TRÖTT

blev jag ikväll igen, dock inte på sonen utan på tonen som råder i föräldragruppen jag är med i på Fejjan. Ibland känns det verkligen som att vissa bara skriver för att ja ... försöka låta mästrande eller fan vet jag. Det brukar vara någon stackars själ som frågar något angående nattningsrutiner eller mellanmål. Oftast kommer det några neutrala kommentarer i stil med "så här gör vi" och sen kommer det fanimej nästan ALLTID en "enligt bla bla bla så är det skadligt med femminutersmetoden/majskrokar/nattlampa/pampers blöjor"WHATEVER. Alltså jag FATTAR verkligen inte den kommentaren?? Jag FÖRSTÅR inte varför man känner sig MANAD att skriva skit. Sen blir det 15 kommentarer till där olika personer gillar de olika ståndpunkterna. Varför inte skriva: "Vad jobbigt för dig att det inte funkar, det här är MITT tips alt. så här gör VI, hoppas att du hittar något som funkar. Lycka till" Hur jävla svårt är det att vara hjälpsam och ödmjuk? Är SÅ rövtrött på alla miniexperter där ute som sitter inne med alla rätta svar.
Ett axplock av påståenden som figurerat på sidan:

Man kan inte lämna bort barnet för då blir det otryggt, lämnar man bort är man omogen och blir stressad över att alltid behöva hitta barnvakt när man ska göra saker, låter man barnet somna skrikande (av övertrötthet) utsätter man barnets kropp för ett oerhört trauma som gör att kroppen stänger ner och därför somnar det, t.o.m. viljan att få barnet att sova en hel natt ifrågasätts då man faktiskt "kan sova när barnet sover under dagen", ersättning=lathet och bristande biologi, omnattning utan att man pratar med barnet (dvs går in tyst och sätter i nappen och markerar att det fortfarande är natt genom att inte prata) kan jämföras med att bli ignorerad av sin partner när man vaknar ledsen och rädd om natten (???), majskrokar innehåller 97% socker, barn ska helst inte lämnas bort förrän de är ett år samt en jämförelse med "naturfolk" som bär på barnet i två år, ett i magen och ett på kroppen OCH SÅ VIDARE.

Detta är alltså FÖRÄLDRAR som sitter och skriver sånt här. 2012. Förbered er på den mest curlade omgången kids EVER. Som alltså ska jobba tills de är 75, jodåsåatte. Wilmer kommer förmodligen inte överleva tills han fyller ett. Kommer avlida av sin traumatiska, sockerhöga och otrygga start i livet som hans lata icke-naturfolksmorsa skapat. Fan jag klämde ju t.o.m. ut honom i förtid, megaFAIL direkt.

Suck.

Phu...

Tålamod, tålamod, tålamod. Är det inte kväll snart?? Tycker dock ännu mer synd om syrran där hela familjen är däckad ... eller iaf föräldrarna. Vi försökte prata i telefon nyss men fick seriöst lägga på; Alfred slogs, Hugo skrek och Wilmer bööölade. Helt omöjligt att höra. Pierre träffade även våra grannar igår som har en son i samma ålder. Tydligen hade han haft öroninflammation i två omgångar, halsfluss samt reaktion på penicillinet. De hade varit fyra gånger på akuten och två gånger på vårdcentralen under december månad. Så man ska väl inte klaga. Men det är ÄNDÅ pisstråkigt. Så det så. - Posted using BlogPress from my iPhone

Oavsett

hur dryg lillskiten kan vara ibland så räcker det OTROLIGT nog med några minuters tystnad för att man ska sakna honom.
Försökte även förklara för Pierre hur det känns i mitt huvud när jag hör honom gnälla på natten. Alltså att gå från absolut sömn till KLARvaken på en nanosekund. Det är sjukt, känns lite som att sinnet expanderar, att man får superhörsel. Lite superman-feeling, Svårt att förklara. Håller ni andra mammor med eller borde jag gå till psykdoktor? Tydligen är det dessutom enbart en mammagrej för P kan sova genom ett mindre världskrig ibland.

Sjukisbilder från dagen.

Tempen kom upp i 39,2, Aftamed inhandlades (till tandsprickningen) och varken träning eller PW blev av.

CRAP

Ok, ok, idag kryper det dåliga samvetet på. Även om förra inlägget var VÄL befogat. Gårkvällen blev minst lika skojig. Pga psykbryt (hos mig och sambon) lämnade vi bort W till Leffe och Lotta från 12-19 typ. Väl hemma trodde vi att vi åtminstone skulle få KVÄLLEN själv. Men ICKE. Fem min efter sänggående (vid 19) satte mistluren igång och somnade inte förrän efter 00.00, det BÖÖÖÖLADES, ja satan vad det lipades. Otroligt nog vaknade han inte "förrän" 5.30 igen. Med feber, stackarn. Han är genomförkyld med feber och slemhosta och när jag synade munnen på honom i morse såg jag att en av framtänderna har brutit igenom. Inte så jävla konstigt att han gnällt då med andra ord, stackaren. Förhoppningsvis har vi max en vecka till av megagnäll innan den andra brutit igenom också och det värsta har passerat. Själv har man smittats av snörvlaren och går runt med värkande och slemmig hals. Jag HOPPAS verkligen att jag orkar träna ikväll men det ser inte ljust ut. Vet inte om jag vågar släpa ut stackars snorisen för PW heller. Dock tror jag att det blir ett besök om Apoteket för inhandling av Aftamed.

Veckan börjar storartat mao. Den tiden i månaden, sår i öronen, sömnbrist, värkande hals och NOLL energi. Känns som det krävs ett mindre under för att jag ska hålla mig borta från godisskåpet. Fan.

Underhållande

http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=2007492

Det är ju inte särskilt hippt att vara skadeglad men ibland vill man bara säga:

Välkommen till verkligheten kära du!

Stort att erkänna åtminstone. Tycker jag börjar ana mer och mer ödmjukhet smyga sig in på bloggen. Gått upp lite i vikt, provsmakar bröd, fetdissar LCHF-bakning. Nog för att jag gillar kvinnor med skinn på näsan men jag värderar faktiskt ödmjukhet ännu högre.

Är det så?

Män är från Mars. Kvinnor är från Venus. Barn är från helvetet... Känns mer och mer sannolikt. Nä men om man skulle få sova lite? Hade det varit okej? Nej? Tack. Ps: Feel free att bajsa när jag jag just lagt hela min själ på att byta blöja och dra på dig one piece samt dubbla strumpor. Det gör livet så mkt roligare. Va? Ok, du kräker ner dig lite också? Sweet. Tack. Hej. - Posted using BlogPress from my iPhone

Husfriden

är räddad för stunden!! Gjorde världens kap på Lekomera vid Södertull när vi cruisade efter ettårspresent till Wilmer. Som ett tecken från ovan hittade vi en ickefungerande (dvs. inget ljud på fanskapet) iPhone i plast för 15:-!!! Glädjen visste inga gränser (hos mig) och jag roffade glatt åt mig plastamöget. Väl hemma befästes succén med en överlycklig son som äntligen fick tugga och banka loss med en itelefon.


-Heeej!


-Halloj!? Hallååååå??? För jefla dålig täckning asså ...


-Hööör duuu meeeej nu???


-Jiiiiiez, vi bor i en jävla bunker!! *frustrerad*


-Nä, nu lägger jag på, adjö!