kära sambos reaktion när jag visade upp min tandblekningspenna. Han blev väääldigt tyst. Sen frågade han vad det var. Och därefter skrattade han liite för högt och lättat och avslöjade att han trodde att det var ett GRAVIDITETSTEST, hahahhaha. Sen blev jag nervös. Bara av tanken på att förpackningen nästan såg ut som ett grav.test. Sen lade jag undan pennan, hahaha.

SJUKT!!

Faaaan det är SÅ sjukt att hitta bilder från första tiden med W. Skulle spara bilden på suiten och bläddrade runt för att hitta den och hittade de här bilderna. Från i maj. När han nästan var en och en halv månad. Jag vet att jag är tjatig men jag kan verkligen inte FÖRSTÅ att han var SÅ liten. Känns som en dröm. Knappt ens det.

Vad hände?

Och sen hittade jag en bild till er som börjar ifrågasätta om han överhuvudtaget har varit mindre hårfager ...

EH ... skallig OCH tjock augusti 2011. En riktig mysfarbror, hehe.

Tjuck och shopaholic

*Muttrar lite* Jao, ni kanske undrar hur det går med dendära viktnedgången? Står jäääävligt still kan jag be att få meddela. MEN jag kör på. Äter hederlig husmanskost samt har gottedag 1 gng i veckan. Plus att jag då power walkar minst 3 mil i veckan och nu har dragit upp gymträningen till 2gg/veckan. Hoppas faktiskt på 3 ggr den här veckan.
Nåja, inga resultat på vågen men däremot kan jag nu springa 2 km utan att dö som uppvärmning iaf. Så fort den där lilla solen behagar att gå ner vid 18-18.30, börjar utomhusjoggingen.
För er som tycker det är lika med döden och kolera att springa kan jag informera om att det gjorde jag med, de första 28 åren av mitt liv iaf. MEN sen så bara sprang jag liksom. Faktiskt på julafton för 3 år sedan, 5 km rakt av i minusgrader bland isfläckar. Sen började jag springa nästan dagligen och det var sjukt najs. Bara gör det. Mesa inte.

Ok, sidospår. Jag är inne i ett shopaholicstimm igen by the way. Den där Molo-sidan på fejjan startade en ny grupp och avslutade den gamla i början av året och jag sket i att gå med. Tänkte att det var onödigt. Igår ringdes det dock ett samtal till syrran för att "fixa in mig"(!?) igen och ja nu sitter jag här 125:- fattigare. Men det var det värt. Inbillar jag mig. En Molo suit rikare iaf.

Yes please!

Overall

inhandlades idag. Har spanat in rean på KappAhl tidigare utan resultat men upptäckte i veckan hyfsade overaller nedsatta till 200:-. Fanns i blå/röd och grå/grön. Eftersom det känns som om sonen kommer knäcka (gång)koden inom kort så var det lika bra. Kylan har ju även nått Skåne nu och det känns inte helt ok att köra runt med honom i endast jacka längre. Vi slog till på en grå/grön och GIVETVIS behövdes två matchande mössor till ... Sen vart det ju självklart lika bra att slå till på en Star Wars body från Lindex samt tights och tröja från Åhléns halva reapriset-rea. Plus en mössa till ... Suck. Overallinköpet firades iaf med söndagspromenad ner om Västra hamnen samt en liten gungstund i parken.

Just

som vi tänkte att det inte kommer att hända ... så händer det.


Han börjar minsann KRYPA så smått. Ålat har han ju gjort i tre månader och vi var beredda på att det så skulle bli tills han började gå. MEN maybe not.


I övrigt har det varit en riktig slappedag med besök hos P:s mormor, bad på simhallen och häng i Oxie. Nu är det mycket engagerad godnattsaga för hela slanten ...

Mysfisen

Not so much to say idag heller.

Dagens bästa:

Pensionärsgänget som skulle ut och gå stavgång. Uppspelta och fnissiga stod de i samlad trupp på en kulle med stavarna i högsta hugg.

Dagens sämsta:

Att sonen vaknade 4.15. Joy!

Ni ser; rafflande.

Idag är det dock även sonens tiomånadersdag. Det firas såklart med pompa och ståt ... eller psykbryt och gråt. Jeje, visste ju att det goda humöret skulle sina så småningom.

Jo men han väger ju iaf som sagt 9,0 kg och mäter 74 cm. Vilket ju egentligen är ganska fantastiskt. Han har alltså, trots att han var 16% mindre (för sin vecka) och född 7 veckor för tidigt, knappat in och ligger nu precis mitt på kurvan för en 10-månaders kiddo. Jefligt duktig son och ganska duktig matmaskin (=moi) också. Jag är stolt. Och vågar skita i att få dåligt samvete för alla där ute som kämpar på med att få sina kids att komma upp i vikt. Jag VET att det inte har något med förälderns matarskills att göra men lite stöddig får man väl vara ändå. Just saying.

Haha, trodde ni verkligen ...? Seriöst ...?

GIVETVIS slipper ni inte undan en bildkavalkad på the midget.

Här kan man iaf ana att det inte är ett totalt genomsnällt barn vi talar om...

Han har blivit en riktig mysfis på sistone.
Ligger och myser på filtar och täcken och allra helst mjukismoroten i bakgrunden.

Meh! Gå och lägg dig då.